Sad day for puppets

Nu ska jag snart iväg på Sad day for puppets

Musikbranschen 2009

Har haft lite feber idag och känner inte att jag har haft ork att plugga så mycket som jag hade tänkt. Ligger i sängen och slökollar på TV istället. Just nu är det ett program som heter Made in Sweden. "Idoljuryn" ska marknadsföra två nya artister, detta varvas med reklam för deras egna framgångsrika karriär och liv i bilder och biografiska inslag. Anyhow så är det en manlig och en kvinnlig artist som ska promotas och de är så stereotypt drivna att jag vill kräkas. Just nu ska de skapa en image, de ska stylas och skapa pressbilder och skivomslag. Killen är typ rockkillen som inspireras av gamla Rod Stewart och Led Zeppelin, tjejen gillar typ Rihanna och Beyonce och får lära sig att dansa i högklackat. Killen ska ut och vråla och skrika och fotas med vinden i håret och mikrofonen i högsta hugg. Tjejen ska fotas naken med en orm. 

Vidare är programmet en guldgruva om man vill studera kommunikation, organisation, makt och samtalsmetodik. Det finns knappt ett rätt på kartan. Men det är ju sådant man kan kosta på sig när man är rik, världsfrånvänd och gör världens bästa musik (heh).

Generation X

Stundtals träffsäker krönika som, kategoriskt sett, säkert ringar in en stor del av generationen 80-talister. Kanske?

Lovers

Från Once Wed

A practical wedding

Från A practical wedding

Jag & min menskopp

Nu ska jag göra en insats och predika om en av de bästa saker jag gjort, nämligen att köpa en menskopp. Menskoppen har varit min bästa vän de sista 4 åren. Jag tipsade Hanna Fridén om den i en kommentar till ett inlägg. Det kändes ganska relevant eftersom folk skrev så mycket konstiga saker om flytningar där. Tyvärr valde hon att inte publicera min kommentar av någon outgrundlig anledning så nu kör jag en hyllning på min egen blogg (tyvärr predikar jag väl för redan frälsta här men anyways).

Om man kan använda menskopp (vilket de allra flesta kan,  och man kan i vilket fall prova) så fattar jag inte varför man inte gör det. Om det har undgått någon så lever i i ett samhälle där alla kroppsavsöndringar är äckliga (åtminstone hos kvinnor) och att vara fräsch är något som värderas oerhört högt. Fräsch ska här läsas som hårfri och luktfri (undantag parfym). Således lever vi i ett samhälle där det tillverkas oerhörda mängder med hjälpmedel som till exempel trosskydd. Detta för att undvika ofräschheten med flytningar (?). Det finns till och med trosskydd för stringtrosor (logiken i detta undgår mig men ja, det existerar). Då undrar jag lite försynt hur någon kvinna kan ha undgått det faktum att trosskydd och bindor är rena döden för underlivet och fräschheten. Ingen kvinna som använt bindor vid mens kan väl ha undgått hur oerhört instängt det blir och hur äckligt det blir om man inte haft möjlighet att byta på ett antal timmar. Och det tror fan det, att ha en binda är ju lika med att plasta in skrevet i typ gladpack och det hjälper inte hur många gånger reklamen försöker propsa på hur mycket bindan låter huden andas, alla som har använt en binda vet att det är ren BS. PH-balansen blir helt fucked och det kvittar hur stora nattbindor man drar på sig man kan ge sig fan på att det blir en snygg fläck på lakanet i alla fall.

 Sedan har vi tamponger då, det är i alla fall fräschare, inget gegg i brallan liksom. Konsekvenserna här är tyvärr lika äckliga. En tampong är nämligen inget annat än en högabsorberande bomullsstav som är indränkt i gift. Dioxinhalten är bra mycket högre i en tampong än vad som är tillåtet när det gäller toapapper till exempel.  När tampongen absorberar mens absorberar den också allt annat från ömtåliga slemhinnor. Varje gång man för upp en tampong orsakar man små, små sår på slidväggen. Bäddar gott för både svampinfektioner och andra bakteriella sådana. 

