Omstart

Det känns som att jag borde skriva något men drabbas plötsligt av prestationsångest och skrivkramp. Jag har inte så mycket att skriva om alls egentligen these days. Det blir mest pubertal ordvomering och pretentiöst ihopstaplade meningar som ska menas skildra mitt liv i retrospekt. Trots detta har jag istället för att lägga ner skrivandet lagt ned möda på att starta om någon annanstans. För att det någonstans fyller en funktion och för att det finns behov av att kunna skriva ord någonstans som är lättillgängliga, men ändå långt bort. Jag vet inte än vad jag ska känna, kanske var det överilat att byta domän och sudda bort spår av mitt gamla jag och i hast uppfinna ett nytt. Men sanningen är väl kanske snarare att det redan fanns ett nytt jag som länge har bidat sin tid och att det nu är dags att klippa banden med det förflutna och se framåt, börja om på nytt, ta steget, släppa relingen, kasta loss eller något av alla andra klyschiga och hurtiga tillrop som folk begagnar sig med.

Gud. Jag tror inte att jag har skrivit något sämre i hela mitt liv. Risken finns att det här blir ett bokstavligt tabula rasa om det ska fortsätta så här. Men det får duga för jag är trött, frusen och less och thé och cigg hägrar.