lördag, juli 19, 2008

Vintage och tema



Note to self: Tyll, pärlemor, spets, elfenbensvit/gräddvit, flor, brosch, vinröd?, rosor?, orkidée?, handskar?

Har totalfastnat för vintage, 40-50-tal. Skulle helst vilja spendera tusentals kronor på underbara saker från second hand-butiker och tradera. Det är synd att jag, när det kommer till kritan, inte har någon reell smak. När jag plockar ihop saker jag tycker är fint brukar slutresultatet inte bli som jag vill i alla fall. Jag skulle definitivt behöva en personlig dekoratör/stylist.














Nya favoritsidor:

fredag, juli 18, 2008

I'm just floating

Jag spenderar mina dagar med att dricka öl och rödvin, äta polkagrisar och majschips, äta baguett med brieost och vindruvor. Dricka Brämhults på en brygga. Feströka för mycket. Mer än jag borde. Men borden är tråkigt och jag vill ha semester. Varför är det inget badväder?

Edit: Efter det förra inlägget söp jag mig full och blev skitsnygg. Märkligt hur det funkar det där.

onsdag, juli 16, 2008

Idag är jag ful och tjock. Och det är fullkomligt självförvållat då jag låg kvar i sängen till 12-tiden, trots upprepade mardrömmar, för att sedan sitta nere i källaren i mörkret framför datorn i 6 timmar, hetsätandes 2 kilo lösgodis. I hate myself. Mår illa. Mina alltför långa naglar vill slita loss allt fläsk som ligger och skvalpar över jeanslinningen. Men jag klarade tentan, och det är väl bra. Något. Bra.

torsdag, juli 10, 2008

Summer here kids

3 timmar satt jag och skrev och skrev, tills blodsockret rann ut i hjärnan och försvann tillsammans med all hjärnkapacitet. Håll tummarna för att det räckte för i så fall har jag sommarlov från och med nu. Inget jag måste läsa på över en månad, sweeeeet. Nu blir det packa och städa av, sen drar jag från stan.

tisdag, juli 08, 2008

a long term plan

Vad faaan, nu är klockan redan kvart över sex och det känns inte som om jag läst någonting. Jag tror att jag max har läst igenom 40 sidor. So much for good intentions. Det är så mycket annat som pockar på uppmärksamhet i tankeverksamheten, andra saker som känns mer påtagliga än vetorätt, rekvisit och arbetstagarorganisationers tolkningsföreträde. Jag kan inte organisera saker i mitt huvud, i nuläget betyder det att jag sitter med en post-it-lapp framför mig och klottrar ner stödord huller om buller i stil med, budget, toastmaster, tema, k:a, borgl, namn, antal, långbord?, 3-rätters/buffé...och så vidare, samtidigt som jag sparar ner sjutton bilder och länkar och forum i favoriter.
Med tanke på att det tagit ett bra tag för oss att ens bestämma ringar känner jag ett major breakdown i antågande och jag får intala mig mantra i huvudet och visualisera vita glaciärer eller kolsvarta brunnar, såsom jag brukar göra när jag är riktigt bakis och sitter på exempelvis en buss och definitivt inte under några omständigheter får kräkas rätt ut. På tal om bakis ja, det var därför jag tänkte skriva, läste en blogg där en kille skrev om hur emotionell han blev när han var bakfull, allt skal helt borta och nerverna utanpå kroppen. Jag vet inte om det beror på hormoner eller stress men i lördags när jag låg i sängen ensam hemma bakis och jävlig lipade jag nästan konstant hela Rädda Willy 2 (!). Ja, och inga sådana där små tårar i ögonvrån heller utan riktiga hulkande gråtattacker. Och inte bara när det var lite sorgligt heller utan i princip hela filmen igenom. Jeeez. Och jag som inte ens kan fälla en tår knappt då det händer riktigt sorgliga saker i verkligheten.

Och just det. De riktiga ringarna är äntligen beställda. Dessvärre är det 6 veckors leveranstid men det får gå ändå.

Edit: Lyssnar igenom låtar inför framtiden och nu började tårarna rinna igen. Labil är bara förnamnet.

IT-filosoferingar

Det här med blogg. Det är ju rätt sjukt egentligen. Kommer någon ihåg hur det var innan alla visste vad en blogg var? Och modeblogg. Vad är det liksom? Nu finns det typ i SAOL. För fem år sedan visste ingen vad det var, det fanns liksom inte. Fan, för två år sedan visste ingen vad det var. Internätet alltså, vilken stor jävla grej för mänskligheten.

"Internet är en fluga som kanske blåser förbi. Jag tror inte att folk i längden kommer att vilja ägna så mycket tid, som det faktiskt tar, åt att surfa på nätet" sa Ines Uusmann för 12 år sedan. Hon hävdar visserligen att hon är felciterad, men ändå, var det någon som fattade vilka proportioner IT-tekniken skulle ta? Rent evolutionärt börjar min hjärna tillbakabilda det semantiska minnet eftersom allting kan googlas. Hur stavas Schweiz nu igen? - Kolla Google. Vad hette han skådespelaren i Braveheart, jag blandar alltid ihop han med han i Dansar med vargar - Kolla Google. Exakt vad som helst mellan himmel och jord finns att ta reda på via Google inom loppet av två sekunder. Allting kan mailas och skickas via e-mail, messenger-program och torrents. Jag kan sitta hemma bakom min dörr och beställa allting hem till brevlådan och betala med VISA, betalar räkningar gör jag via internetbanken. Jag behöver inte ens gå utanför dörren, världen finns i min dator. Det är ju fan inte sunt. Människan var nog sundare innan internet.

Jag hade inte tillgång till dator förrän någon gång 1998 tror jag. Internet började etableras i min världsbild någon gång 1999, det var då jag började skriva på nätet. Sedan vet jag inte vad som hände. Men nu skriver alla på nätet. Informationsflödet är så oändligt och oöverskådligt att det känns som om jag egentligen vill köpa en biografi, sätta mig utomhus och dricka kaffe med riktiga människor. Skriva ett vanligt jävla brev och skicka med Posten.
Tiden är som en pendel läste jag när jag läste historia, allting svävar mellan ytterligheter; mode, ideologier, litteratur, kultur etc. Exempelvis kom romantiken som en protest mot upplysningens empirism, sedan kom realismen som väl får sägas gör ett avsteg från romantikens idéer och strömningar. Så svänger pendeln hela tiden.

Kanske hade Ines ändå rätt. Jag läser att människor alltmer eftersträvar det naturliga, minimjölk som var hett på 90-talet är totalute idag, det ska vara röd mjölk, riktigt smör, juicer och smoothies utan tillsatser. Allt med så lite artificiell tillsats som möjligt. Mineralsmink och hudvårdsprodukter utan mineraloljor lanseras stort, silikoner i schampoo går bort, ekologiskt odlat och närproducerat ska det vara. Back to basics.
Kanske är IT-åldern på väg att vända- Inte så att tekniken kommer försvinna, oh nej, men människor kommer allt mer att värdera andra saker. I slutet av 1990-talet och början av 2000-talet var det helt rätt med elektronik, materialism och konsumtion ftw. Snabbt ska det gå, skit i miljön, populärast i klassen var man om man åt halvfabrikat och köpebröd hemma, allra bäst var man om man hade en mobiltelefon, en ny dator eller nya tevespel. Så är det inte längre. Och mer åt andra hållet kommer det gå. Jag känner det. Kom ihåg var ni läste det först. [storhetsvansinne]Jag ska namnge den här epoken som tar vid nu och sedan kommer man kunna läsa om det i sociologiböckerna i framtiden heh[/storhetsvansinne].

Neh, dags att sluta filosofera och ta tag i juridiken. Bra att jag ställde klockan på 9.00 så att jag skulle komma igång med pluggandet tidigt...

måndag, juli 07, 2008

laisse tomber les filles

worthy of your esteem

Nyktert det var sist, kan jag konstatera genom att läsa mina senaste välskrivna alster.

Annars är det sommar. Grå och regnig sommar. Sommar som luktar fuktigt gräs och våt asfalt.
På torsdag har jag salstentamen i arbetsrätt. Idag har jag läst ca 70 sidor i alla fall, samtidigt som jag lite förstrött bläddrat i lagboken och letat upp tillhörande paragrafer. Vad jag vill och vad jag förmår att göra är två vitt skilda ting. Det enda mina ansträngningar resulterat i är illamående och en svag huvudvärk. Min nackspärr som jag vaknade upp med igår är i alla fall på tillbakagående som tur är.

Jag försöker komma igång med mina kosttillskott igen och hoppas på fint väder nästa vecka då jag och G har semester tillsammans! Fuck malignt melanom, I need my sun.

Jag kan inte skriva. Jag hatar att inte kunna skriva.

lördag, juli 05, 2008

Grey skies and light fading, headlamps making patterns on the wall. Uptown it's dead now but, out here no one seems to care at all. Slick girls and sick boys and each one lining up to take it home. They hold tight their coin and they pray no one has to see the fall. I'm there, yeah I serve them, the one with the empty looking eyes. Come closer, you'll see me: the face that is used to telling lies.

Saturday nights in neon lights, Sunday in the cell. Pills enough to make me feel ill, cash enough to make me well. Take me, take me to the riot. Take me...

You sprung me, I'm grateful. I love when you tell me not to speak. I owe you but I know you, you'll have me back but it's gonna take a week. What now kid?, which way love? Will we ever make up and be friends? Good news is my shoes is lined with all my nickels and my tens. Let's do that! Just feed me... I hate when I have to get to sleep. You despise me and I love you. It's not much but it's just enough to keep...

Saturday nights in neon lights. Sunday in the cell. Pills enough to make me feel ill, cash enough to make me well. Take me, take me to the riot. And let me stay...

G & G 25/6 -08

Är full. Och förbannd. Kan knappt stava. Luktar lök i munne noch funderar över om jag ska spy eller ej. Måste ändå skriva, Är jag den enda i världen som är så lyckligt lottad? Som hittat en människa att dela mitt liv med, som delar mina värderingar och intressen och som jag älskar och som älskar mig tillbaka? Man blir konfundersam efter en helkväll ute. Folk beter sig som idioter och man får allt mer mer betrakta det som ett mirakel att jag och G hittat varandra, även om vissa andra främmande botoxbrudar använder mig som en referensmall till deras smala lycka här i världen. Att desperata bratkillar skyr mig som pesten numera som ringmärkt får man väl trots allt se som ett plus.