Förutom den uttorkande delen (och ja, det finns grader i helvetet, Ellen är till exempel förmodligen bättre än många andra tamponger), så kan man inte undkomma det rent praktiska strulet kring det här med tampong. Från det eviga fipplande med ett snöre som hänger ivägen, typ att man nästan alltid kissar på det och att man således måste byta stup i kvarten, till problemen på till exempel gymet eller på stranden där man hela tiden måste oroa sig för att snöret ska ramla ut och hänga lite snyggt vid troskanten/bikinilinjen. Det här med bad är ju också lite meckigt när man använder tampong, typ fräscht att den suger upp allt sjövatten och att man måste byta direkt efter badet. Förutom de uppenbara nackdelarna med bindor och tamponger som jag redan har tagit upp så tillkommer det faktum att vi måste betala för det. Yes, dyra pengar varje månad som sammanlagt under åren sträcker sig till sjukt stora summor med pengar som man kanske hellre velat lägga på något roligare och nyttigare än plastiga giftbomullsgrejer som sabbar ens underliv. Ytterligare en aspekt av detta är miljöaspekten. Varje år bildas stora berg med mensskyddsartiklar som har inhandlats och sedan använts under ett par timmar för att sedan slängas (också jobbig praktisk grej, alla har väl varit någon gång hemma hos en bekant eller någon som inte haft en papperskorg på toaletten. Då står man där med en blodig tampong eller binda som man måste vira in i toapapper och antingen smyga ner lite snyggt i väskan eller springa ut med i vederbörandes kök).

Nu kommer det fina med menskoppen in. Jag har en DivaCup som är gjord i silikon, den är hyperallergen och påverkar inte slemhinnorna eller PH-balansen ett dugg. Eftersom den är totalt steril och helt tätslutande samlar upp mensen är den också helt luktfri och bakteriefri till skillnad från tamponger och bindor som är grogrunder för bakterier. Beroende på hur mycket mens man har kan man behöva tömma den mer eller mindre ofta men jag behöver bara tömma 2 gånger per dygn. En gång på morgonen och en gång innan jag går och lägger mig. Däremellan glömmer jag helt bort att jag har mens (förutom eventuell mensvärk såklart, allt kan ju inte vara perfekt); jag sover utan trosor utan obekväma bindor och utan att oroa mig för fläckar, jag badar hela somrarna utan att oroa mig för snören eller att jag måste byta stup i kvarten, jag har i nuläget sparat in tusentals kronor som skulle ha gått till inköp av tamponger (använde bara Ellen innan och de är dessutom dyrare än "vanliga") och nattbindor. En menskopp kostar inte ens 300:- och livslängden är ca 10 år, den är återigen också extremt miljövänlig i jämförelse med andra mensskydd. 

Visserligen har jag sett att menskoppen börjar uppmärksammas mer och mer i vissa smalare medier men jag tycker att det är märkligt att så få har hört talas om den. Inte så konstigt förstås när man tänker på de stora kommersiella märkena som ständigt kör sina verklighetsfrånvända reklam i TV. Nu när många ställer sig allt mer kritiska till engångsartiklar så tror jag dock att vi kommer få se mer av menskoppen i framtiden. Det viktigaste och främsta skälet till att använda menskopp för mig är framför allt min hälsa och jag tycker att det är för jävligt att kvinnor lever i ovisshet över hur mycket skit bindor och tamponger bidrar till, och att det faktiskt finns alternativ. Sedan är det självklart en bonus att det även är bra för privatekonomin och miljön. 

Amen!

Edit 090127:  Nu finns kommentaren publicerad visst, är dock rätt säker på att den inte fanns innan (såvida jag inte håller på att bli partiellt blind). Gött. Nu kanske fler vill använda menskopp. Hurra!

Håligheter

Under mina tre dagars ledighet passade jag på att läsa lite skönlitteratur som låg och väntade i bokhyllan, bland annat Lapidus' Aldrig fucka upp. En av huvudpersonerna fascineras av hur vårt moderna samhälle är uppbyggt av håligheter. Han är visserligen på gränsen till att bli sinnessjuk, men jag tycker att hans tankar är i allra högsta grad relevanta. Vi lever i ett samhälle som bygger lite på principen "syns inte, finns inte". Allting som spolas ner i köks- och toalettavloppen, allting som kastas ned i svarta sopnedkast. Det försvinner liksom inte. På ytan är det rent men under oss och i väggarna flyter smutsen. Som vi låter någon annan ta hand om. En träffsäker metafor för det (sociala) samhälle vi lever i. 

Jag läste nyligen om allt fett som spolas ner i köksvasken. Det bildas tydligen stora fettkockor som sedan flyter omkring i fekalievattnet. Det finns folk som jobbar med att fiska upp och samla in de stora fettkloten. Ett tips som fanns för att undvika detta är att samla ihop allt överflödigt fett i en stor burk, sedan när den är full kan man hälla nötter i den och ställa ut åt fåglarna...Jag är en riktigt dålig människa men jag tänker direkt liksom; fett? samla ihop? hur då? Ska man ha typ en GB-burk under vasken med en fettansamling i och blir inte den i så fall härsken? Och hur jobbigt låter det inte att gå ut och gröpa ur den här burken med fett och liksom lägga någonstans så fåglarna kan äta men ändå inte så att folk kommer trampa rätt i den och bli helt nergrisade med gammalt matfett på dojorna? Alltså, I'm sorry. Men jag är alldeles för bekväm för sådant. Hej dubbelmoral!

