sistersinister

2012-01-27T14:14:00.002+01:00

Alltså ångest. Har under de senaste dagarna brottats med en överhängande domedagskänsla av att alla hatar mig. Kanske inte direkt hatar, men drar sig för att prata med mig, pratar illa om mig och suckar och himlar med ögonen bakom min rygg. Jag inser att detta förmodligen är hjärnspöken fabricerat av sedvanligt dålig självkänsla. Eller...? Och om så inte vore fallet. Vad skulle det egentligen spela för roll? Saken är den att det SKULLE spela roll. För mig. Jag bryr mig om vad folk tycker. Hatar ångest. Ligger hela dagen och spelar upp repliker i huvudet. Hittar på saker som folk nog tänker nu. Jävla skit. Hatar att vara ledig. För då går tankarna bananas. Bättre att ha noll socialt liv på grund av konstant jobb och tänka att det beror på det, än att vara ledig och inse att man inte har något socialt liv eftersom man är ett helt värdelöst mobboffer.

HEJ

2011-10-29T21:35:00.003+02:00

Hallå bloggen. Har inte skrivit här på ungefär en halv livstid. Kanske kommer skriva nu igen. Får se. Har betydligt mer tid nu, eftersom jag inte jobbar lika mycket längre. Mer tid är lika med mer dödtid är lika med mer ångest. Dessutom har Facebook blivit ett hellhole där jag inte vet vilket ben jag ska stå på. Känns som om om man får väga varje ord där nu för tiden med alla kollegor och typ bekanta som känner bekanta som man i någon slags tvungenhet fått adda som vänner. Ibland vill man kanske dela med sig av något utan att det ska riskera att bedömas och granskas eller ifrågasättas eller diskuteras. Man kanske inte vill göra värsta statement utan bara "det här var en kul/puckad/sorglig grej" liksom. Typ som häromdagen. Min sambo skickar länk till film med liten gris som blir badad. Förmodligen menad att vara gullig och alla ska sitta hemma framför YouTube och ba "åh lilla griseknoen vad söt" och sen inte tänka mer på det. Min reaktion (helt normal):storböla och börja tänka på hela djurindustrin och framför allt alla miljoners små griseknoen, precis som den i filmen, som skriker och skriker, men inte slutar för att de får något mysigt bad utan ligger instuvade i kalla och mörka lastbilsflak som skumpar fram på någon riskväg någonstans på väg till säker slakt och död där deras små kroppar kommer styckas och plastas in och skeppas iväg och snart återfinnas på ett julbord nära dig. ÅNGEST! Kan inte dela detta på FB för orka diskussion. Vill vara ledsen ifred. Fast ändå dela det. Hence återuppståndelse av blogg.

Better to burn out than to fade away

2011-08-15T19:13:00.003+02:00

När jag faller och livet känns som en stor sten i halsen och består av orklöshet och meningslöshet googlar jag Pär Ström eller andra av hans gelikar. Då brukar min kropp kunna uppbåda någon slags reaktion som får mig att känna att jag lever.

Nästan allt är bättre än likgiltighet.

Kolla in första kommentaren på denna artikel om föräldraledighet till exempel.

Bonjour, au revoir

2011-05-25T12:26:00.004+02:00

2011-03-18T14:41:00.002+01:00

Ensam med ångest som förlamar. Enda sällskapet en katt som skriker konstant, klöser på dörrarna och emellanåt kommer upp i sängen för att bita mig i armen. Apatiskt ensam. Orkar inte ta mig samman och gå utanför dörren i snökaoset. Och göra vad, undrar man. Orka handla. Orka skotta fram bilen. Orka gråta. Vill stänga av telefonhelvetet som ligger som en ständig klåda på nerverna. Ändå ingen som svarar. Och de samtal som kommer fram bidrar enbart med skuld och ångest. Vill ta tusen tabletter nu. Vill inte åka till jobbet imorgon. Tiden rusar och jag åker med som passagerare från meningslösheten till meningslösheten.

The girl and the robot

2011-01-25T13:37:00.002+01:00

Kikar in. Kommer tillbaks till bloggen när jag har hunnit ikapp tempot i mitt nya liv.

I livet utanför mitt ekorrhjul rullar det på precis som vanligt.

2010-05-28T12:13:00.006+02:00

Jag vet inte när det var jag tittade in här sist. Den längsta kreativa torkan jag haft någonsin skulle jag nog tro att det är. Men jag kikar in för att notera att jag lever.

Sommaren är här med stapplande steg. Även om man väl skulle önska att man skulle kunna göra sig av med vinterjackan och vantarna snart. Jag har fått ett jobb. Vilket känns konstigt på alla sätt och vis. Det är otydligt och suddigt i kanterna och jag känner mig allt som oftast som en praolev från klass 8. Särskilt när jag får frågan om jag just har slutat skolan. Då får jag andas tyst inombords och räkna till tolv. Det är ett jobb till och med augusti. Just nu är det lite oklart vad jag gör, men jag håller modet uppe och är tacksam för varje timme jag kan plita ner på timrapporten.

På ekonomifronten är det fortfarande som vanligt. Vacklandes på avgrundens kant. Men vi klarar oss. Räknar varor och skriver listor. Försöker att inte bli ledsna över allt man inte har råd med. Som till exempel Arcade Fire i Dalhalla. Eller mindre saker. Som att slänga ner en vitlöksbaguett i vagnen. Eller de ekologiska äggen. Eller yoghurten. Försöker att inte ha dåligt samvete över pengar som lånas eller saker vi bjuds på.

Samtidigt som stressen och ångesten över den ständigt dåliga ekonomin ligger som en våt filt över tillvaron kan jag inte låta bli att tänka på att det är i-landsbekymmer och att vi ändå har allt vi behöver och mer därtill. I mitt ideella arbete möter jag människor som lever under helt andra omständigheter. Som kommer från en tillvaro som är så olik min att de lika gärna kunde komma från en annan planet. Det är lätt att glömma bort det. Aldrig blir intersektionalitet och normkritik så tydlig och så viktig som när man ställer dessa parallella världar mot varandra. Läser bloggar om loppisfynd, champagnefester och picknick med lyxmat i Humlegården. Om märkeskläder och inredningsdetaljer. En uppvisning i originalitet som i ett vidare perspektiv inte visar sig vara speciellt originellt när man tittar på blogg-klustren uppe i övre medelklassgräddan. Alla fina flickor, med vackra pojkar, i vintageklänningar och högklackade Marc Jacobs-skor, som har utstuderade maskeradfester och röker inomhus med cigarettmunstycken i sekelskifteslägenheter i Stockholm. De lever livet, tänker man. Och man tänker att 'ojojoj vad jag skulle vilja ha pengarna att köpa dessa fina saker att omge mig med', vad jag skulle vilja ha dessa fina lägenheter med högt i tak och unika teakbyråer. Att resa till Paris eller Berlin över en långweekend bara för att dricka vin på en balkong med utsikt över Paris, för att sedan gå ut på indiesvartklubb och dansa tills solen går upp. Då glömmer man bort allt som man faktiskt har. Hur oändligt priviligerad man är ändå. Trots komplex, vacklande självförtroende, arbetslöshet och tvivel på kompetens. I kontrast till de verkligheter jag möter hos de människor jag jobbar med ideellt ter sig dock ovanstående beskrivna tillvaro nästintill som ett magstarkt skämt. Och jag funderar på hur svårt det är att överbrygga klyftor. Vad har en 20 årig-någonting kvinna i Stockholm som äter gåslever till middag och utsökta macarons som efterrätt varje dag gemensamt med en kvinna som är uppvuxen i en hederskultur? Som är präglad både kulturellt och socialt av detta trots att uppväxten sker lång från ursprungslandet. Som tvingas in i arrangerade äktenskap där våld är en del av vardagen. Jag ställer ibland dessa kvinnors levnadsöden i kontrast till de fina bilderna på flickr och de liv som får ses glimtas i de otaliga bloggarna som skriker ut ett ganska världsfrånvänt leverne. Och det är inget fel med det. Egentligen. Lyckligt förunnade är de som som har vant sig vid en tillvaro där man inte ens behöver reflektera över de mest basala sakerna i sin tillvaro. Där man kan njuta och unna sig saker, där man har turen och glädjen att ha funnit vänner att ha roligt tillsammans med. Där man kan gå ut på röda mattan i sina nya högklackade MJ-skor och gå på SATC-premiär för att fortsätta ut i den ljumma Stockholmsnatten och shotta absinth i en etagevåning någonstans.

Men ändå. Ibland kan det vara bra för själen att få perspektiv på saker och ting. Och det är nyttigt för mig att landa ibland. För jag blir lätt uppslukad över allt jag inte har. I en vardag när det är damm och katthår överallt, där disken står och möglar i vasken, där kylskåpet ekar tomt, där kläderna ligger urtvättade och ihopknöcklade i en hög i garderoben, där det är kattspya på varje matta och det luktar kattkiss i sovrummet. Då är det lätt att längta bort till en bröllopsfest som den här, eller till en parisresa. Och det är okej. Men jag funderar också på den stora majoritet av kvinnor som inte lever så här, och då blir jag ändå tacksam. Tacksam för att jag har världens roligaste, snällaste och bästa man. Som jag kan kommunicera med utan att säga ett ord. Som skrattar åt samma sjuka saker. Som har exakt samma värdegrund som jag. Som jag kan ut och dansa med hela natten lång. Som gör soppa till mig när jag är bakfull. Som jag kan vara mig själv med fullt ut och som gör att allt ändå känns lite bättre och mer genomförbart. Tacksam för att jag har vänner och två små odjur jag kallar katter, tacksam för att vi har en egen lägenhet mitt i stan, tacksam för att jag har min utbildning och att jag har framtiden för mig. Hur svårt det än kan kännas ibland.

När jag vill lägga mig ner på golvet och gråta över inbillad bortgjordhet brukar jag lyssna på underbara Zooey Deschanel och M. Ward som får avsluta det här inlägget av totalt oredigerat svammel:

2010-03-26T15:00:00.004+01:00

Det är vår ute och livet pågår i vanlig ordning under tiden som man gör andra saker. Och där ute förändras saker och ting egentligen inte. Precis som vanligt. Läs och förundras av Ranelid.

PS. Ni har väl inte missat Uppdrag gransknings reportage "Den andra våldtäkten". Se programmet på SVTPlay här.

Ikväll

2010-03-19T11:33:00.000+01:00

8 mars

2010-03-08T12:02:00.005+01:00

Idag är det internationella kvinnodagen. Det anordnas aktiviteter och evenemang över hela landet. Gå på en utställning, tänd ett ljus, skriv en debattartikel, skänk en peng eller visa ditt stöd för utsatta kvinnor på något av de andra hundratals sätten som finns för att uppmärksamma vår ojämställda värld. Själv ska jag snart ut i solen och göra just detta. Förresten, det finns 530 742 skäl att kontakta en tjejjour. Gå in på Tjejjouren.se och sprid länken vidare.

Two dots

2010-03-05T13:16:00.000+01:00

Crystalized

2010-03-05T13:06:00.002+01:00

Show me

2010-03-02T13:47:00.000+01:00

So easy

2010-03-01T18:49:00.004+01:00

Trots allt så har det varit en ganska bra dag idag. En kreativ dag. Har stortvättat, rengjort kattlådan, skrivit en kortkortnovell, ritat små små hus, gjort upp planer på att virka mormorspläd, sparat ner recept på banankaka och müsli och tittat på massa fina bilder. Nu ska jag bara äta lite också.

2010-03-01T10:42:00.002+01:00

Så har man överlevt den omtalade vinterkräksjukan. Har inte haft magsjuka sedan jag var liten så det var en obehaglig upplevelse. Nu börjar jag så smått återhämta mig och som vanligt drabbar verkligheten mig med ökad styrka när jag så länge har kunnat hålla sig i periferin, upptagen med det mest basala för att överleva. Jag har mentala moodswings som kan konkurrera med vilka bergskedjor som helst. Ena sekunden vill jag ligga under täcket resten av livet och aldrig aldrig mer gå upp, nästa sekund ser jag en vision av mig själv bakandes eget bröd och kokandes egen marmelad i mitt gnistrande rena och mysiga 50-talskök, vilket leder till en vindpust av energi som orsakar en tankekedja där jag visualiserar mig själv halvvägs på väg till ICA för att köpa jäst tills jag återigen får kramp i själen och funderar på de absolut lättaste sätten att ta livet av sig, nästa sekund blir jag pepp på att storstäda, sätta in recept i pärm, sortera min garderob, söka massa jobb, nästa sekund funderar jag på huruvida jag är lesbisk eller inte, nästa sekund blir jag förbannad på min egen ynklighet, nästa sekund är jag sund och lugn; ska köpa en pilatesboll och börja jogga längs med ån såsom alla gör, sekunden efter vill jag flytta till Paris eller New York, därefter börjar jag gråta, sekunden efter går jag upp för att dammsuga- här ska storstädas!, ramlar ner i soffan, orkar inte med allts meningslöshet, nästa sekund får jag aggressionsutbrott på trivialiteter, nästa sekund tvingar jag mig själv att sortera tvätt, vill lägga mig ner i sängen och dö, sätter mig vid datorn med mörker i magen och ger upp för idag. Det kommer ju en dag imorgon också...

Nowadays

2010-01-25T12:03:00.003+01:00

Januari, som brukar vara årets längsta månad, har rusat förbi. En vecka spenderades visserligen i ett förkylningsdimmigt töcken, men det känns som att februari närmar sig med stormsteg i år. Jag har lyckats få in den sista hemtentan och imorgon är det avslutningsdag på kursen. Annars har januari kantats av läkarbesök och mediciner, och så kommer det fortsätta. På torsdag och fredag ska jag åka iväg och vikariera ett gäng 9-åringar. Sänd en tanke, den kan behövas.

Tänkte ge mig på det här programmet. Började dock misströsta när jag inte ens kunde göra en enda. Jag lyckades till sist göra 5 st på knän (en av mina katter kom sedan och gnagde på min ena hand, jag hade kanske kunnat göra fler..heh) Efter denna kraftansträngning hade jag träningsvärk och kunde inte lyfta armarna på 3 dagar. Jag antar att datorn inte ger så starka bröst- och armmuskler...

Musiken 2009

2009-12-31T11:43:00.004+01:00

Det här med att göra listor som jag hade så mycket tid över till att göra....ja, det sket sig ju ganska så brutalt. Jag orkar inte leta upp, sortera, lyssna, värdera, jämföra...tänka. Så här kommer enbart ett konstaterande att de artister jag lyssnat mest på 2009 är:

1.Lily Allen

Har kvalat in på en förstaplats lite otippat. Började lyssna på henne först efter konserten på Way Out West. Not Fair är en av årets låtar även om Fuck you är den som har spelats mest.

2. Jonathan Johansson

Ännu en otippad kandidat som hamnat högt upp. Det var en konsert 20 minuter hemifrån men jag gick aldrig. Trots det började jag lyssna intensivt på Jonathan efteråt. Och blev bitter såklart. Varför gick jag inte på den här konserten?

3. Depeche Mode

Har tydligen lyssnat mycket på DM som vanligt.

4. The xx

Har kvalat upp på fjärde plats bara nu på sistone. Underbart.

5. Goldfrapp

Inte mycket att orda om. Skivan kom väl 2008 tror jag, men den hänger kvar.

5. Wilco

Delad 5:e plats. Ny skiva. Konsert i Slottskogen.

7. Pet Shop Boys

Love etc. Pandemonium. PSB i mitt hjärta.

8. The temper trap

Conditions är ett av årets bästa album.

9. Röyksopp

Signifikativt för 2009. Efterfester, dans och konsert i tältet på WOW.

10. Yeah Yeah Yeahs

Vet ej vad de gör här, har inget minne av att ha lyssnat så mycket på dem i år, men Yeah Yeah Yeahs är ju aldrig fel.

Summering 2009

2009-12-30T16:33:00.002+01:00

Jag ska ta mig i kragen och försöka åstadkomma något sådant här som jag gjorde förra året.

UPPFÖLJNING AV STÅENDE NYÅRSLÖFTEN

Äta bättre och på regelbundna tider. Äta både lunch och middag.

Kommentar: Har väl varit lite sisådär med matvanorna men jag tror nog att jag har varit lite bättre på det i år än föregående. Oförändrat tillstånd alltså. Ett nytt fenomen är dock att jag misstänkt laktosintolerans och försökt utesluta det ur kosten. Just nu är dock den temporära diagnosen IBS, vilken förvärras av oregelbundna födointag. Bör således bättre mig på denna punkt.

Röka mindre.

Kommentar: Tveksamt. Kanske har jag dragit ner på det men förmdoligen oförändrat.

Dricka mindre och mer sällan.

Kommentar: Fail.

Motionera mer... åtminstone gå ut och få lite frisk luft varje dag.

Kommentar: Här har jag lyckats. Etablerade en rutin att gå ut och promenera i början 2009 och den har hållts i sig. Nu på sistone betydligt mer sällan men överlag har 2009 varit ett bra år på den här fronten.

Gå upp tidigare på morgnarna.

Kommentar: Check. Hela våren gick jag upp grymt tidigt och pluggade. Har till och med lyckats hålla mig på rätt sida av dygnet nu trots arbetslöshet. Just exakt nu är det väl lite på sniskan men överlag godkänt.

Inte skjuta upp saker till sista sekunden.

Kommentar: Uppsatsarbetet i våras gick bra men i övrigt har jag fortfarande den dåliga vanan att skjuta upp allt tills det nästan är för sent.

UPPFÖLJNING AV NYÅRSLÖFTEN INFÖR 2009

Samma som ovanstående samt en del övergripande mål och förhoppningar:

1. Må bättre.

2. Lämna in C-uppsats

3. Få ett jobb.

Kommentar: Jag lämnade in C-uppsatsen med bravur.

