NP: Sol Seppy- Slo Fuzz

Egentligen är väl livet så mycket mer? Det känns som om allting ses från en sådan snäv horisont med inrutade normer och handlingar och måsten och så ska man på något sätt finna lyckan mellan dessa snäva gränsdragningar. Och medan man gråter sig blodig i sitt lilla dike så finns det kanske egentligen en vidsträckt horisont av möjligheter mitt framför en, bara man sticker upp näsan en halv decimeter. Kanske. Eller så är det en sista ljusstrimma som min hjärna klamrar sig fast vid för att inte släcka ner totalt. 

Och jag borde verkligen sluta att sitta framför datorn när jag är full.

Fan.

Haha, nu utbrast vinnarkvinnan från Boxholm "fitta!" när hon sjöng fel för sista gången och programmet tog slut. Kvalitets-TV. I like it.

Ung kille på Singing Bee på TV (ja, jag är småfull och ensam och skrålar hemma i soffan) kan inte ett ord i låten Fame och lämnar scenen med svettfläckar under armarna. Befriande.

Hemma med sjuk och ömklig katt i tratt. Ensam, pank och less. Ska dricka öl nu, ensam framför datorn. Top notch.

Jag kan inte se det här utan att gråta. 

"It wasn't singer Susan Boyle who was ugly on Britain's Got Talent so much as our reaction to her"

The girl and the robot

Är less och förbannad och utan ork. Tar extremt mycket energi att ordna allt kring fokusgruppsintervjuerna och uppsatsen känns som ett oändligt stort virrvarr där man inte ser ljuset i slutet av tunneln någonstans. Har i nuläget inte skrivit ett ord knappt och det ska produceras 50 sidor inom loppet på några veckor. Dessutom är vi två om det så jag vetefan hur det här ska gå egentligen. 

Har utöver detta totalt tappat förmågan att såväl läsa som att uttrycka mig i skrift och tal. Utbrändhetssymtom? Har svårt att hänga med i textningen på TV och har koncentrationsförmåga lika med noll. Har dessutom upptäckt att det på mina kursbetyg inte står utskrivna delkurser på Psykologi 2-kursen jag läste förra våren, det står enbart "Examination" 7,5 hp. Detta beror tydligen på något slags fel som uppstod vid övergången till nya poängsystemet och det är även någonting som tydligen inte går att åtgärda. Så, i mitt examinationsbevis med kurser, som jag ska visa upp för arbetsgivare, kommer det inte stå att jag har läst kognitiv utvecklingspsykologi, gruppsykologi m.m. utan enbart stå några kryptiska examinationskurser. Underbart. Verkligen för jävla underbart.

Broken Picture Telephone

Ett av de roligaste spelen någonsin; typ viskleken på nätet. Sjukt beroendeframkallande.

Internetspektaklet

Alltså, kan vi inte bara ta och lägga ner hela den här internetgrejen. Människor utnyttjar den teknik som finns idag och så kan vi ju bara inte ha det. Det är omöjligt att censurera och kontrollera och det finns ju ingen hejd på vad folk hittar på. Ingen pli alls. Nej, stäng ner skiten. Det sätter bara griller i huvudet på folk.

/IPRED-kommissionen

walking on a dream

Ska skriva ihop jobbansökan nummer tre och ber en stilla bön att snälla, snälla gud, ge mig ett jobb utan att jag behöver ringa hemska telefonsamtal och utan att jag ska behöva genomlida obekväma intervjuer. Vidare; ge mig ett jobb utan ångest med snälla människor. Och med trevliga arbetsuppgifter. Och med en riktig lön. Amen

NP: Elliott Smith - Everything means nothing to me

Obehagskänslor när jag cyklar hem i regnet. När det iskalla regnet piskar mig i pannan, och min vänstra kind rör sig rytmiskt i takt med tramporna, får jag en tillfällig uppenbarelse och ser mig själv liksom utifrån och hör min egen röst eka i huvudet, som ett fragment av mötet jag nyss haft. Där mina ord kastades ut ur munnen huller om buller och studsade genom biblioteksgångarna, vilsna ord som desperat kravlar ut ur munnen i en stridande ström. Kan inte sluta. Pratar om allt och inget och skrattar hjärtligt, kul kul, tack för senast, jodå allt är så bra, så bra, var och tog lite blodprover nyss bara, hähä inget man dör av, det blir nog bra. Kommer hem, blir yr, får illamåendeattack, tuggar i mig en magnesiumtablett och hoppas på omedelbar respons i kinden.

Nya tag. Hej och hå. Hundra böcker som ska läsas. Texter som ska transkriberas. Fokusgrupper som  ska planeras. Arbets-ansökningar som ska skrivas. Paket som ska skickas. Och så blev det påsk. De röda dagarna som inte visar någon som helst hänsyn till det faktum att tiden är ur led och att veckodagarna paradoxalt nog blir kortare och kortare och att ekorrhjulet snurrar på fortare och fortare. 

Det skulle passa bra att trycka på paus nu.

on y va?

The Misarranged Mary Poppins

NP: The Mamas & The Papas - California Dreamin'

Existentiell ångest. Vad fan handlar vår C-uppsats om egentligen? Vad håller jag på med? En veckas dyrbar tid har ägnats åt håglöst bläddrande i 80-talsböcker om ungdomar och identitetskapande, men allra mest åt ölpimplande utomhus i solen. Mina muskelryckningar är tillbaka och ångest, ångest, ångest. Det är vår och sol och det innebär D-vitamin och energi, men allra mest innebär det  press, ekonomisk torka och MASSIV ångest inför framtiden. Inga pengar. Inget jobb. Mitt liv är redan slut. Kört. Valen är gjorda. Och nu sitter man här med ett antal hundratusen i studielån. Ingen kompetens och inget arbetslivserfarenhet. Inga pengar och ingen mat och igår spenderade jag mina sista pengar (som jag egentligen inte har) på diverse klädesplagg och veggomat i huvudstaden. 

Bläddrar förbi reklam för Berghs i tidningen och tänker "man kanske ska bli copywriter?", nästa tanke "vad fan gör en copywriter och/eller en art director?"? Sedan; inser att det är för sent. Är inte 20 år längre. Kan inte flytta. Har inte råd. Har ingen tid. Har ingen kompetens. 

Det är kört nu.

NP: Travis - Love will come through

De vanligaste sökorden till min blogg är bland annat varböld i rumpan, slemhinnan inne i munnen lossnar, blödande slemhinnor i munnen, ryckningar under ögat, ämnesbrist besvär, luden fitta/ludna fittor och muskelinflammation i lungorna. Jag vet inte om det säger mer om min blogg än om er, eller tvärtom.

Annars har det hänt väldigt lite med uppsatsarbetet, vilket börjar framkalla en viss känsla av panik. Hela dagen igår ägnades istället åt att skriva på mitt CV och på en arbetsansökan. Det är förvisso en bedrift då jag under en lång tid tillbaka har förträngt allt som har med min framtid efter studierna att göra och att jag selektivt har blundat för min CV på skrivbordet, eftersom det har framkallat ångest deluxe. 

Idag är det vår här förresten. På riktigt.