Stay with me

Bilden kommer från Stephanie James Blogg. Nu ska jag dra igång Spotify, brygga kaffe och gå i sängs med Qualitative research & evaluation methods.

Back in your head

Jag har just kollat klart på en en halvkass zombiefilm som gick på TV, den skulle vara fransk/kanadensisk men var mest amerikansk. Samtidigt har jag matat mitt begynnande magsår med lösgodis, digestivechoklad och cola. Nu borde jag snart gå och lägga mig om det ska bli något pluggande av imorgon. Idag kom CSN och jag har beställt två böcker idag från Bokus via godstart.se; Hundra procent fett, som jag nämnde tidigare och en annan bok som jag blev tipsad om på opponeringen av exarbetet i sexualitet, identitet och samhälle: Varje mor är en dotter. Eventuellt skulle jag kunna använda den till essän i kursen jag läser nu och därmed kunna läsa den med gott samvete, men jag har beställt två andra böcker från biblioteket som kom idag och jag kommer nog att välja någon av dem istället. Nu finns tillfället att läsa en sociologisk klassiker à la till exempel Goffmans Totala institutioner men jag skiter faktiskt i det och tänker ta en något mer modern och lättläst avhandling. Det blir nog antingen Pundare, jonkare och andra eller Doktorer, systrar och flickor. Shit, här sitter jag och diskuterar kurslitteratur klockan halv ett en fredagsnatt.  Livat. G är i GBG och jag är veckovill men snart går i alla fall flyttlasset och då kommer nog allt bli bättre (borde kanske börja packa?).

Broder Daniel på ZTV 1998

Efter att ha städat lite och återigen drabbats av illamåendeattack efter illamåendeattack så sitter jag och youtubar gamla musikklipp. Det finns många härliga klipp från slutet av 90-talet från alla musikprogram som fanns på den tiden. Ett kul klipp som känns lite extra relevant i tider när Håkan Hellström har blivit folkkär är ju den här gamla klassikern:

I wanna be the face you see when you close your eyes

Jag funderar på om jag ska kopiera över mina dagboksinlägg från skunk någonstans, förmodligen kommer inte skunk finnas kvar i all evighet och isåfall försvinner mina inlägg från en lång tidsperiod som jag nog, av många anledningar, skulle vilja och behöva ha kvar.  Det sved i hjärtat när samma sak hände sist. Enda anledningen till att jag hade kvar mitt lunarkonto tills för bara något år sedan var nämligen att jag hade ton med dagboksinlägg där som jag hade tänkt kopiera "någon gång". En dag när jag tänkte logga in för att upprätthålla mitt konto så fanns jag inte; det hade gått för lång tid sedan sist jag loggade in och alla mina inlägg från ca 6 år var puts väck, gone forever. Sorgligt värre. 

Skunk alltså. Det var tider det.

John M.E feat Amanda Jenssen

En av höjdpunkterna från P3 Guld.

Girlfriend in a coma

Sitter med molvärk i magen och sliter förstrött bort skinnbitar från torra och spruckna läppar. Är på dag två med bakfylla efter att ha druckit alldeles för mycket vin i tisdags kväll. Shit happens och så vidare. Har i alla fall varit duktig och släpat mig iväg till föreläsningen i förmiddags. Nu orkar jag inte mer. Måste sova.

Asleep

Upprop och introduktion avklarat. Uppsatsångesten börjar gnaga eftersom jag fortfarande inte har en vinkling på vad jag vill skriva. Särskilt när det betonades att essän i denna kursen med fördel får kopplas till framtida uppsatskrivande. Den valfria studien som ska tas upp i examinationen ska vara av typ klassisk sociologisk avhandling med kvalitativ ansats eller en nutida forskningsrapport. Måste. Komma. På. Problemområde. Helst igår. Men de ca 5 timmarnas sömn inatt tär på sinnesnärvaron och jag orkar inte ens öppna böckerna. Ikväll ska I komma hit och vinintag och socialt umgänge står på schemat. Jag tycker att jag kan slappstarta terminen utan dåligt samvete med tanke på de senaste veckornas slit. Ångesten får vänta.