KORT SUMMERING AV 2009

Ett skitår. Året som bestått av ekonomiska katastrofer, analsäcksinflammationer, urinvägsinfektioner, bakteriella infektioner, magproblem, blodbad, depressioner, möten med psykopater, arbetslöshet och hopplöshet. Första halvan var väl OK om man bortser från all mördande stress; studierna gick bra, vi flyttade, jag fick in uppsatsen och fick VG. Någonstans där började det gå utför. G hade ingen semester, det var ingen sol, vi gjorde inget på hela sommaren mer än att åka på en massa bröllop (vilket visserligen var trevligt men inte direkt någon semester). Way out west var trevligt i och för sig. Första gången som jag kom iväg på det. Men sen...ja, jag vet inte ens vad som har hänt de senaste månaderna. Tiden har gått overkligt fort. Att det är nyår nu igen känns som ett kosmiskt skämt. Jag har läst existentiell psykologi på halvfart nu i höst, men även det känns overkligt och jag har ärligt talat inte lagt mycket krut på det de senaste månaderna. Förhoppningen att jag skulle må bättre år 2009 har grusats ganska hårt. Förhoppningen att jag skulle få ett jobb känns...overkligt. Jag har visserligen börjat arbeta ideellt och det är ju alltid något men att faktiskt arbeta på riktigt känns ungefär lika troligt som att jag skulle åka till månen.

Förhoppningar inför 2010 (förutom ovanstående löften)

1. Få ett jobb

2. Må bättre

3. Sitta mindre vid datorn

4. Göra något konkret

5. Leva

I'm a cuckoo

2009-12-28T23:31:00.005+01:00

Här händer det inte mycket. Till skillnad från i den riktiga världen där tiden slungas fram i bästa niagarafalls-stil; dånar och drar.

En snabb tillbakablick i bloggens senaste halvår visar att tillståndet i princip är detsamma trots tidens obönhörliga framfart. Jag har fastnat någonstans här mellan då och nu. Står och blinkar som ett djur fångat i strålkastarskenet och fattar inte riktigt vad som har hänt. Helt klart har jag i alla fall lyckats stressa ner sedan i våras i alla fall. Tror jag. I vilket fall är inte stressen av samma art.

Mina ryckningar har varit tillbaka, men även de har bytt skepnad. De har flyttat från kinden och bosatt sig i ögonlocket istället. Jag har genomgått fler läkarundersökningar. Återigen fått konstaterat att mina värden är bra. Andra saker i magen är mindre bra men jag har fått medicin nu som verkar funka. Åtminstone när jag inte ligger och kräks galla.

Jag har börjat arbeta ideellt. Det känns bra. Tror jag.

Jag har varit extremt slö när det gäller min kurs, har knappt orkat läsa något sedan jag lämnade in förra essän. Nästa essä ska in nu om 3 veckor.

Jag har läst andra böcker istället. Om malört och havtorn och havet som hotar att sluka en.

Jag har klippt av mig håret. Jag är nog redan trött på det. Eller så är jag bara trött på allt annat.

Vi ska ha nyårsfest här hemma i år. Ett nytt år.

Låt det bli bättre.

Heart skipped a beat

2009-12-17T14:16:00.004+01:00

Jag hade ju tänkt lista 2000-talets bästa låtar men helt plötsligt är det en halv meter snö ute och jul ska firas inom några dagar och inga klappar har man skaffat heller och helvetes alla kval är över en och orken bara försvann. Hej då.

There goes the fear

2009-12-03T17:20:00.003+01:00

Både jag och katt äter antibiotika. Det är skönt att veta att en olycka ytterst sällan kommer ensam. Då blir man inte så värst förvånad när saker och ting går åt helvete om och om igen (och om igen). Så fort man får upp minsta lilla gnutta tillförsikt och livsglädje; SMACK! En känga rätt i ansiktet för att påminna en om livets jävlighet. Idag fick jag till råga på allt mail om att det jobb jag sökt och verkligen hoppats på har gått vidare i rekryteringen utan mig. Det var över 80 sökande till tjänsten tydligen.

2009-11-28T15:02:00.002+01:00

Igår var jag på ett rekryteringsseminarium och kortintervju. De hade kallat in 320 personer som alla var kvalificerade för tjänsten. Nästa vecka ska de plocka ut 30. Håll tummarna.

Please, please, please, let me get what I want

2009-11-17T12:59:00.003+01:00

Försöker hitta något att klamra mig fast i när kylan och gråheten tränger in i själen som isnålar. Fokuserar på det röda rönnbärsträdet utanför vardagsrumsfönstret och tänker att snälla, snälla snälla, rönnbär, gud, universum, ödet eller valfri makt som är större än mig: låt mig få det här jobbet.

Det är faktiskt inte riktigt klokt

2009-11-12T20:58:00.005+01:00

Göran Skytte förfasar sig över RFSU och analsex. Kan någon lotsa honom till 2000-talet och informera honom om att 15-åringar knappast kan refereras till som skolbarn? Det är ett fult lingvistiskt grepp enbart för att alla ska se små 7-åringar framför sig och samtidigt koppla det till det fula, fula analsexet. Vad är hans konstruktiva lösningsförslag? Att hymla och fnissa, att sänka ner en tampong i ett vattenglas, visa en diabild, påtala vikten av hygien och snipp, snapp, slut, så var sexualundervisningen slut?

Tanja Suhinina lyfter upp en annan aspekt.

Eat yourself

2009-11-05T15:42:00.005+01:00

Dricker min andra stora kopp kaffe, trots att min mage redan protesterat lika många gånger idag. Klockan är snart 16 och det är i princip redan mörkt ute. Snöblandat regn blåser in ända längst in på balkongen när jag tar min femtielfte cigarett för dagen. Imorgon ska min hemtentamen in och i nuläget har jag ingen aning om vad den handlar om. Och nu orkar jag snart inte mer för idag. Jag är inte riktigt gjord för det här klimatet; så fort det bli skymning säger min kropp att nu är det kväll, vilket är lika med slutpluggat. Detta komplicerar saker och ting eftersom jag lever i ett land där det är mörkt nästan jämt. Jag väntar på att panikkänslan ska infinna sig. Den som gör att jag får saker gjorda överhuvudtaget. Den som gör att jag brukar kunna knåpa ihop långa texter på kortast möjliga tid. Den tar tid på sig.

T.S. Eliot

2009-10-29T18:24:00.001+01:00

O dark dark dark. They all go into the dark,

The vacant interstellar spaces, the vacant into the vacant,

The captains, merchant bankers, eminent men of letters,

The generous patrons of art, the statesmen and the rulers,

Distinguished civil servants, chairmen of many committees,

Industrial lords and petty contractors, all go into the dark,

And dark the Sun and Moon, and the Almanach de Gotha,

And the Stock Exchange Gazette, the Directory of Directors,

And cold the sense and lost the motive of action.

And we all go with them, into the silent funeral...

Dagens skrattanfall

2009-10-17T11:38:00.003+02:00

Haha, det är en tant som ringer in i till TV4 Nyhetsmorgon nu och är jättesur på att de spelar musik när personer pratar i filmer och serier. Hon vill ha svar på frågan om varför de gör det och för vem. För inte är det för tittarna i alla fall för man hör ju ingenting...

2009-10-14T10:59:00.002+02:00

Gråter och gråter och gråter. Och mitt i allt så läser jag vad Sandra Beijer tycker är det sorgligaste som finns och så gråter jag ännu mer.

NP: Miike Snow - Animal

2009-10-13T10:14:00.003+02:00

Note to self: Gå inte och lägg dig efter att ha gått upp klockan 7 och ätit frukost. Du kommer få grav huvudvärk och känna dig som en levande död när du släpar dig upp vid 10-tiden. Du kommer dessutom inte hinna göra någon av de sakerna som var anledningen till att du gick upp så tidigt från första början.

Lördagscynism

2009-10-10T19:57:00.004+02:00

Jag blir så förbenat trött på att det finns så många idioter. Varför är inte världen full av intelligenta, vältaliga, karismatiska och humoristiska personer med ena foten på jorden och den andra i ideologin? Jag är trött på fulla människor som går i flock och brölar som brunstiga älgtjurar med folkölen i näven, jag är trött på människor som på allvar är så trångsynta att de propagerar för tvångssterilisering och licens för barnaskaffande och jag är så sinnessjukt trött på allt kvinnoförakt samt osanningar som florerar kring begreppet feminism. Nu är tydligen "frugårman" uppe för debatt igen och tas upp som argument för feminismens navelskådande och som ett argument för hur oerhört jämställda vi är här i Sverige som kan fokusera på sådana triviala ting. Att "frugårman" är ett skämt i de flesta feministiska ögon (såvida man inte är särartsfeminist och om man är det kan man lika gärna joina Antifeministiska samfundet vad mig anbelangar) går alla fullständigt förbi.

Velvet

2009-10-08T12:57:00.001+02:00

In i dimman

2009-09-28T13:19:00.006+02:00

Desto mer jag läser om existentiell terapi desto mer blir jag varse den konstanta ångesten. Som klöser, river, biter, sliter, lurar, smyger och molar. Som man konstant förtränger, dövar med tabletter och alkohol, dövar med meningslösa spel på Internet, alldeles för många TV-serier och alldeles för många timmar av sängliggande som förtvinar ens sinne såväl som lemmar. Och jag tänker fortsätta med det. För jag vet inte vad annat det finns att göra. Vad annat jag orkar med att göra. Jag mår som bäst när det är noll hjärnaktivitet överhuvudtaget, som avtrubbad, sinnesslö och halvt medvetslös. Eskpism. The sweetful bliss. Som copingstrategi meningslös, men förrädisk i sin enkelhet och tillgänglighet. Jag hyser ingen högre tilltro till människors motståndskraft, allra minst min egen.

