In a manner of speaking

Ännu en helg har passerat och det känns som om tiden tickar fortare och fortare. Idag har de sista julklapparna inhandlats och även om jag kanske gått lite overboard det här året- som för att kompensera för alla föregående år då julklappar panikinhandlats utan tanke dagarna innan julafton- så känns det väldigt skönt att ha det avklarat.

Arbetet med B-uppsatsen fortsätter att gå motströms och idag konstaterades det att vi inte kommer få in tillräckligt många enkäter. Jag är mäkta besviken på de flesta av de företag vi kontaktat eftersom de hanterat det hela under all kritik och orsakat en mängd problem för oss som inte hade behövt uppkomma om de hade varit någorlunda samarbetsvilliga hela vägen och inte bara vid första kontakten. Som det är nu så står och faller hela uppsatsen om vi inte kan få klartecken från vår handledare under morgondagen att vi får köra testerna på de enkäter vi har.

Jag håller på att laga mat men passar på att blogga medan pastan kokar eftersom jag hade en klar tanke med det här inlägget innan jag började skriva. Tyvärr försvann den någonstans på vägen för det här var inte alls vad jag hade i åtanke. Ord har en tendens att leva ett eget liv. Vissa dagar kommer de inte alls; idag är en sådan dag.