Tillägg

Hm. Det kanske var överilat att skriva att jag betraktade Monica Antonssons bok som ett misslyckat skämt. Förmodligen kommer jag läsa den så jag får återkomma då. GP har en intressant recension av boken. Det är givetvis tråkigt om det är så mycket som inte stämmer i Gömda, det allra tråkigaste är förstås det som nämns längst ned i recensionen, nämligen att "sorgligast av allt vore om korrekta beskrivningar från en bister verklighet nu blir misstrodda och de kvinnor som misshandlas i ilskans, fyllans eller hederns namn, börjar ses som mindre trovärdiga". Förvirringen över den direkta kopplingen till feminismen kvarstår dock, i mina ögon handlar det mer om journalistik och frågor om källskydd och trovärdighet. 

Edit: Tänkte inte på att de flesta människor är mer eller mindre idioter och att givetvis kommer detta drabba feminismen på något vis i och med att Liza Marklund definierar sig som feminist. Antifeminister och den stora massan kommer gotta sig i detta och dra alla möjliga paralleller till feminismen på samma sätt som vi sett i debatten om Könskriget eller till exempel uttalanden från Gudrun Schyman. Ju fler uttalade feminister som sluter upp vid Marklunds sida desto mer är polariseringen ett faktum. När Marklund dessutom drar upp könskortet får typ antifeministerna öppet mål.

Storm i ett vattenglas

I flera veckor har jag nu läst notiser och rubriker som handlar om Liza Marklund och hennes bok Gömda.  Både Marklund själv har uttalat sig och Piratförlagets förlagschef. Jag har inte direkt grävt ner mig i detaljerna men  tydligen har en kvinna vid namn Monica Antonsson dedikerat sitt liv åt att gräva i detaljerna kring boken för att underminera Liza Marklund. Allt verkar handla om att det som står i boken inte stämmer till punkt och pricka. På bokomslaget står det att det är en sann historia, det hade kanske varit bättre om det stått att den baseras på en sann historia men ärligt talat jag känner mig inte direkt ledbruten över att det är delar i den som är fiktiva.  Att den var 100 % objektivt, korrekt återgiven var inte heller något jag trodde när jag läste den för över 8 år sedan. Ramarna är sanna och historien som berättas är verklighetsförankrad så för mig är det ingenting som förändrats. Att Antonsson nu har skrivit en bok som handlar om felaktigheter i boken känns för mig som ett mindre lyckat skämt. Nu diskuteras det på forum om denna "skandal" är ett svek mot feminismen och om Liza Marklund nu kommer dra feminismens namn i smutsen. Jag fattar ingenting. Hur då liksom? Kan någon förklara? Möjligtvis kan debatten utmynna i en diskussion om journalistik och autencitet men alltså, nej, jag fattar inte. 

Jag har till exempel aldrig uppfattat Gömda som någon slags "feministbibel". Om man ska ställa sig kritisk till bilden som förmedlas  i Gömda är det väl snarare så att det är en svartvit skildring som kan ha bidragit till en förenklad syn på partnermisshandel och till att en primitiv och patriarkal invandrarmaskulinitet konstruerats (jag reserverar mig en aning här då det faktiskt är 8 år sedan jag läste boken och således inte har den färskt i minnet). Jag känner mig ganska förvirrad över hur den här pågående cirkusen kring boken kan ha skadat feminismen på något vis. Det känns snarare som att debatten kan vara bra för feminismen och genusvetenskapen genom att frågan  om kvinnomisshandel problematiseras. 

At this particular moment in time

Helgen har passerat sinnesjukt fort och nu sitter jag här på min sista lediga dag och ska försöka hinna med allt som ska göras samtidigt som jag försöker insupa ledigheten. Senare under fredagen fick jag feber och mådde lite halvdant, trots detta åkte vi till några vänner och drack vin eftersom jag ändå kände att jag ville fira lite och träffa folk efter min långa exilperiod från social umgänge. Som tur var mådde jag bättre på lördagen, det enda jag känt är en enorm trötthet som hängt över mig, trots hyfsad sömn.

 Idag har jag installerat det mesta i min nya dator och försökt lära mig var allt ligger. Nu ska jag diska och storstäda samt rensa alla papper och skit på skrivbordet och förbereda för den nya terminen. Skönt att vara ledig heh. 

Glöm inte att registrera er på godstart.se samt klicka in på ettklickforskogen varje dag!