2009-09-24T13:51:00.001+02:00

Jag gillar kollektiva insatser i en individualiserad värld.

Ett ögonblick i sänder

2009-09-17T22:19:00.004+02:00

Älskar Stephanie James

2009-09-17T12:49:00.002+02:00

Jag är så jävla trött på hela den här karusellen. Sitter mest och gråter över allting jävlighet och hur ensam man är i den här skiten. Inte blir det ett dugg bättre av att läsa om ontologiska förutsättningar och hur jävla ensam man är i sin existens.

Jämställdhet enligt Anka

2009-09-16T12:02:00.001+02:00

Anna Anka är provokativt ironisk på Newsmill. En annan tolkning är alltför skrämmande att ens föreställa sig.

Bulletproof

2009-09-13T21:17:00.003+02:00

Nu är tjänsten sökt i alla fall. Att jag skulle gå vidare och klara psykevalueringen känns dock lika troligt som att... som att...jag vet inte; att alla just nu i denna sekund skulle inse innebörden av feminism och världen skulle bli en bättre plats eller att det skulle bli fred på jorden och att alla skulle leva lyckliga i alla sina dagar.

Just nu är jag glad om jag ens kan resa mig upp och gå överhuvudtaget. Vill bli frisk nu. Om jag blir frisk nu lovar jag att jag ska sluta klaga så mycket och vara missnöjd över allt. Deal?

2009-09-12T13:00:00.003+02:00

Jävla skit. Ju mer jag försöker skriva på mitt CV, desto sämre blir det. Vill hälla bensin över och tända eld på hela skiten. Vill slå sönder min dator och ramla död ner på golvet. Hatar allt och alla och mest av allt mig själv. Orkar inte ens söka den här jävla tjänsten. Är ändå ingen idé. Fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan

Höst på min planet

2009-09-05T17:39:00.009+02:00

Nytt från Stephanie James.

2009-09-01T13:43:00.001+02:00

Jag vill inte. Jag kan inte. Jag orkar inte. Fan.

Noli turbare círculos meos

2009-08-26T11:31:00.003+02:00

Är det ett tecken på begynnande galenskap när man skriver upp allting? Saker som är utlånade, böcker man ska läsa, saker man ska köpa, saker man ska tänka på, saker man har gjort, saker som ska bytas ut, saker som ska göras etc., etc. Är det inte nedskrivet finns det inte.

Det luktar höst.

2009-08-21T14:34:00.004+02:00

Kan någon ge tiden en Atarax eller dylikt för jag hinner inte med. Jag förstår inte hur alla dessa dagar och veckor kan ha försvunnit in i ett töcken av oproduktivitet och stillastående. Hur dessa få soltimmar kan övergått till gula löv och höstig jorddoft. Stanna klockan; jag vill hoppa av.

2009-08-06T10:19:00.002+02:00

Det är klart att det är fint väder för första gången på hela sommaren nu när jag sitter inne med feberfrossa och saltsyra i näsan. Hej Murphy's.

2009-08-04T15:06:00.001+02:00

Har låst in nycklarna i torkrummet i tvättstugan. Efter över en timme var det någon som kunde komma och hjälpa och öppna. Det ska han nu ha över 300 spänn för. Jag hatar allt och alla och bara gråter hela tiden. Har sinnesjukt ont i halsen och näsan. Vill. dö. nu.

2009-08-04T12:24:00.001+02:00

Nu har jag just ätit sojasås som gick ut för över 3 år sedan och som har förvarats i ett jäkla skåp i rumstemperatur i säkert 4-5 år. Om jag börjar spy snart vet jag vad det beror på...

2009-08-03T13:09:00.003+02:00

Jag har börjat sätta upp extremt lättöverkomliga mål för dagarna. Så att det säkert ska kunna gå att uppfylla och således bidra till någon slags känsla av sammanhang och meningsfullhet. Idag ska jag sätta igång en diskmaskin, duscha, hämta in posten och baka en blåbärspaj. Det bör vara ett rimligt mål.

Jag har blivit tillsagd att ta semester. Att inte vara arbetsökande utan ledig. Det är svårt när man är en vandrande ekonomisk ångestkatastof.

2009-07-28T17:12:00.000+02:00

Sluta dröm om det ljuva livet

2009-07-28T11:47:00.006+02:00

Räknar ögonblick, ögonlock. Ögonfrans.

Räknar revben, benrev.

Låtpuls, pulslös.

Kommer ingenstans.

Tankar på drev.

Så här är det att vara arbetslös.

Beat it

2009-07-09T15:33:00.002+02:00

Me like. Mer massmanifestationer till folket.

I miss the way you dance with me

2009-06-30T18:09:00.003+02:00

Summertime. And the livin' is easy.

Je veux te voir

2009-06-12T12:10:00.002+02:00

Vaknar av att regnet öser ner på fönsterbläcket. Ljudet av hårda droppar mot metall avlöses sedan av fulla tonåringar med studenmössor som vrålar utanför huset klockan 09 på morgonen. Vidriga killar som skriker om att de ska våldta och annat som man inte ens vill försöka förstå sig på varför de sjunger om.

Hursomhelst så bryr jag mig inte just nu om att det är 10 grader, kraftig blåst och ösregn. Jag bryr mig inte heller om att människor är idioter och att killarna utanför fönstret bör spärras in någonstans. Jag har nämligen fått bedömningen av uppsatsen på mailen idag. Och vi fick VG. Utan komplettering.

Idag ska jag fira det med musik, dans och öl. Och så får det finns hur många idioter ute i regnet som helst. Ni har gått ut gymnasiet men jag, jag har fått VG på min kandidatuppsats. Jag är även numera färdig beteendevetare och sociolog. Det ni.

The girl and the robot

2009-06-11T20:16:00.003+02:00

Uppsatsen är framlagd och allt gick över förväntan. Examinatorn hade inte heller någon anmärkning om komplettering. Vi har dock en del småsaker att fixa till innan vi vill lämna in den till tryckning. Vi avvaktar bedömningen på den först.

Jag hann inte ens andas innan jag påbörjade min sommarkurs med en intensiv dag på 7 timmar igår som bestod av muntliga presentationer och diverse gruppdynamikövningar. Jag har inte ens hunnit smälta inlämningen av C-uppsatsen. Igår tog jag en tablett och gick och lade mig och sedan har jag sovit i över 10 timmar. Idag har jag bara hasat omkring hemma utan att göra någonting. Jag har glömt bort hur det känns. Har varit obeskrivligt trött hela dagen. Fast, jag har fortfarande den bekanta gnagande känslan av att det finns saker att göra. Jag har ju exempelvis 2 andra böcker som ska plöjas de närmsta veckorna, plus gruppexaminationsuppgift samt skriftlig individuell tenta. Och samtidigt allt praktiskt kring uppsatsen. Så ja, ledig är jag ju knappast.

Det är nästan så att det känns bra att jag inte fått ett jobb omedelbart. Jag kan inte riktigt se hur jag skulle ha klarat av det utan att gå in i väggen direkt. Det är nästan komiskt när man tänker på det; att man när man väl ska gå ut i arbetslivet är så knäckt och utsjasad att man inte klarar av att arbeta.

EU-valet 2009

2009-06-07T14:05:00.004+02:00

Håller på att läsa uppsatser inför opponering under morgondagen, men ska ta en paus för att gå och rösta. Har velat mellan att rösta på Carl Schlyter eller Zaida Catalàn. Schlyter är topprankad av de flesta, även av partiet själva, men Zaida för en mer explicit jämställdhetspolitik med inriktning mot HBT och queer. Mitt val föll dock till slut på Schlyter, han lyckades också representera sig själv väl, trots kaoset i gårdagens debatt. Hoppas på en grön frammarsch i EU, det ser ljust ut då MP:s väljare har högst röstbenägenhet. Så, gå och rösta nu oavsett vad ni tycker om EU, ingen gynnas av att folk sitter hemma och surar hemma i sofforna och tror att deras tysta protest ska uppmärksammas. Det är enbart pinsamt och tragiskt och en skam för demokratin. Hoppas på ett högt valdeltagande, trots att få verkar veta att det är val överhuvudtaget.

2009-06-04T20:58:00.000+02:00

Jag är så sönderstressad att det känns som om jag nyss dog lite. Giv mig styrka.

Cut it out

2009-06-02T10:51:00.003+02:00

Jag har fått hjärnskakning och varit sjukt bakfull. Det är svårt att avgöra om det är bakfyllan eller hjärnskakningen som gjorde att jag vinglade omkring och spydde galla hela söndagen. Nu när jag är inne på dag 3 så misstänker jag dock att det är hjärnskakningen som är boven. Det är inte optimalt att läsa uppsatser och förbereda opponering när man mår illa och skallen värker. Det enda bra som hjärnskakningen fört med sig är att den verkar ha slagit ur all ångest och stress ur huvudet. Känner mig kolugn och lätt apatisk, har sovit till 10, halv 11 på förmiddagarna och det har ju inte hänt på, tja, nästan ett år?

