Need to shout

Ytterligare en helg ligger bakom mig, ihoptrasslad och nedkastad på golvet hos past tens, och jag vacklar sömndrucken till universitetet och andas in måndagsmorgonångesten som ligger tung över bussens alla medpassagerare. Tillbringar timmar med gruppen som bara hamnar i grundantagandefas och allas blickar hägrar långt bortom social identitet och strukturerade observationer. Jag stirrar dött framför mig och avböjer deltagande i exkursion "uppsöka kursansvarig" med lam ursäkt om att gå på toaletten och fortsätter sedan att stirra apatiskt framför mig.

Av en slump fick jag reda på att det snart är dags för sista ansökningsdatum för sommarkurserna, jag har inte ens tittat på vad det finns för alternativ. Nu kikade jag snabbt på det och det ser jävligt mörkt ut. Det enda som verkade vara någorlunda intressant var tre kurser i genus & ekonomi, ledarskap och ekonomisk familjerätt men alla var på helfart 7,5 hp med start i juni. Jag måste ju läsa heltid hela sommaren för att kunna casha in CSN så det räcker. Har inte hört något från jobbet. De tyckte väl jag lät efterbliven på telefonen förra veckan. Lika bra det. Vem vill arbeta i en sådan dysfunktionell organisation anyways.

Just nu ska jag läsa en bok och ett kompendium om arbetsgrupper och sedan skriva ett paper om någon snubbe som hade problem med sina arbetspolare. Jag är så engagerad att jag nästan briserar av upphetsning. Inne i huvudet är det någon som skriker sig hes; "KILL ME!" Jag mår illa och lider av atombombs-PMS, spelar poker och blir torr i munnen och kräkfärdig av det klickande ljudet när markerna läggs på bordet, får lust att strypa katterna i sina egna svansar när de hoppar upp och biter sönder mina papper på skrivbordet och när den ene kräks längst in bakom soffan får jag lust att samla ihop allt katthår i soffan, rulla ihop det till en stor, yvig, boll och trycka in det i svalget på honom ylandes att så går det minsann, SÅ GÅR DET!

Jag har inte rökt på 5 timmar och 30 minuter men jag vägrar tro att det beror på det. Jag vet minsann att jag brukar bli så här självmordsbenägen och hatiskt hur många cigaretter jag än inhalerar i mina svarta lungor. Jag tror benhårt på Allen Carrs filosofi och om jag hade någon tid över till annan litteratur än kurslitteratur hade jag plöjt igenom boken för tredje gången, tredje gången gillt och yadayadayada. Inte för att jag har någon intention att sluta röka egentligen, snarare att spara in lite cash. Jag har helt enkelt inte råd att röka. Att jag lägger typ 8-10 000:- om året på att inhalera skit i lungorna är ju helt sinnessjukt. Jag har aldrig råd att resa någonstans eller köpa kläder eller andra prylar men råd med cigaretter, det har jag minsann. Utan att blinka hostar jag upp en 50-lapp för ett paket. Ett paket kostar 49:- nu, de har smyghöjt i så små etapper att jag inte riktigt reflekterat över att det höjts så mycket. Jag lever fortfarande i villfarelsen att ett paket kostar 34:- typ. Jag lägger säkert lätt 150:-/vecka på cigg, ibland mindre såklart men ändå. Hur jag nu har råd med det när jag bara har högst ett par tusen kvar efter att jag betalt räkningarna? Anyhow så får vi väl se hur det utvecklar sig, jag orkar inte riktigt fokusera på det där nu. Däremot är jag förbannad för att jag drabbades av någon slags sinnesförvirring innan idag och köpte äpplen (ÄPPLEN!?) istället för choklad. Just nu skulle jag kunna döda för en Marabou Digestive (Haha, nu skrev jag nästan Marlboro). Jävla hjärnspöken.

Nu är klockan snart 19 och jag har inte ens öppnat bokjäveln.

Fy fan.

Nu ska jag ta ett äppelhelvete och börja läsa.