In bloom

Jag har nog inte riktigt fattat att jag har klarat av allting nu och att jag är helt ledig. Min reaktion blev i alla fall inte vad jag hade förväntat. Efter min dusch blev jag väldigt illamående och började få huvudvärk. Kanske en kroppslig reaktion på all stress som började lätta. Efter en lång promenad med S mår jag mycket bättre som tur är. Nu håller jag på och tvättar och så ska jag försöka hinna städa undan lite innan G kommer hit. 

Alldeles nyss fick jag ett mail med kommentarer och bedömning av ett av mina examensarbeten och jag fick väldigt fina omdömen samt ett stort VG i hela kursen!

Any second now

Jag är klar med sista exarbetet! Jag kan knappt fatta att det är sant! Jag kan inte påstå att det är speciellt bra men jag tycker att jag har lyckats ganska bra med tanke på att det här är en kurs jag hade tänkt hoppa av på grund av tidsbrist.Nu är jag helt ledig fram till och med måndag. Helt sinnesjukt skönt. Jag ska ta en dusch nu och låta det sjunka in.

A question of time

Nu är äntligen de två opponeringarna färdiga. Den sista avklarades idag. Trots flera liter kaffe känner jag mig som en urvriden disktrasa,  jag ska dock kämpa och slita för att försöka göra klart det sista arbetet så att det är klart till helgen. Isåfall kan G komma hit och jag får vara helt ledig i tre dagar innan nästa termin börjar. Lycka! Jag känner verkligen att jag behöver vara mentalt fri och ledig från allt vad studier heter för att ens orka ta tag i C-kursen nu i vår. Pepp pepp!

The days just glide in

and she smiled

put your feets on the ground

Hela det sagolika bröllopet finnes här.

Lysande utsikter

Jag tar examen i en tid som är allt annat än optimal när det gäller arbetsmarknaden. Littorin säger att de kommande två åren kommer vara riktiga skitår gällande jobben och nästan var tionde kommer vara arbetslös.  Det känns speciellt härligt med tanke på hur mycket finanskrisen handlar om självuppfyllande profetior, nu när Littorin har förutspått hur illa det kommer bli kan man nästan vara säker på att det kommer bli just så, och kanske värre därtill. Hej optimism!

Giv mig styrka

Säga upp el och allt vad det innebär, ringa till hyresvärd och kolla upp villkor samt anmäla på hemsida, pussla ihop tider så det passar med flytt och släp och städning,  göra adressändring, boka tid för besiktning av lägenhet samt ringa till elbolaget angående en faktura på över 2 500:- som damp ner i brevlådan idag. Det är vad jag ägnat förmiddagen åt. 

Det visade sig att de, i och med installering av ny mätare, har upptäckt att jag förbrukar mycket mer el än jag har betalat för det senaste 1 ½ året så nu får jag betala retroaktivt. Lagen om allts jävlighet liksom. Ingen direkt ro att sitta och fokusera på examinationsarbete nummer 3. Nu måste jag iväg till campus om några minuter och förbereda opponering nummer 2, om jag fortfarande lever får jag ta tag i exjobb 3 när jag kommer hem sent i eftermiddag.

Depressioner och motion

Nu för tiden så lägger man en enorm vikt vid motion som metod för att förebygga och bota depressioner och ångest. Idag fick jag berättat för mig att det ska utfärdas nya direktiv genom bland annat Landstinget där förstastegsbehandlingen vid lindrigare nedstämdhet och ångest alltid är ordinerad motion.

Jag borde motionera mer. Lättare sagt än gjort dock. Min husgud Nina Hemmingsson får illustrera. 

Ett klick för skogen samt God start

Ni glömmer väl förresten inte att klicka varje dag för att rädda Verleskogen. Klicka här! . Ni kan också göra God start till er startsida samt tipsa alla ni känner.

Foolish things

Arbetet med den andra examinationsuppgiften tog luften ur mig. Jag orkar och kan inte ens visualisera min tredje uppgift. Eftersom jag måste förebereda två opponeringar och även vara borta flera timmar imorgon eftermiddag, hela onsdagskvällen och i princip hela torsdagen tror jag inte ens att det är möjligt att lämna in den på fredag (om jag ens får dispens, egentligen ska den vara inne på onsdag men jag kan ju ändå inte komma på seminariet då det krockar med opponering i en annan kurs). Jag skulle verkligen behöva vara ledig de tre dagarna innan vårterminen börjar men det börjar se svårt ut. Fan. Vill typ gråta.

Overboard, overbored, potato, potatoe

Har ruskat av mig den värsta känslan av bedövning genom en lång promenad med S. Har tyvärr inte börjat med arbetet än och nu är klockan över 18. En lördagskväll. I'm doomed. 