Eternity one night only

2009-05-27T16:13:00.007+02:00

Uppsatsen är inlämnad för examinering och seminariebehandling. Ett dygn före deadline (!). Efter att ha ältat det i några timmar börjar ångesten i maggropen sakta att försvinna. Ingenting att göra nu innan föreläsningen imorgon klockan 15. Vet inte ens vad jag ska göra med all denna fritid. Min kropp brukar dock veta med sig vad den ska göra när pressen släpper. Jag har en begynnande huvudvärk och om jag känner min kropp tillräckligt kommer den förmodligen att krascha nu, och den förkylning som hotat att bryta ut i en månads tid kommer nu att bryta ut med buller och bång. Ska försöka att hålla mig flytande, är ju inte riktigt dags att ropa hej än.

Breathe in, breathe out

2009-05-22T17:17:00.006+02:00

Nu är uppsatsen inlämnad till handledaren för godkännande för inlämning. Då han inte har bemödat sig med att titta på det vi har haft innan kan det här hur gå som helst. Jag håller tummarna, så knogarna hotar att spränga genom det vitspända skinnet, att han inte ska såga den totalt. Gör han det vet jag inte vad jag gör. Blir förbannad antar jag. För att han inte hintat innan att vi är på väg åt helt fel håll. Jag pendlar mellan att tycka att uppsatsen faktiskt överlag är bra till att undra vad fan vi håller på med egentligen, och inte ens kunna titta på utskriften framför mig utan att skämmas ögonen ur mig. Nu tvättar jag och ska unna mig ett glas vin eller två. Ska försöka att inte tömma baginboxen den här gången.

Destination overdrive

2009-05-20T22:36:00.003+02:00

Dåligt med uppdateringar här. Mitt liv just nu består mest av ångest, uppsats, ångest, ångest och lite mer uppsats. Idag är dock första dagen på säkert över en månad som läget faktiskt känns hyfsat stabilt. Jag cyklade hem med gott samvete efter över 8 timmar på campus och kände att det faktiskt börjar glimta en strimma ljus långt fram i tunneln av uppsatsskrivande. Feedbacken från handledaren har dock varit obefintligt så egentligen har vi ingen aning om hur vi ligger till, rent kvantitativt lär vi i alla fall kunna lämna in uppsatsen, kvalitativt är det kanske lite mer tveksamt.

Uppsatsen ska in för granskning inför inlämning till handledaren på fredag. Tråkigt nog för oss så tror resten av Sverige att det är långhelg från och med lunch idag onsdag. Okej att det är en röd dag imorgon, hur osmidigt det än är för oss så får man väl acceptera att folk är lediga den dagen, även om inte vi är det. Den stora frågan är dock varför även fredagen ses som en ledig dag? Såvitt jag vet togs den bort som röd dag och ska således inte alls betraktas som en helgdag. Möjligen som en klämdag för de som har någon semester att plocka ut, eller hur det nu funkar ute i verkligheten. Uppenbarligen verkar detta dock vara något som gått större delen av befolkningen förbi. På fredag går det till exempel inga bussar mellan campusarna. Logiken är som bortblåst. Studenter är knappast lediga på fredag och att de tycker att det är lägligt att plocka bort dem mitt i uppsatsdeadlinerushen övergår mitt förstånd. Det sista skrivandet på uppsatsen och sammansättandet kommer således att ske på varsitt håll via mail de kommande två dagarna. Förutom att alla har tagit fredagen ledig ser tydligen alla det som att ledigheten börjar redan idag. Onsdagen innan en röd dag. Idag, innan lunch, stängde cafeterian och restaurangen igen på campus. Till och med Pressbyrån som brukar ha öppet till klockan 22 tyckte att det var en slags helgdag idag också. På dörren utanför proklameras öppettiderna för Kristi himmelsfärdsdag. Såväl onsdagen som torsdagen stänger de klockan 18. Jag fattar ingenting.

Utdrag ur livet

2009-05-12T17:39:00.003+02:00

Autentisk rekonstruktion av samtal med handledaren i förmiddags:

Handledaren: Jaha, men det här känns väl ganska bra...det ser bra ut, är ni nöjda?

Vi: Heh, jaa, det är ju bara en väldigt grov skiss det här, på det vi har gjort hittills och så men ja...

Handledaren: Ja men ni ligger väl rätt bra till....väl?

Vi: Njaae...eller?

Handledaren: Eller när ska ni lämna in den?

Vi: Eh...ja,nästa vecka ska du ju godkänna den och så...

Handledaren: Va?! Ska ni lämna in den nu? Nu i år? Ojoj, ja då förstår jag att ni är oroliga. [...]Ja, jag skulle inte vilja byta med er...

Hjärta med tinnitus

2009-05-10T01:45:00.004+02:00

EN LYDIG KVINNA ÄR EN LYCKLIG KVINNA. Eller? Jag är full på rödvin och jag vill inte ens se en centimeter framåt. Lyssnar på "The heart asks pleasure first" på repeat, på repeat...

På repeat.

Till synes frisk

2009-05-06T14:25:00.003+02:00

Ringde till VC då jag började undra var mina provsvar har tagit vägen. Fick prata med en sköterska som sade att de var klara och att hon kunde berätta för mig vad de visade. Tydligen visade de ingenting. När jag var där för 1 ½ år sedan hade jag ett järnvärde på 4,5. Det ska tydligen ligga mellan 9-34. Nu låg mitt järnvärde på 19. Helt otroligt, förstår inte hur det har gått till.

Magnesiumvärdet låg på 0,76 och det ska ligga mellan 0,70-0,95 så även där var det helt normalt, om än lite lågt. Det sistnämnda blev jag väldigt förvånad över då jag ju haft sjukt svåra muskelryckningar under en lång period som upphörde när jag började äta lite magnesiumtabletter. Efter lite googlande så tror jag dock att jag hittat en tänkbar förklaring. Mitt Mg-värde togs i ett vanligt blodprov och enligt den här sidan så ska Mg-prov endast tas som kapillärprov i undantagsfall (kapillär=blodprov?). Det står något om att blodkropparna innehåller en högre halt av Magnesium. Om man vill leka amatördoktor, och det vill man ju, så kan man ju säga att mitt Mg-värde ju var rätt lågt och om det nu dessutom kanske visade högre än vad det skulle ha gjort eftersom det togs som blodprov så kanske det helt enkelt är felaktigt. Jag har/hade magnesiumbrist ändå.

Det är såklart bra att mina värden var bra. Ingen järnbrist. Ingen B12-brist. Fast lite trist är det ju eftersom det innebär att min yrsel, illamående och trötthet beror på något helt annat som inte enkelt kan åtgärdas.

Det individualiserade helvetet

2009-05-06T10:51:00.008+02:00

Har inte orkat skriva något på länge. Finns egentligen inte mycket att skriva. Det har varit fint väder. Det har varit dåligt väder. Jag har solat. Jag har cyklat i regn. Katter har varit sjuka. Katter har blivit friska. Jag har varit full. Och varit bakfull. Har konstant becksvart ångest över uppsatsen. Skulle önska att någon pigg och übersmart själ bara kunde skriva skiten åt mig. Själv kan jag nämligen inte prestera en sammanhängande mening. Snart är man totalt pank och arbetslös också. Hurra.

Jag hoppas förresten Reinfeldt gottar sig riktigt ordentligt åt att de kunde sno åt sig mina sista 800:- den här månaden. Staten behövde säkert dem. För att köpa mat och så.

Senaste och sista (?) delen i följetongen med a-kassehelvetet (bakgrund). När Alliansen tog bort studerandevillkoret hösten 2006 hade jag nyss påbörjat en flerårig utbildning. Jag gick således ur a-kassan, det vill säga slutade betala. Det står nämligen uttryckligen att man måste betala i tid, annars riskerar man att bli av med sitt medlemskap, de skickar ingen påminnelse, står det med tydliga bokstäver mitt på inbetalningsavin. G blev av med sitt medlemskap av misstag när han av någon anledning inte betalat sin månadsavgift på grund av bankbyte eller dylikt. Ingen påminnelse där inte.

Sedan fortsatte de att skicka och skicka och skicka, till slut ville de ha in över 3000:-, om jag inte betalade det skulle de betrakta det som att jag ville avsluta mitt medlemskap. Mailade till slut (eller hittade ingen mailadress utan skickade direkt i något slags webformulär) och sedan utspelade sig den länkade konversationen. Jag mailade spaltmeter till Konsumentsombudsmannen och blablabla. Orkar inte ens tänka på skiten. I vilket fall så är det mailet i december 2007 det sista jag hörde från dem.

På valborgsmässoafton dimper det ner ett brev i brevlådan som säger att jag måste betala ca 800:- annars riskerar det att gå till inkasso. Förfallodagen är...tadaaa....valborgsmässoafton. 1 ½ år senare får jag således en faktura på 800:- helt taget ur luften, som ska betalas samma dag som den kom. Det stod dessutom att jag skulle ha fått en påminnelse i december 2008, vilket jag inte fått! Och även om jag fått den, eh, december 2008? Det finns liksom ingen logik här överhuvudtaget.

Tydligen så har a-kassan betalat in förhöjda a-kassaevgifter till staten och det ska de nu ha tillbaka. Ja, det låter ju jätterimligt att jag som snart arbetslös student, som inte varit med i a-kassan på snart 3 år på grund av att de tog bort studerandevillkoret, ska betala de pengarna. Jag blir helt sinnesjuk snart. G ringde i alla fall till a-kassan i måndags då jag helt enkelt inte orkade med skiten mer. Kontentan av det hela är i alla fall att jag skulle betala. Jag har fan lust att döda någon.

NP: Sol Seppy- Slo Fuzz

2009-04-25T00:48:00.003+02:00

Egentligen är väl livet så mycket mer? Det känns som om allting ses från en sådan snäv horisont med inrutade normer och handlingar och måsten och så ska man på något sätt finna lyckan mellan dessa snäva gränsdragningar. Och medan man gråter sig blodig i sitt lilla dike så finns det kanske egentligen en vidsträckt horisont av möjligheter mitt framför en, bara man sticker upp näsan en halv decimeter. Kanske. Eller så är det en sista ljusstrimma som min hjärna klamrar sig fast vid för att inte släcka ner totalt.

Och jag borde verkligen sluta att sitta framför datorn när jag är full.

2009-04-24T23:53:00.001+02:00

Fan.

2009-04-24T22:26:00.003+02:00

Haha, nu utbrast vinnarkvinnan från Boxholm "fitta!" när hon sjöng fel för sista gången och programmet tog slut. Kvalitets-TV. I like it.

2009-04-24T22:00:00.005+02:00

Ung kille på Singing Bee på TV (ja, jag är småfull och ensam och skrålar hemma i soffan) kan inte ett ord i låten Fame och lämnar scenen med svettfläckar under armarna. Befriande.

2009-04-24T19:19:00.001+02:00

Hemma med sjuk och ömklig katt i tratt. Ensam, pank och less. Ska dricka öl nu, ensam framför datorn. Top notch.

2009-04-22T09:50:00.002+02:00

Jag kan inte se det här utan att gråta.

"It wasn't singer Susan Boyle who was ugly on Britain's Got Talent so much as our reaction to her"

The girl and the robot

2009-04-21T11:58:00.004+02:00

Är less och förbannad och utan ork. Tar extremt mycket energi att ordna allt kring fokusgruppsintervjuerna och uppsatsen känns som ett oändligt stort virrvarr där man inte ser ljuset i slutet av tunneln någonstans. Har i nuläget inte skrivit ett ord knappt och det ska produceras 50 sidor inom loppet på några veckor. Dessutom är vi två om det så jag vetefan hur det här ska gå egentligen.

Har utöver detta totalt tappat förmågan att såväl läsa som att uttrycka mig i skrift och tal. Utbrändhetssymtom? Har svårt att hänga med i textningen på TV och har koncentrationsförmåga lika med noll. Har dessutom upptäckt att det på mina kursbetyg inte står utskrivna delkurser på Psykologi 2-kursen jag läste förra våren, det står enbart "Examination" 7,5 hp. Detta beror tydligen på något slags fel som uppstod vid övergången till nya poängsystemet och det är även någonting som tydligen inte går att åtgärda. Så, i mitt examinationsbevis med kurser, som jag ska visa upp för arbetsgivare, kommer det inte stå att jag har läst kognitiv utvecklingspsykologi, gruppsykologi m.m. utan enbart stå några kryptiska examinationskurser. Underbart. Verkligen för jävla underbart.

Broken Picture Telephone

2009-04-18T09:10:00.001+02:00

Ett av de roligaste spelen någonsin; typ viskleken på nätet. Sjukt beroendeframkallande.

Internetspektaklet

2009-04-17T18:56:00.005+02:00

Alltså, kan vi inte bara ta och lägga ner hela den här internetgrejen. Människor utnyttjar den teknik som finns idag och så kan vi ju bara inte ha det. Det är omöjligt att censurera och kontrollera och det finns ju ingen hejd på vad folk hittar på. Ingen pli alls. Nej, stäng ner skiten. Det sätter bara griller i huvudet på folk.

/IPRED-kommissionen

walking on a dream

2009-04-14T18:44:00.003+02:00

Ska skriva ihop jobbansökan nummer tre och ber en stilla bön att snälla, snälla gud, ge mig ett jobb utan att jag behöver ringa hemska telefonsamtal och utan att jag ska behöva genomlida obekväma intervjuer. Vidare; ge mig ett jobb utan ångest med snälla människor. Och med trevliga arbetsuppgifter. Och med en riktig lön. Amen

NP: Elliott Smith - Everything means nothing to me

2009-04-08T17:00:00.005+02:00

Obehagskänslor när jag cyklar hem i regnet. När det iskalla regnet piskar mig i pannan, och min vänstra kind rör sig rytmiskt i takt med tramporna, får jag en tillfällig uppenbarelse och ser mig själv liksom utifrån och hör min egen röst eka i huvudet, som ett fragment av mötet jag nyss haft. Där mina ord kastades ut ur munnen huller om buller och studsade genom biblioteksgångarna, vilsna ord som desperat kravlar ut ur munnen i en stridande ström. Kan inte sluta. Pratar om allt och inget och skrattar hjärtligt, kul kul, tack för senast, jodå allt är så bra, så bra, var och tog lite blodprover nyss bara, hähä inget man dör av, det blir nog bra. Kommer hem, blir yr, får illamåendeattack, tuggar i mig en magnesiumtablett och hoppas på omedelbar respons i kinden.

Nya tag. Hej och hå. Hundra böcker som ska läsas. Texter som ska transkriberas. Fokusgrupper som ska planeras. Arbets-ansökningar som ska skrivas. Paket som ska skickas. Och så blev det påsk. De röda dagarna som inte visar någon som helst hänsyn till det faktum att tiden är ur led och att veckodagarna paradoxalt nog blir kortare och kortare och att ekorrhjulet snurrar på fortare och fortare.

Det skulle passa bra att trycka på paus nu.

on y va?

2009-04-05T14:10:00.002+02:00

The Misarranged Mary Poppins

NP: The Mamas & The Papas - California Dreamin'

2009-04-05T13:52:00.005+02:00

Existentiell ångest. Vad fan handlar vår C-uppsats om egentligen? Vad håller jag på med? En veckas dyrbar tid har ägnats åt håglöst bläddrande i 80-talsböcker om ungdomar och identitetskapande, men allra mest åt ölpimplande utomhus i solen. Mina muskelryckningar är tillbaka och ångest, ångest, ångest. Det är vår och sol och det innebär D-vitamin och energi, men allra mest innebär det press, ekonomisk torka och MASSIV ångest inför framtiden. Inga pengar. Inget jobb. Mitt liv är redan slut. Kört. Valen är gjorda. Och nu sitter man här med ett antal hundratusen i studielån. Ingen kompetens och inget arbetslivserfarenhet. Inga pengar och ingen mat och igår spenderade jag mina sista pengar (som jag egentligen inte har) på diverse klädesplagg och veggomat i huvudstaden.

Bläddrar förbi reklam för Berghs i tidningen och tänker "man kanske ska bli copywriter?", nästa tanke "vad fan gör en copywriter och/eller en art director?"? Sedan; inser att det är för sent. Är inte 20 år längre. Kan inte flytta. Har inte råd. Har ingen tid. Har ingen kompetens.

Det är kört nu.

NP: Travis - Love will come through

2009-04-01T11:12:00.006+02:00

De vanligaste sökorden till min blogg är bland annat varböld i rumpan, slemhinnan inne i munnen lossnar, blödande slemhinnor i munnen, ryckningar under ögat, ämnesbrist besvär, luden fitta/ludna fittor och muskelinflammation i lungorna. Jag vet inte om det säger mer om min blogg än om er, eller tvärtom.

Annars har det hänt väldigt lite med uppsatsarbetet, vilket börjar framkalla en viss känsla av panik. Hela dagen igår ägnades istället åt att skriva på mitt CV och på en arbetsansökan. Det är förvisso en bedrift då jag under en lång tid tillbaka har förträngt allt som har med min framtid efter studierna att göra och att jag selektivt har blundat för min CV på skrivbordet, eftersom det har framkallat ångest deluxe.

Idag är det vår här förresten. På riktigt.

NP: Röyksopp - Happy up here

2009-03-28T12:00:00.003+01:00

Ikväll är det till slut dags för inflyttningsfesten, som när vi satte datumet var såå långt fram i tiden, men som de sista veckorna kommit närmare med ljusets hastighet. Med tanke på de senaste veckornas (månadernas?) stress och det faktum att jag inte festat sedan den oavsiktliga bläckan i slutet av januari, är jag minst sagt oroad. Men det ska bli skönt att träffa lite människor, bli berusad, bli glad, och släppa allt som har hängt över oss. Sedan blir det att ta nya tag för att ta tag i uppsatsarbetet som börjar på riktigt på måndag.

It's all good.

Latex inte lika med porr?

2009-03-24T17:22:00.003+01:00

Mystery solved. Folk tror att jag är latextjejen. Sorry guys. Latex känns inte så hälsosamt, så jag lär nog inte hoppa på lack- och latextåget inom en överskådlig framtid.

NP: Page France - Dogs

2009-03-24T17:13:00.005+01:00

Man undrar lite vad som har hänt när man kommer hem efter en heldag på campus och har haft över 80 st unika personer som oberoende av varandra har googlat sig till min blogg. Man blir lite paranoid. Säg var ni kommer ifrån människor...

The weight of the world

2009-03-22T11:58:00.007+01:00

För några veckor sedan fick jag återkommande ryckningar på vänster sida av ansiktet, vid näsan längs med ringen under ögat ungefär. Det höll i sig i ett par dagar för att sedan göra uppehåll och komma tillbaka i mindre skala för att sedan försvinna igen.

Igår vaknade jag upp och hade ryckningar där konstant. Hela dagen hade jag starka ryckningar som nästan oavbrutet stramade under ögat - oerhört påfrestande. Det känns lite bättre om jag pressar fingret mot så att jag inte känner ryckandet så tydligt, men det känns inte så värst hållbart i längden. G tyckte att jag skulle sätta en limtving i ansiktet. Känns kanske inte heller som en speciellt hållbar lösning, även om den skulle dra uppmärksamheten bort från spasmerna i ansiktet, och det är ju ett plus. När jag googlar på det så kommer jag bara till en massa forum om utmattningssymtom och utbrändhet. Det känns stabilt. Jag ska nog ringa till VC imorgon, passa på att kolla upp mina järndepåer igen också. Nu ska jag återgå till pluggandet, jag förstår inte hur jag inte kan hinna med att läsa någonting trots gedigna försök.

Igår fick jag ett mail om att jag fick VG på essän jag lämnade in för en månad sedan. Sjukt otippat verkligen. Jag skämdes som en hund när jag lämnade in den för att den var så grymt dålig. Eftersom kursansvarige tycker att det gått inflation i betyget VG, och uttryckligen sade att han i princip aldrig sätter VG, känns det om än mer otroligt. Kan det ha blivit något fel i systemet eller har jag tidernas sämsta verklighetsuppfattning och självkännedom?

(Varför har jag aldrig marginaljusterat mina inlägg i bloggen innan? Jag hatar högerjustering och så har jag själv skrivit med högerjustering sedan tidernas begynnelse i min blogg. Märkligt.)

NP: Ryan Adams- Easy Plateau

2009-03-16T08:55:00.005+01:00

Sådär. Då har jag skrivit klart ytterligare ett paper som är totalt obegripligt. Jag hoppas inte någon kommer be mig förklara eller kontrollfråga saker på innehållet, det skulle bli pinsamt för jag har nämligen inte någon som helst aning. Jag slängde in tusen referenshänvisningar och skrev om individuation, den medborgerliga plikten vs. den individuella friheten, subjektivering som sammanfogning av instrumentell rationalism och kulturell moralism och hundra andra saker jag inte vet någonting om men som kanske kan passera som svar på frågorna.

Helgen har förflutit med vindens hastighet i sedvanlig ordning, förutom att jag har tillbringat den med Alain Touraine har vi fått iordning lite mer i lägenheten, gardiner i köket är uppe och hylla i vardagsrummet är fixad, G har färgat mitt hår, vi har storhandlat och tittat på melodifestivalen (och ja, rätt låt vann, jag har en pinsam faiblesse för operadisco heh, uppenbarligen är jag inte ensam om det dock), jag har cyklat och hämtat full lillebror mitt i natten samt förlorat en massa fina tyger på Tradera (hatar människor).

Idag skiner solen in genom fönstret på datskärmen så pass att jag knappt ser vad jag skriver, idag upptäckte G att hans cykel var stulen, idag ska jag på ett seminarium och redogöra för någonting jag inte har begripit. Idag vill jag bara krypa ner i sängen igen.

NP: Editors - Bones

2009-03-15T13:44:00.003+01:00

Jag har spenderat hela helgen med Alain Touraine och jag kan konstatera att vi inte kommer att bli nära vänner. Snarare tvärtom.

Verle

2009-03-14T10:13:00.001+01:00

Vaknar upp efter en turbulent natt och ser att Verleskogen är bevarad!

2009-03-12T14:47:00.002+01:00

Det känns som ett hån att sitta och ha ångest över att inredningen här hemma går långsamt och att jag inte kan välja vilken slags hylla jag vill ha eller ej när två människor i min närhet genomgår helvetet på jorden. Jag antar att jag liksom dem, sluter mig i min egen bubbla. Det är väl det man gör för att klara av det. Antar jag.

Keep calm and carry on

2009-03-10T18:50:00.003+01:00

När man får välja vad som helst. Då blir det plötsligt svårt. Är ute efter tyg, men lyckas inte bestämma mig för något. Tittar här och här bland annat. Och Tradera och Etsy förstås. På det förra har jag budat på ett nyckelpigetyg som kanske vill bo hos mig.

Fåglar kanske?

Söndag

2009-03-08T19:42:00.004+01:00

Idag är det den internationella kvinnodagen. Jag har inte firat den på något speciellt vis, Stockholm kändes alltför långt att åka för att närvara på Bangs fest. Istället har jag tillbringat dagen med att sanera datarummet och tvätta gardiner efter att en av katterna bestämt sig för att det var den nya lådan. Jag har varit bakfull efter att ha druckit tre öl igårkväll, ytterligare ett tecken på min kropps förfall; minskad alkoholtolerans. Sedan har jag sytt två kuddfodral till soffan av tyg som jag fyndade häromdagen, avslutat en Tradera-auktion, blivit bjuden på mat av G och sedan tillbringat några timmar i soffan med Lemoncurd-glass, choklad och kaffe. Nu blir det Mia och Klara. Ett helt okej sätt att fira internationella kvinnodagen på imho.

Du och jag döden

2009-03-05T22:53:00.005+01:00

Spotify har blivit hackat och jag måste byta alla mina lösenord för sjuttiotredje gången det senaste året. Inte sant, men det är så det känns. Rekommendationen att inte ha samma lösenord på olika ställen känns inte verklighetsförankrad för fem öre. Vem kan hålla reda på 15-25 olika lösenord i huvudet? Ibland börjar jag tänka på alla lösenord och inloggningsuppgifter och nummer och koder man har till alla mail, communitys, portkoder, bank-ID och VISA-kort. Det brukar resultera i svindel och mental blackout där jag börjar känna det som att jag tappar fotfästet och greppet om nuet, börjar tvivla på min existens och världsordningen samt inbillar mig att jag drabbats av alzheimers. Av denna anledning håller jag mig på de flesta siter till två eller tre olika uppsättningar av lösenord.

Annars är jag halvt medvetslös; de två seminarierna idag tog ut sin rätt. Ska snart stupa i säng. Bra sak: Att vara så trött att man inte kan ligga vaken och ha ångest över saker som till exempel det faktum att min kropp verkar ha gett upp på mig. Först var den subtil men nu har den gått över till mer konkreta och högljudda klagorop för att uppmärksamma mig på något slags problem som jag inte ens vet var det bottnar i (okej, jag har väl förvisso mina aningar). Slemhinnorna i munnen lossnar, tandköttet blöder, mina händer spricker, hela öron-näsa-hals-partiet är i svajning - nästäppa, hörselnedsättning, knäppningar och susningar i öronen, andningssvårigheter-, konstiga hudutslag, opraktiska utväxter på fötterna som till exempel längst bak på vänstra hälen som har utvecklat en stor knöl som i sin tur orsakar skoskav som i sin tur "bygger ut" knölen, konstant illamående, konstant förhöjd kroppstemperatur,smärta i bröst och lungor, knäppningar i brosk och leder och yrsel, förvirring och ångest. Ett urval av symtom. Jag undrar vad det beror på? Snart har jag frikort på VC. Kanske borde ta en koll. Kanske.

NP: Patients - Mind Ur Manners

2009-03-04T17:28:00.002+01:00

Hur kommer det sig att man drabbas av total hjärnblackout så fort man öppnar Word och ska skriva? Har förvisso inte hunnit med att läsa båda böckerna till litteraturseminariet imorgon men har ändå känt att jag kanske har greppat något frö från varje teoretiker, har haft en del tankar och inbillat mig att jag åtminstone ytligt förstått vissa aspekter. Så, sätter mig vid Word och ska börja på mitt paper...ingenting händer....totalt blankt....får panik...bläddrar i böckerna...försöker komma på vad de handlar om...försöker se samband, skillnader och likheter dem emellan...funderar över att lägga mig på golvet och aldrig resa mig upp.

Nu har jag rent kvantitativt skrivit mer än tillräckligt, men innehållsmässigt? Förstår inte ens själv kopplingarna mellan mina meningar. Nu mår jag dock alltför illa för att ens läsa igenom dokumentet.

Måste. typ.kräkas. nu.

Chansen att säga fel

2009-03-02T16:46:00.004+01:00

Utanför öser snön ner och jag är glad att jag inte beslöt mig för att ta cykeln idag också. Känner att jag ligger en sådär 1000 sidor efter i litteraturen. Har övergett tanken på att försöka djupläsa eller förstå vad det står och har numera bytt till en taktik som går ut på att skumläsa böckerna och hoppas på att det ska ramla ner ett mynt eller två i alla fall.

