Jämställdhet anno 2008

Av någon outgrundlig anledning är det sådant här som VV associerar med jämställdhet. Något ljushuvud har fångat upp begreppet genusperspektiv i förbifarten och riktigt gnuggat geniknölarna när hen kläckte den här skitnödiga, könsseparatistiska, biologistiska, särartssmörjan. Sverige 2008. Hallelujah.

not elegant or graceful in expression

Djur jag hittat i källaren hittills: gråsugga, dödgrävare, spindel, tvestjärt, tusenfoting. Att gå ner och tvätta en sen kväll när man kommit hem från campus och inser att man har tvättid är med andra ord inte helt lockande. What else is new. En helg till har passerat och med den har ytterligare en höstvecka lagts bakom mig. Var på konsert i torsdags och upptäckte att Embassy inte var ett speciellt bra liveband, var på bröllopsmässa i söndags och kände mig lätt awkward bland alla nagelbehandlingar, diamanter, blommor och bröllopsmagasin. Lite inspiration gav det, särskilt föredraget och utställningen som handlade om att göra alla saker som gästbok och fesprogram själv. Och så såg man vad man inte ville ha, icke att förglömma.

Annars då, var på vårdcentralen idag och har blivit remitterad vidare, eventuellt ska det sättas in RÖR i öronen på mig. Det låter ju festligt. Helfestligt. Verkligen.

Tristesse/Joie

Dagens störmoment: Besserwissers med bekräftelsebehov som samtidigt dessutom är smygsexister.
Om några timmar ska jag iväg till campus och presentera vår kommunikationssituation genom rollspel samt analys och diskussion,..känns sådär. Mer pepp är att vi ska på Embassy ikväll och dricka öööl. För idag har äntligen CSN kommit och jag får chansen att känna mig pesudo-rik ända fram tills dess att räkningarna är betalda.

Ansa skruden eller stay luden

Ah, the art of procastrination, works in mysterious ways. Tanken var att plugga hela dagen men hittills har dagen bestått av snoozande, kaffedrickande, surfande, diskande, gå ut med soporna efter att ha hittat läskiga djur i plastpåse, och rakande av fittor. Yep. Jag rakar hellre animerade håriga fittor på nätet än läser om konfliktteorier, prostitution på 1800-talet och interpersonell kommunikation. RFSU har en tävling på nätet i samband med att de verkar marknadsföra sin produkter för intimvård. Tävlingen ackompanjeras av meningar som "Att ansa är först och främst för din egen del, det finns förstås inget rätt eller fel." och "Ansa skruden eller stay luden. Inget är rätt eller fel runt denna kroppsdel." Det är ju dock svårt att ha en tävling om det inte finns något rätt eller fel. Därför så poängssätts fittorna efter hur man rakar och behandlar dem och föga förvånande är det att om man bestämmer sig för att stay luden och inte användra några produkter får man inga poäng alls. Vilket iofs är förståeligt eftersom det inte skulle bli så mycket tävling om ingen skulle göra något utan bara skicka in den som den är. Och RFSU skulle förstås inte sälja några intimvårdsprodukter om ingen skulle raka sig heller. Shave your fitta här. Jag ska skärpa mig och ägna resten av eftermiddagen, innan jag sticker till campus, åt min analysuppgift och konfliktlitteratur.

Helgen som gick

Helgen som gick, gick alldeles för snabbt, men var ett välkommet andningshål. Första vita veckan på jag vet inte hur länge. Tyvärr har jag ett tillfälligt (!) tillbakafall i slentrianrökning sedan förra veckan. Förutom det har det också varit en nyttig och billig helg där vi skrapade ihop menyer utifrån den ekonomiska statusen som föreligger så här veckan innan CSN.

Jag bakade ett gott och enkelt bröd som också är inspirerat av Clara (se föregående inlägg). Vi gjorde nordafrikansk bönwok och en gratäng av squash, lök och tomater. På söndagen blev vi utbjudna på lunch av G:s föräldrar som var i stan och hälsade på, med sig hade de G:s systerdotter. Hon är 4 ½ år och just nu är hennes högsta dröm att gifta sig med en prins, hon springer omkring i en prinsessbrudklänning och en tiara. Jag behöver väl inte ens skriva om hur sunt jag tycker det är, men vad fan ska man göra. Vi såg en film med Nina Persson; Om Gud vill, en film som inte direkt levde upp till förväntningarna trots att några sådana knappt existerade.