Ovan är en bild härifrån. Den är gjord med tilt/shift-teknik som är en rolig teknik för att få saker att se ut som konstgjorda miniatyrer.

Have mercy

Jag vaknade halv 2 idag. Halv 2?! Vad fan hände? Jag måste påbörja det sista examinationsarbetet men min hjärna har ställt in "helg-mode" och hela kroppen är är helt lealös och trött och vägrar infasa sig i mina panikförsök. Kan. Inte. Tänka.

Dagens quote

"Many of us spend half our time wishing for things we could have if we didn't spend half our time wishing" (Alexander Woolcott)

Turn into

Fler foton här.

Sleepwalking

Beställde nyss böcker till första delkursen. 847 kronor. Det svider lite i magen. Nu har jag lämnat in exarbete nummer 2. Det får bära eller brista.

Favorit i repris

My heart is an apple

Idag har jag gjort de sista finjusteringarna på arbetet så det är väl i princip färdigt att laddas upp och skickas in. Usch, tycker alltid det känns pinsamt och jobbigt att skicka in arbeten som ska läsas och bedömas av främmande ögon. Risken är att jag har blivit totalt ordblind inför min egen text och att det i andras ögon framstår som ett enda osammanhängande rabbel, desperat famlande efter en röd tråd och relevans. Inte så mycket att göra åt nu dock. Imorgon skickas alla arbeten ut i kommunikationskursen och jag ska förbereda opponering och respondering i helgen. Samtidigt har jag ett helt nytt examinationsarbete i en annan kurs att påbörja som ska vara färdigt i början av nästa vecka. Samtidigt som jag måste förbereda redovisning och opponering i den kursen vars examinationsarbete jag färdigställt idag. Det är ett enda konstant virrvarr i huvudet och jag försöker fokusera på en sak i taget. 

Dagens tips: Webläsaren Google Chrome, bloggen Ekoblogg och bildskaparen Poladroid project. 

Show me your ringtone and I shall tell who you are

Avd. skumma saker på TV:

• På trailern för programmet Cops säger de något i stil med att kriminella, flummare och vegetarianer nu får akta sig, ehh que?
• Jamba. Behöver jag säga mer. Gråtande bebisar, sjungande köttbullar och skrattande kaniner ackompanjerat med sexistiska spel och bilder. Vem, och jag menar verkligen vem använder den tjänsten?

Asfaltblomman

Hade tänkt lägga upp några bilder men det blev upprepade interna fel på Blogger. Istället ska jag tipsa om en site jag borde ha länkat till för länge sedan. Framförallt kul om man bor i Sthlm men välbehövlig och intressant även för oss som inte bor i hufvudstaden: Asfaltblomman. De har bland annat en avdelning för ekobröllop.

Pieces of what

Idag har jag varit acceptabelt kreativ. Jag har tvättat, gjort potatisgratäng, mailat in första examinationsarbetet plus nästan skrivit klart examinationsarbete numero 2. Samt haft ett nervöst sammanbrott när mitt nya tangenbord bestämde sig för att sluta fungera. Helt plötsligt hände det ingenting när jag tryckte på tangenterna, fatta paniken, det enda jag ska göra den kommande veckan är vaddå? Ja just det, skriva på datorn. Paniken är ett faktum.

Jag startar om datorn och då har vissa tangenter beslutat sig för att byta plats med andra tecken. Bokstaven P blev ett bindestreck och I blev nummer 5 till exempel. Startar om datorn igen, felet kvarstår. Tar fram mitt gamla tangenbord som knappt hänger ihop pga skadedjur som har bitit sönder hela sladden, inser att det inte tillsluts via USB (som om det skulle funka ändå, min USB-port har havererat totalt) utan ner och kravla bakom skrivbordet i mörkret och leta efter rätt uttag. Samtidigt har skadedjuret lyckats känna någon slags vibration i luften som signalerade att det var en sladd som var synlig och naket exponerad så snart har jag en tokig katt som girigt nafsar och sliter i det lilla som är kvar av sladdhelvetet (hur gör han det? HUR?). Efter misslyckad diskussion och misslyckat försök att resonera med honom stänger jag in honom på toaletten och startar om datorn igen. Det händer ingenting, ingen lampa som lyser på tangenbordet här inte. I ren desperation grabbar jag tag i USB-sladdarna någonstans där bakom och fipplar ut det nuvarande tangenbordet för att se om det andra skulle fungera då istället, nähä, det gjorde det inte. När jag ansluter tangentbordet igen sker ett mirakel, plötsligt fungerar alla bokstäverna som de ska! HALLELUJAH! Även om det gamla tangentbordet skulle ha fungerat är det ett mindre helvete att försöka tråckla in sladden i sladdskyddet och dra den genom rätt ställen för att skydda den från vassa och trängtande tänder. Nu fungerar det dock, även om ingen fattar varför eller varför det inte fungerade nyss.

