Time to let go

Det är drygt 2 dygn kvar av året.

2007 var året då det hände en hel del omvälvande saker men ändå året då det kändes som inget hände alls. Sommaren regnade bort i klassisk, äcklig ledin-anda och klimathotet har varit ett tacksamt ämne som ständigt funnits närvarande i alla tomma diskussioner. Jag bytte stad. Flyttade. Pluggade. Sov. Lappade ihop relationer. Tappade bort relationer. Gick vidare. Hittade ett jobb. Slutade på ett jobb. Lyssnade på musik. Var på konserter. Försökte hitta mig själv. Försökte vara glad.

2007 var året då tiden accelererade och körde upp på raksträcka.

Idag var vi på systemet 20 minuter innan stängningstid, liksom alla andra i hela landet. Det mesta var utplockat och människor med fullastade vagnar trängdes mellan hyllorna på desperat jakt efter nyårsrus. Köerna till de 6-8 kassorna ringlade långa och expediterna försökte stressat besvara frågor kring sortimentet, Barcadi Breezern var visst "jätteslut", liksom mina två favoritöl. Jag köpte öl och bubbel. Undrar hur mycket staten tjänar på den här massfyllan kring nyårsskiftet?

Nu är jag ensam.
9 dagar har jag och G spenderat tillsammans. Vad hände med tiden? Man stressade, lagade mat, sov, kollade på filmer, läste böcker och var bakfull och så hade över en vecka gått. Vände på dygnet och sov och sov och sov. Ändå trött. Svid i ögonen. Orklöshet. Dricker nyponthé, äter C-vitamin, försöker pilla i mig järntabletter och hitta någon slags ork.

Inga kläder att ha på nyår, årets mest överskattade dag.
40 minuter innan stängning sista dagen på mellandagsrean släpar jag mig till gallerian. Hittar ingenting. 5 minuter till stängning, hittar något som ser dugligt ut på galgen inne på MQ. Jag ser ut som blek, oformlig klump utan bröst i den. 300 spänn. Såld!