Ska återvända till litteraturen nu men var bara tvungen att skriva att det är sjukt kul när människor använder sig av begrepp som de inte begriper. Två ord som jag ofta stöter på och som används i totalt fel sammanhang är björntjänst och krokodiltårar. Det blir lätt komiskt när någon ska skriva om hur ledsna de är och fortsätter med att skriva att stora krokodiltårar rinner nerför kinderna; eller ännu värre, de ska uttrycka sitt deltagande för någon annans olycka och uttrycker det i stil med att "åh, jag beklagar, nu rinner det stora krokodiltårar nerför kinderna här" (roligast vore om man kunde få in två flugor i en smäll och fortsätta meningen med något i stil med "...säg till om du vill ha hjälp med något, en björntjänst eller så..."

NP: Jenny Wilson - The wooden chair

2009-03-02T10:44:00.004+01:00

Jag har drabbats av värsta cravings över Berså, synd att det är dyrt som satan.

Idag var jag mer död än levande när klockan ringde. Just när jag skulle stressa in i duschen kollade jag var föreläsningen idag skulle äga rum och såg då att den inte var vid klockan 10 som jag hade trott, utan klockan 13. Då har jag ju gott om tid att plugga lite innan tänkte jag. Har i nuläget enbart suttit och surfat på diverse auktionssidor och inredningssidor. Det är ett sorgligt ödsleri med tid då jag är helt värdelös på inredning. Jag ser saker i huvudet som ser jättebra ut och jag vet exakt hur jag vill ha saker, men i slutändan blir allt bara skevt och fel i alla fall. Inte alls så som jag har tänkt mig.

NP: Carly Simon - You're so vain

2009-02-27T15:23:00.003+01:00

Har spenderat dagen på campus med att spåna inför uppsatsen, vi har kommit en bit framåt nu även om området inte är helt spikat. PM:et ska vara inne på torsdag.

Cyklade för första gången i år till campus och var nära att avlida på kuppen. Min kondition har tydligen skrumpnat ihop till obefintlighet under vintern och kroppen blev rejält chockad över att bli utsatt för tortyr så tidigt på dagen.

Jag borde ta och läsa lite nu eller sortera tvätt inför tvättiden klockan 17 men jag sitter mest och uppdaterar Tradera och min mail. Försöker buda hem en söt telefonstringhylla bland annat. Måste stålsätta mig och sätta ett maxbud så att det inte slutar med att allt går överstyr och att jag sedan sitter där överlycklig över att ha vunnit auktionen tills jag en sekund senare inser att jag ska betala resten av månadsinkomsten på hyllan.

Har beställt bord och stolar idag också. Sen när vi fått det kan vi koppla in lampan som jag fyndade på loppis förra veckan. Nu återstår bara matta, hyllor, badrumsskåp, färg och tapeter och sängram/gavel. Skönt att man har cash.

Once upon a time...

2009-02-26T19:14:00.004+01:00

Utan att gå in närmre på diskussionen om monarkins vara eller icke vara, eller det faktum att svensk media stannar av för att ett par i 30-årsåldern ska gifta sig, vill jag bara lyfta fram ett citat från dagens kvällspress. Läs och begrunda: "Det finns flera konservativa personer kring kungen som fungerat som hans rådgivare och som varit emot att Victoria gifter sig med en vanlig man. Om hennes barn i sin tur gifter sig med vanliga människor så försvinner upphöjdheten, säger Jenny Alexandersson, hovreporter på Svensk Damtidning."

Np: Wilco - Hummingbird

2009-02-26T17:24:00.003+01:00

Graffiti bride

Individellt vi står, individuellt jag faller

2009-02-26T09:54:00.002+01:00

"Enligt Janet (Pierre, min anm.) härrör de moderna individernas karakteristiska plågor från en "brist hos jaget" - en oförmåga att handskas med verkligheten, att införliva den och leta sig fram genom den. Mot Freuds enkla, entydiga, tveklösa och odisputabla "kulturella ideal" ställer Janet en social verklighet som rasar samman i individernas händer och blir obegriplig; den framstår som osammanhängande, flytande, konturlös och undanglidande [...] Det är inte det överväldigande trycket från ideal som de inte kan leva upp till som plågar nutida män och kvinnor utan frånvaron av ideal: bristen på entydiga recept för ett anständigt liv, på fasta och stadiga orienteringspunkter, på ett förutsebart mål för livsbanan. Själslig depression- en känsla av vanmakt, av oförmåga att handla och särskilt oförmåga att handla rationellt, att räcka till för livets uppgifter - blir det emblematiska obehaget i vår senmoderna eller postmoderna tid." (Bauman, 2002:57-58)

Dystra framtidsutsikter

2009-02-25T19:58:00.003+01:00

Samtidigt som jag läser dystopiska sociologer, som förutspår ett samhälle som präglas av frikoppling från själ och empati, breder finanskrisen ut sig och arbetslösheten flåsar mig i nacken. Som en sista spik i kistan klubbades Ipredlagen igenom idag och därmed är vi på väg in i en framtid som är allt annat än ljus och demokratisk. Ipred och FRA verkar dock indikera att vi inte lever i ett självövervakande och självdisciplinerande samhälle ännu, utan de panoptiska institutionerna lever och frodas i allra högsta grad. Vad mig anbelangar är det som ett val mellan pest eller kolera.

Hip to be square

2009-02-25T16:34:00.004+01:00

Läser om senmodernism, individualisering och homo valens. Inser att min tendens att falla utanför systemet kan handla om en brist på anpassning och postemotionalism. Har huvudvärk och ryckningar nedanför ögat vid näsan. Det går inte över. Har gått omkring hela dagen på campus likt en lodis med abstinensbesvär och ticks. Läser att det kan bero på magnesiumbrist. Läser att "fysisk och psykisk stress ökar förbrukningen av magnesium". Läser att magnesium bland annat finns i frukt och grönsaker. Ska äta ett äpple, brygga kaffe och forsätta läsa om mänsklighetens sönderfall.

Senare: Fan. Läser att koffein hämmar upptag av magnesium.

Prestationskrig

2009-02-22T10:32:00.004+01:00

"Kan inte alla unga brudar bara skaffa barn och börja leva ett liv som finns på riktigt?" skriver Linda Skugge på sin blogg i ett inlägg där hon förminskar Ebba von Sydow genom att lite bittert mena att hon minsann inte har någon rätt att vara stressad för hon har ju inga barn att ta hand om.

Nu är det officiellt. Nu har Skugge tappat greppet rejält. Jag drabbas av trotsig lust att gå och knipsa av äggledarna på direkten. Fy fan vilken äcklig inställning och kvinnosyn. Förstår inte ens varför Skugge reagerar så illa på von Sydows första krönika överhuvudtaget. Håller med von Sydow om att inlägget osar av bitterhet och missunnsamhet.

Into the dark

2009-02-19T13:28:00.007+01:00

Står i köket med kniven i handen och väger den medan katten slingrar sig längs med vaderna. Lägger snubbeltråd med sin kropp. Om jag ramlar? Lägger motvilligt ned kniven på den smutsiga köksbänken. Slänger ned råris i en kastrull och ställer in stroganoffen i micron. Återvänder till datarummet, sneglar på de ouppsatta gardinstängernas vassa spetsar. Stirrar håglöst på alla böcker som ligger uppslagna på varandra i högar, drar jag fram en bok så ramlar hela högen som ett korthus. Slår handen hårt i flyttkartongen som står bredvid. Har lust att slå sönder någonting, samtidigt går jag sönder inuti och svekfulla tårar letar sig fram bakom ögonen. Fan. Jag hatar det här. Jag klarar inte av det här. PMS-smärtor i ljumskarna pulserar och snoret rinner.

Nu ringde äggklockan.

Ska äta, hålla god min, trots avgrundsdjup ångest. Sedan krysta fram 12 värdelösa sidor som jag, med skammens rodnad på kinderna, måste lämna in för granskning.

Hur ser framtiden ut?

2009-02-16T14:55:00.003+01:00

"Arbetsmarknaden för nyexaminerade beteendevetare är relativt svår, då det kan dröja innan en man får sin första tillsvidareanställning på ett kvalificerat jobb. Dagens situation med ett visst överskott på beteendevetare lär bestå ännu några år, men på lite sikt kommer arbetsmarknaden troligen komma i balans. Prognosens osäkerhet är 4. Beteendevetares arbetsmarknad är konjunkturkänslig, då många arbetar inom till exempel personalrekryteringsföretag, som konsulter eller egenföretagare, och det är stora skillnader i arbetslöshet mellan låg- och högkonjunktur."

Jag ska lämna in 12 sidors essä på fredag och jag har inte börjat än, jag kommer inte börja nu heller för det är tusen saker som snurrar i huvudet och jag vill helst bara lägga mig, blunda och aldrig mer behöva ta tag i någonting ever again. Det är strul hit och dit med nycklar och inflytt och utflytt och omlån och samtidigt är allting skitigt och rörigt och tiden går alldeles för snabbt och jag vill bara gråta.

lethargic

2009-02-15T19:59:00.000+01:00

Inredning. Ny favorit.