Those were the days

Jag har inte klippt mig sedan i maj och jag har en riktigt missklädsam utväxt i håret. Något måste göras. Men vad? Det tar år och dagar innan luggen växer bort men så fort jag inte har någon vill jag skaffa en ny. Jag funderar på något kortare samt lugg. Typ som bilden ovan från the fashionist. Fast egentligen passar jag nog inte i en frisyr som markerar min icke-existerande käklinje och grav antydan till dubbelhaka. Yuck. Jag kan inte ens tänka på mig själv i profil utan att må lite illa. Nä. Det blir omtänk på det där.

Ytterligare årsmål 2009

Sitter och kollar på Californication och plötsligt, från ingenstans, slår det mig att jag ska lära mig (igen) att sticka. The mind certainely works in mysterious ways. Så; Under 2009 ska jag lära mig att sticka igen, alternativt virka, jag ska i vilket fall åstadkomma något kreativt med garn. Andra saker jag vill göra är att köpa en shaktimatta och en pilatesboll samt lära mig något som till exempel yoga. Varför lägga ribban lågt liksom? Ska bli intressant att stämma av i slutet av året och se om jag åstadkommit något av detta.

Lost highway

Det har uppstått ett problem. I min iver att få ihop mitt arbete har jag använt mig av strategin "Skriv Så Mycket Som Möjligt Så Löser Det Sig På Vägen".
Det gjorde det inte.
Jag har fortfarande ingen aning om hur jag ska knyta ihop allt och motivera mina textval plus att jag nu har överskridit maxantalet sidor utan att ens ha kommit in på analys och diskussion. Bra jobbat! Nu måste jag definitivt bestämma mig för vad som är relevant respektive irrelevant samt radera stora delar av texten och samtidigt försöka trolla fram en röd tråd. Idag gick jag i alla fall upp vid 10-tiden, trots att jag kollade på Californication till klockan 04, och satt med arbetet fram till 17-tiden. En repris på det kommande två dagar så borde det vara hyfsat lugnt.

Nu ska jag dricka glögg (säsongen är ju slut och någon måste förbarma sig över flaskan) och fortsätta mitt Californication-race.

Good night, good morning

Jag pratade nyss med en vän i Australien, hon skulle gå och lägga sig nu snart för hon skulle upp väldigt tidigt imorgon. Surrealistiskt att jag gick upp för en timme sedan. Det är som att göra små tidsresor varje gång man pratar med någon i en annan tidszon.

Loneliness is better when you're not alone

konfetti och country walk

Surrealistiskt vackra bilder som får mig att tänka på Pushing Daisies.

För fler sjukt fina bilder, klicka här, här och här.

La belle rêve

Bilden ovan kommer från La Belle Rêve, bara namnet är ju underbart (om inte min gamla skolfranska lurar mig); den vackra drömmen. Många fina klänningar där. Junebug listar många siter som nu bor i mina favoritmappar. En annan nyfunnen länk är eco-chic weddings.

Your wedding is not a contest

Titta vilka fina! Bröllopsfotografen Jody Ake i New York tar antika fotografier med hjälp av unik och bortglömd teknik. Det blev ingen mer skrivande ikväll, gnistan försvann. Istället surfar jag omkring och läser på mina favoritsidor och favoritbloggar. Läste ett mycket tänkvärt inlägg av Ariel, författaren till Offbeat Bride, som jag inte läst innan: Your wedding is not a contest.

To have and to hold

Efter två koppar kaffe försvann nästan min huvudvärk helt vilket får mig att inse att jag nog måste revidera min uppfattning om att jag inte är beroende av koffein. Om det är vad som krävs för att få igång lite kreativitet i hjärnbarken så dricker jag dock gärna en kanna svart anyday. Har nämligen fått en del skrivande gjort nu. Lyssnar på gamla Depeche Mode och känner mig nöjd med att avgrundsångesten nu är på en armlängds avstånd tack vare att jag åtminstone åstadkommit något idag. Jag har ett ganska halvknepigt system när jag skriver; jag sitter framför datorn med alla papper och böcker i en stor utspridd hög framför mig och så skriver jag direkt i Word. Ibland är det svårt på grund av uppmärksamhetstörstande katter som lägger sig rakt över alla böcker och mappar, som tur är är jag ganska haj på att hitta texter på nätet. Innan idag hade jag en katt som låg över hela Khosravis artikel om manlighet i exil, den är publicerad i Orienten i Sverige. Det tog bara ett par minuter att hitta boken på nätet och läsa kapitlet där istället, på så vis slapp jag väcka gamlingen som låg och spann på skrivbordet.

Början av mina uppsatser är alltid ett enda virrvarr av avskrivna citat och lösryckta texter, sedan använder jag gul färg för att stryka över var och varannan mening för att jag eventuellt ska skriva om den eller lägga till något eller utveckla det senare. Sedan använder jag Ctrl+c och Ctrl+v som en galning och flyttar om allting allt eftersom. Under varje skrivsession tittar jag på förhandsgranska minst en handfull gånger för att jag tycker om känslan av att se all text man åstadkommit och att man har kommit någon vart. Tyvärr är jag inte så värst nöjd med det jag skrivit hittills då hela uppsatsens syfte fortfarande är något oklart, för att inte tala om strukturen, men jag litar på att det kommer ge sig om jag fortsätter min strategi med att planlöst skriva ned massa text i dokumentet. Om jag skriver lite till kanske jag till och med kan unna mig att börja titta på säsong 2 av Californication senare ikväll.

Bite my head off

Note to self: Beställa hundra procent fett.

På pluggfronten inget nytt. Jag har migränliknande ilningar i tinningarna, det är -17°C ute och jag har skrivit ca ½ A4 med tvivelaktigt innehåll. Jag har i alla fall rengjort kattlådan idag. Always look on the bright side and so on...

The lucky one

För ett antal år sedan skrev jag i min förra blogg om Linda Skugges förvandling från jordnära indiebrud med ideal och empati till världsfrånvänd överklassmamma i förorten . Nu har det tydligen blivit ännu värre. Liksom Annika Marklund, och tusentals andra kids födda i början på 80-talet, hade jag en fäbless för Linda Skugge på 90-talet. Höjdpunkten varje helg var hennes veckokrönika i Expressen som jag vid ett flertal tillfällen till och med klippte ut och klistrade in i min dagbok med understrykningar och pilar.

Jag läste Fittstim så många gånger att pärmarna gick sönder. Jag har fortfarande kvar Lindas böcker i bokhyllan men jag läser dem inte längre. Däremot läser jag Tanja Suhinina. Hon skriver också om ovanstående samt Bloggkommentatorernas reaktioner. Hon uttrycker vad jag tänker så bra så jag låter hennes inlägg stå för sig själv. Och förresten; Evaemma (?), finns hon fortfarande? Är det samma brud som skrev så sjukt ogenomtänka saker om djurrätt för ett antal år sedan i en krönika hon hade i någon kvälltidning?

Under the guillotine

Ett nytt år har tagit sin början och jag sitter återigen hemma i min lägenhet. I går kväll packade vi in alla saker och katterna i bilen för att flytta upp till stan igen. Efter ett batteribyte i bilen kom vi äntligen fram, kastade in alla saker, gjorde katterna hemmastadda, bytte om och begav oss hem till C och A för att äta lite mat och umgås. Jag var nykter och körde vilket inte var någon större uppoffring då sviterna från nyårsafton fortfarande hängde i. Det blev en trevlig kväll med god mat och ostbrickor och jag somnade inte förrän framåt 04-tiden inatt.

Idag åkte G tillbaka igen och nu sitter jag här och ska påbörja det första examinationsarbetet. Framgången hittills är tveksam. Har skrivit en kortare introduktion och problemformulering, mer för att överhuvudtaget försöka komma igång. Just nu ska jag repetera Rickard Jonssons artikel "Boken ska heta det nya testamentet och jag ska vara huvudpersonen! Så skapas en invandrarkille" men mest sitter jag och försöker få igång scrobblingen från Spotify till last.fm. Det är någon proxyinställning som krånglar så det blir error hela tiden, tydligen är det inte så mycket att göra åt så jag borde återgå till mitt arbete istället.

Lägenheten är kall och rå, trots fem tända värmeljus, och helst skulle jag bara vilja krypa ned under en filt i soffan och ägna mig åt hjärndött tittande på TV. Tröskeln till att komma igång känns högre än någonsin. Det är nu jag borde påminna mig om Rosenberg och NVC. Fokusera på behov och mål, omvandla borden och måsten till att jag väljer..., för att.... Jag väljer att skriva mitt examinationsarbete nu för att jag vill klara kursen och jag behöver poängen....Hm, känns inte nämnvärt lättare.