Sitter på bussen och läser en dagstidning där en man anonymt går ut och berättar om hur hans liv dramatiskt vände för några år sedan. I gårdagens tidning listades tydligen de med mest skulder hos kronofogden i länet (intresseklubben antecknar) och han var en av dem. Han gick tydligen från att driva ett framgångsrikt dataföretag och bo i hus med fru och barn till att gå på något slags ekonomiskt fuffens och nu ligga flera mille back, frugan och kidsen drog också och huset hade han fått sälja. Nu får han inga jobb för att han inte passerar någon kreditkoll och han lever på existensminimum, "jag får bara 7800:- att leva på per månad", säger han (ungefär, kommer inte ihåg exakt). "Nu vet jag att de som lever på existensminimum inte behöver vara missbrukare eller psykiskt sjuka, de kan också ha varit egna företagare" (!)...ELLER, så kan de vara studenter?! Eller hur var det nu? Man ska vara nöjd och tacksam att ta sitt lån och få in 7300:- varje månad, fan som student kan man ju leva på nudlar och bo med 18-åringar i en korridor utan dusch, eller? Inte är det existensminimum inte, inte ens när matpriser och hyror går upp och ens fasta kostnader övergår 80% av månadsinkomsten. Men så får man läsa i en artikel om en f.d. mångmiljonär som nu lever på existensminimum och han får ett helt uppslag i tidningen. Han lever i misär, han får bara 7800:- i månaden, i bidrag! I bidrag! Inga lån här inte. Och när man kommer hem så läser man om Postens VD som drar in 900 000:- i månaden. Och man funderar på hur saker och ting står till här i världen egentligen.
Jag är fortfarande djävulskt förkyld, men nu har som tur är näsan slutat att rinna som en kran. Kvar är bara ett fnasigt, rött och svullet sår som innan kunde passera som näsborrar. Men det är okej, jag föredrar sår och igentäppthet anyday framför konstant snorflöde.
Jag funderar på att hoppa av en kurs. Fast det tar emot. Samtidigt känner jag att det är en omöjlighet att hinna med allting som ska göras om jag inte gör det. Det är knappt jag klarar av det ändå.
torsdag, november 20, 2008
come on feet
Upplagd av
Sister Sinister
kl.
18:07
Etiketter: CSN, existensminimum, förkylning, plugg
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar