Nu händer det igen

Jag börjar vackla nu. Riktigt stor fest på fredag som har potential att bli hur kul som helst. Och jag börjar tänka att en öl kanske man kan ta, eller två? Eller så kan man ju dricka folköl.
Har tydligen större problem än jag trodde. Jag var..eh, är fast besluten att inte dricka en droppe alkohol under den här vita månaden (hade ett litet oundvikligt missöde i söndags men det kan omöjligen räknas) men ändå så krävs det en enorm viljestyrka att inte tillåta mig själv att tänka att kanske, kanske kan man ta och smaka någon liten sipp någonstans? Och en öl kan ju omöjligen räknas?, bara för att slappna av lite. Herregud. Får printa ut det här och nita fast det framför ögonen.

Minnen är bedrägliga saker; jag, liksom de flesta andra kan tänkas, kommer nästan aldrig ihåg riktigt hur illa det är när det är illa. Man kommer inte ihåg känslan av att ligga och nästan kvävas av sina egna spyor medan huvudet hotar att explodera men man kommer ihåg den underbara flytande känslan av berusning, och den glorifieras och gloriferas in i det oändliga. Måste vara samma försvarsmekanism som kickar in när det gäller barnafödande.