Jag känner mig mycket bättre den här veckan, trots huvudvärk och lite feber. Jag mår kanske lite för bra för jag känner ingen ångest whatsoever över studierna just nu, jag känner så lite press att jag knappt läst något idag överhuvudtaget. Nå, nu ska jag snart iväg till campus i alla fall.

Lunch

Inspirerad av Clara slängde vi ihop en lunch idag som både var relativt billig, nyttig, god och lättillagad. Kålrot, morötter, purjolök, potatis, rödbetor samt lite olja, smör och sambal oelek. Toppat med fetaost och ruccolasallad. Rekommenderas!

Playlist v.38

1. Midnight Juggernauts - Tombstone
2. Santogold - L.E.S Artistes
3. Good Shoes - Morden
4. Lo-Fi-FNK - Adore
5. Yelle - Ce Jeu
6. Phosphorescent - Cocaine Lights
7. The Presets - Kicking and screaming
8. Midnight Juggernauts - Shadows

"För att skönhet är frihet"

Sade de lite fint på reklamen nyss. Det handlade om att ha slät, len och hårfri hud under armarna. Det är skönhet, det är kvinnlighet, det är frihet. Det är år tvåtusenåtta.

Reklamen är en produkt av den värld vi lever i, samtidigt reproducerar den den värld vi lever i genom de budskap den sänder ut. Allt i en härlig reciprocal spiral som knappt förändrats sedan den rörliga bildens uppgång.
Ett budskap som säger att kvinnlighet likställs med det kroppsliga och att det i sin tur är någonting som ständigt kräver förbättring och förändring ("Så här får du brösten du vill ha!"). Frihet och kontroll kopplas till kontrollen över sin egen kropp, en kontroll som går ut på att uppfylla de rätta koderna som är nödvändiga för att passera som en riktig kvinna. Maskulin identitet å andra sidan utvecklas inte i första hand i en process av att tillskansa sig egenskaper och roller. Snarare handlar det om att eliminera behov av samhörighet (såvida det inte handlar om hegemonisk manlighet), intimitet och närhet. Mannen separeras från sin egen sexualitet (mannen är sin kuk, någonting som bland annat tar uttryck i skämt eller klichéer som understryker att könet är någonting utanför mannen, en egen vilja som i bästa fall kan styras av den manliga individen men inte alltid) medan kvinnan är sin kropp och igenom den sexuellt tillgänglig. Alltid öppen för en tredje part att betraktas av, ständigt medveten om sitt yttre och hur det upplevs av män(niskor) omkring oss. Ständigt där som en symbol vars funktion är att bekfräfta mäns status som män inför varandra.

Läste en amerikansk studie av Van Roosmalen som är utförd i år och skräms av det faktum att livet som tonåring som beskrivs är exakt som det livet jag hade som tonåring för 11 år sedan i en liten håla i mellersta Sverige. En ständig balansgång mellan hora-madonna och bekräftelsen från sina vänner och pojkvänner. En ständig jakt efter att uppnå flickvänstatus och därmed klättra i den sociala hierarkin som skolan som institution tillhandahåller. Skolan blir en spelplan för hetersexuella förhållanden där de unga tjejerna i princip alltid förlorar.

Och jag funderar över vilken inverkan det skulle haft på mig och mina vänners syn på vår identitet och sexualitet om vi inte hade tillbringat alla de där åren med att ägna all vår tid åt objekten för vår kärlek, som i bästa fall ägnade oss en blick i korridoren och resterande tid ägnade tid åt sina mopeder, sina vänner, sin ishockey etc. Om inte våra tidigaste tonårsår skulle varit fyllda av olycklig kärlek och orgier av ältande och diskuterande kring huruvida vi fanns överhuvudtaget om vi inte blev bekräftade av vårt kärleksobjekt.

Riesen goes SSRI

Låg länge igårkväll/natt utan att kunna sova med yrsel och ångest i huvudet. Var inte kapabel varken fysiskt eller psykiskt att ta tag i seminarietexterna när jag kom hem igårkväll men gick upp tidigt idag och skrev ihop något och mailade in. Bra blev det inte, men inskickat blev det och det är väl det som är huvudsaken, antar jag. Pratade länge länge med G i telefon igårkväll och ventilerade all min underliggande och odefinierade ångest som ligger och lurar. Lyckades faktiskt må bättre under en kortare stund och vi skämtade om reklam och bilder of happiness. Typ "du har så kul med Toffifee" eller favoriten Riesen; Dags att koppla av. När man är någonstans på botten av mörk ångest blir det nästan kul på ett makabert sätt att tänka på reklamen när byggchefen (?) sätter sig i bilen och åker mellan byggarbetsplatserna och allt blir liksom så himla mycket enklare och lättare genom att stoppa in en bit mörk choklad i munnen. Något att tänka på nästa gång man sitter där på klippkanten aye? Varför skriva ut Cipramil, Zoloft och Cipralex, vi har ju Riesen. Hallelujah. Nu blir det kaffe och skilled interpersonal communication.

The pressure

Jag tänker ha inlägg som det förra att se tillbaka på när jag sitter där med mitt toppjobb om ett antal år, heh. Det är väl bara att ta en sekund i taget nu ungefär.
Jag ska maila in en text och stödpunkter till seminariet imorgon senast ikväll men idag har jag haft fullt upp med att läsa alla texter till socialantropologin ikväll plus att jag har sprungit upp och ner till tvättstugan under dagen så det har inte hunnits med alls. Jag kommer inte komma hem förrän vid 21-tiden ikväll så det känns ju inte heller så pepp. Och så skulle jag ha hunnit läsa igenom en bok till kommunikationskursen också men jag vet inte riktigt när jag skulle ha hunnit det. Jag har det mötet klockan 10 på torsdag så jag antar att jag får sätta mig och skriva några timmar efter att jag kommit hem ikväll och förbereda inför seminariet i identitetskursen och så får jag försöka hinna läsa boken till kommunikationen innan seminariet imorgon. Nu måste jag sticka om 20 minuter och jag måste hinna äta och ner i tvättstugan en gång till. På något sätt så känns det inte som om man måste vara überintelligent för att förstå mitt breakdown.

hello panic, so we meet again

Jag hatar att få frågor kring vad jag läser och vad jag ska jobba med sen. Problemet är att jag får de frågorna konstant, minst en gång om dagen, vilket driver mig komplett galen. Ibland känns det som att jag missat något i socialisationsprocessen eller saknar någon viktig del i hjärnan för jag har verkligen ingen aning, så jag hittar alltid på något abstrakt som låter okej och som får dem att hålla käften. Allting är abstrakt i min värld, jag har ingen som helst aning om vad det finns för olika jobb där ute. Min arbetslivserfaremhet består nästan uteslutande av extremt dåliga erfarenheter av dåligt betalda lågstatusjobb inom telemarketing och hotell- och restaurang. Jag kan inte mana fram en mental bild av vad ett yrke är för något om det inte innebär att sitta på kassan på ICA eller vara typ lärare, läkare, psykolog eller andra konkreta vedertagna yrken. Hur ska jag kunna veta vad det är jag ska göra? Allt är bara en enda grå sörja. Och det var ju okej, om än ångestframkallande redan då, när jag var på trygg mark och pluggade men nu när jag ska föreställas vara färdig snart har ångesten förvandlats till regelrätt panik och jag sitter och funderar över olika flyktutgångar som att kanske ta det där masterprogrammet i alla fall trots att jag spyr på att plugga, eller hitta en KY-utbildning eller...skaffa barn och bli hemmafru för all framtid? Jag har inte ens ett CV för jag har inga referenser eller yrkeserfarenhet och jag kan inte skriva ett personligt brev för jag vet inte vem jag är eller vad jag vill göra. Jag ska skriva min uppsats nu till våren och jag har absolut ingen som helst aning om vad den ska handla om. Ett bra tips kan ju vara att den ska handla om något som är relaterat till det jag vill arbeta med i framtiden. Problemet kvarstår dock; jag har ingen jäkla aning. Antingen har jag inga intressen eller personlighet eller så är jag så pass psykisk störd och har så dålig självkännedom att jag inte vet vilka/vad dem/den är. Något fel är det ju. Jag har skrivit en lista nu som heter Pepp som jag sparat på datorn bara för att jag inte ska bryta ihop totalt. Jag har spaltat upp konkreta saker som är bra och hurtiga psykologiska knep. Den ska jag läsa nu. Om och om igen och så ska jag upprepa den som ett mantra i hopp om att behålla förståndet för just nu är det nästan så jag hoppas att den där undergången, vissa tror ska hända, inträffar ganska omgående.

Obsessing

Det känns som om jag håller på att bli lätt utbränd studiemässigt, jag kan inte strukturera upp saker så som jag vill. Det känns som om det jag läser går in genom ena ögat och ut genom andra. Ingenting av det jag säger kommer ut som det ska i min mun. Jag kan sitta och fundera och ha en tanke kring något som verkat vettigt och när det kommer ut blir det bara " öhh, ja och så liksom handlar det ju om hur det reproduceras och liksom upprätthålls och ja...och då tänker jag att det liksom handlar om i vilken bemärkelse som avses...och eh ja, så ja det kan ju vara en social konstruktion eller typ...då finns kanske inte det eller........(lång uppfordrande tystnad).....eh glöm det..." och så sitter jag där med ögon på mig och känner mig lätt efterbliven och dum i huvudet och undrar vad fan jag håller på med. Allting blir bara fel. Och så känns allting meningslöst eftersom ingenting fastnar för jag ackumulerar liksom inte kunskap och det känns som jag lika gärna kan glömma allt teoretiserande och bara återgå till att steka hamburgare och göra baguetter. No expectations.

Och så undrar jag varför jag inte verkar ha uppnått någon slags normal distans till mig själv och utvecklat självinsikt och självförtroende som det känns som jag borde ha vid det här laget. Idag på föreläsningen skulle vi tänka tillbaka på hur vi var när vi var i 15-årsåldern och alla verkade 1. ha svårt att komma ihåg så mycket och 2. tycka att det var kul och roligt på ett litet anekdotiskt vis. Jag blir bara lätt suicidal när jag tänker på mina tonår och jag kommer precis ihåg hur awkward allt var och drabbas av skamkänslor och avsmak. Övningen skulle bland annat gå ut på att reflektera över sig själv nu och då och sätta saker i perspektiv till den forskningen vi läser om. Jag kände bara hallå, jag reflekterar jämt över och obsessar över mig själv och mitt förflutna och min framtid och inte är det speciellt givande eller lärorikt. Jag vill bara lobotomera mig. Ibland känns det som om jag är totalt borderline och allt är upp eller ner och svart eller vitt. Antingen är jag liksom världens bästa eller så är jag totalt misslyckad och hemsk och missanpassad. Just nu känner jag mig som det sistnämnda. Trots det har jag i alla fall förmågan att störa mig på andra. Och det känns ju skönt...på ett kanske, lite, ohälsosamt sätt. Till exempel så stör jag mig på medelålders sexologer/barnmorskor som tror de kan allt och tar upp waay too much samtalstid av föreläsningstiden och störobjekt numero uno; de refererar till sig själva som "tjejer" SAMT drar alla över en kam genom att säga saker som "vi tjejer är ju.." och så fortsätter de ofta med någonting som jag inte alls kan identifiera mig med vilket gör att jag bara vill ställa mig upp och skrika. Det är så ironiskt att det sker på en föreläsning som bland annat handlar om socialkonstruktivism och genusrelativism, hej hurra, jubel och succé...

Skin of the night

Jag är en dålig människa med noll självdisciplin och dödslängtan. I fredags mådde jag som synes inte särdeles bra. Eftersom G var i GBG hade jag tänkt ta en lugn och stilla helg, hinna andas, plugga lite, städa lite, landa lite. Samtidigt ville jag ju gärna träffa lite folk och inte sitta hemma helt ensam hela helgen så jag bestämde med I att träffas och gå på fest. När jag sitter där, nyduschad och nästan iordninggjord känner jag mig plötsligt lite hängig, mer än innan, och när jag tar febern kan jag konstatera att jag hade 38 graders feber. Igen. Snacka om wet blanket. Jag är i alla fall fast besluten att träffa folk så jag tar en Ibumetin, går ner och tjackar 3 folköl och ett ciggpaket på kvartersbutiken och beger mig ut (i kylan). Jag hade inte ens med mig plånboken i ren försvarsåtgärd. Jag skulle minsann inte med ut. Och jag skulle ju bara dricka mina folköl. På festen bjöds det på bål och sällskapet var trevligt och stämningen steg. Självklart cyklade jag hem och hämtade min plånbok och följde med ut. Jag är enormt svårövertalad. Jag tror till och med att jag övertalade mig själv på två röda. Jag shottade shots och drack öl och dansade och rökte natten lång. Cyklade hemåt vid 04.30-tiden och stupade i säng. Hela gårdagen spenderade jag till sängs med bultande näsa och panna. Men det var det värt. För det var härligt och kul och idioterna lyste med sin frånvaro. Och ärligt talat blir man tokig av att sitta hemma 24/7 och läsa kurslitteratur. Det enda som var mindre smart var väl kanske den fysiska delen av det hela; mina bihålor blöder och min feber är min nya ständiga följeslagare.
Tog en cykeltur och promenad i höstluften innan idag för att möta min mor som var i stan tillfälligt och hon hade tagit med sig grönsaker från sitt trädgårdsland och växthus plus lite andra förnödenheter. Så nu ska jag se vad jag kan slänga ihop av lite rödbetor, squash, purjolök och morötter. Kanske lite halloumi med. Sedan blir det till att ta tag i det andra som jag egentligen skulle haft hela helgen på mig att göra, diska, städa, plugga, planera, vila...

Up!

Förkylningen vägrar ge med sig och har nu klättrat ner i lungorna och byggt ett härligt litet kliande näste i strupen. Febern pendlar lite upp och ner och min näsa befinner sig i status quo. Har ändå lyckats ta mig igenom ännu en vecka med massivt pluggande. Trots att jag går upp vid 8-9 varje dag och spenderar hela dagen åt att läsa med undantag för att äta och gå på toa och sedan duscha och sticka till föreläsning så känns det tungrott. Jag hinner inte ens diska eller handla eller ha något socialt umgänge men ändå får jag dåligt samvete för att jag inte pluggar så mycket som jag borde.
Igår, när jag insåg att jag varken hade toapapper, kaffe, mjölk, flingor, schampoo eller diskmedel eller någon mat för den delen, tvingade jag mig själv att handla efter att jag spenderat eftermiddagen på campus. Idag känns det som om någon har spänt fast mina armar i varsin häst och skrämt dem åt varsitt håll. Muskelinflammation de luxe. Så går det när man är ensam och har neglegerat hushållet i ett par veckor; man får släpa sig hem med snoret rinnandes och svetten lackandes med en stor väska full med böcker och tre stora kassar fyllda med tunga matvaror. Resultatet är långt från angenämt.

Idag hade jag tänkt gå upp tidigt och G, som är i GBG, hade tänkt ringa och väcka mig vid 8-tiden. Eftersom han glömde det vaknade jag inte förrän vid halv tio-tiden, vid upptäckten av mina ömma axlar, min kliande hals och igentäppta näsa kände jag bara för att lägga mig ned och dö och när jag bokstavligen började förblöda och kramperna for genom mellangärdet som glödgande knivar beslöt jag mig omgående för att ta en värktablett och försöka fly verkligheten. Så, nu är klockan över 12 och jag har inte ens börjat läsa än. Idag tänkte jag dock strunta i den tunga engelska boken och läsa mer lättillgängliga böcker som "Om konflikter" och "Manlighetens omvandlingar". Ska göra en stoor kanna kaffe nu och sedan krypa ned i sängen med katterna och mina böcker.

Mögelmål

Igårkväll, när vi var på väg hem från Sthlm, stannade vi i Norrköping för att handla lite mat på Ica Maxi. Jag slängde ner en proviva drickyoghurt, dels för att min mage varit konstig i månader, och dels för att jag var bakis och förkyld och tyckte att det var en bra idé trots att den var dyr och jag nära på pank. Nu efter en eftermiddag med plugg tänkte jag njuta av den här yoghurten, som mellanmål. Tar en hel del djupa klunkar innan jag ställer ner flaskan och upptäcker några missfärgningar på kanten. Går till köket för att se ordentligt och där på flaskhalsen är det två gröna mögelfläckar (notera att den ena är avskavd). Kanske inte den bakteriekultur som var avsedd. Förbannad letar jag efter konsumentkontakt och hittar datumstämpeln; 290808. Jag brukar alltid kolla datummärkning men inte den här gången för jag var trött, hungrig och hade bråttom hem. Den gick ut för en och en halv vecka sedan. Thank you very much Ica Maxi i Norrköping. Spännande att se vilken effekt det här får på min mage nu.

Onödiga bröllopsbesvär

Jag är febrig och mosig i hjärnan men måste ändå kommentera den här artikeln jag hittade i DN. Magdalena Ribbing skriver å ena sidan att det är vars och ens ensak hur man väljer att fira sitt bröllop "men gästerna ska inte utgöra en tjusig bakgrund till brudparets märkliga drömmar, utan bjuds för att gemensamt med alla övriga fira den glada händelsen. Det innebär att gästerna inte bör åläggas ytterligare utgifter och oväntade krav utöver de som är vanliga i form av eventuellt nytt inköp till klädseln, transport, present".
Här någonstans blir det konstigt. Var och en får bestämma själv men sedan dikterar plötsligt Magdalena villkoren i ordalag som "inte bör". Hon lägger också på lite guilt-by-association genom att indirekt säga att människor som vill ha ett tema-bröllop enbart vill ha med sina gäster för en snygg inramning, inte för deras sällskap.

Vidare skriver hon att "Teman som ger gästerna problem eller rentav ångest för att de måste köpa nya dyra kläder eller kommer fel klädda är grundläggande fel. Dessa helt onödiga påhitt som saknar förankring i den svenska traditionen kan med fördel avskaffas." Här lägger hon in en helt egen värdering och menar att det är onödigt. Samtidigt verkar hon mena att eftersom det inte är en svensk tradition bör man inte göra så. Då undrar jag lite hur hon tänker. Fick man bestämma själv eller inte? Eller är det så att man enbart bör göra såsom svensk tradition påbjuder? Får man inte gifta sig annars då eller enligt Magdalena. Gör man fel då?

Här går hon också tillbaka ett tag i tiden och reflekterar över styggelsen att inte pälsa på sig i kyrkan: "Nutida baraxlade och nästintill barbröstade brudar skulle inte ha passerat i kyrkan för bara ett par decennier sedan - och är i dag otänkbara i flertalet andra kulturers heliga rum. En kyrka är en helgedom och klädseln måste anpassas till detta. Bara axlar och stora urringningar ska döljas av en jacka, bolero, schal eller annat arrangemang i kyrkan. Till festen efteråt kan bruden vara baraxlad om hon vill." Här gör hon också en jämförelse med andra kulturer och framhäver plötsligt utländska ideal till skillnad från svenskheten som innan idealiserats över allt annat.

Jag säger: Magdalena; låt du andra få gifta sig hur dem vill. Jag ger lite benefit of the doubt och tror att vuxna människor som gifter sig med varandra bjuder de människor de vill bjuda på sitt bröllop. Med allra största säkerhet vågar jag också påstå att de känner personerna i fråga eftersom de vill dela sin dag med dem. Således har jag svårt att tänka mig att det uppstår sådana "onödiga bröllopsbesvär" som du ondgör dig så över i din artikel. Om det gör det kanske man ska ta och fundera över om man bjudit rätt personer. Givetvis finns det en gräns. Jag skulle inte be mina gäster komma utklädda till oigenkännelighet och be dem fara över land och rike för att införskaffa en utstyrsel som passar in i mina ramar. Men livet är sällan så svart eller vitt heller. Att referera till svensk sed (?) och bestämma vad som är onödigt eller nödvändigt för andra känns faktiskt en aning förmätet och också, en smula daterat.

Edit: Rolig parantes i sammanhanget är att Magdalena, i en annan artikel, skriver följande: "Men varken svärmor eller någon annan har rätt att kritisera en inbjudan eller arrangemanget kring en fest som de är bjudna till. Uppriktigt sagt ska de hålla klaffen, åtminstone till dess att de ombeds tycka något. Det som svärmor och andra kritiker gör med sitt bråk är att förstöra brudparets dag, och det är oförlåtligt." Det måste vara skönt att leva i en sådan enkel och svartvit värld som Magdalena lever i när hon delar ut råd om vett och etikett till höger och vänster.

Reflektioner kring ordförbristning

Jag tänker ganska mycket. Det blir mycket så när jag oftast tillbringar dagarna ensam. Mycket tid på bussen. Mycket tid stirrandes in i väggen. En av sakerna jag funderat på mycket under den senaste tiden:

Förlovning, frieri och giftermål. Jag förstår att vissa människor kan planera en förlovning även om det i mina ögon ter sig ytterst märkligt. Med det menar jag de som bestämmer att de ska förlova sig nästa lördag när de är på Kreta och har fixat ringar med datumgravyr och hela köret. MEN det är inte det märkligaste. Det finns par som har förlovat sig och sedan sitter någon av parterna och väntar på att någon ska fria också [sic!]. Hur går det ihop överhuvudtaget? Är det någon som missuppfattat hela terminologin eller är det jag som har missat något?

Förlovning är ett löfte om giftermål. Man har alltså bestämt sig för att gifta sig inom snar framtid. Någon frågar om den andre vill gifta sig med denne och om denne svarar jakande blir man per automatik förlovad. Löftet om giftermål är alltså det väsentliga, en ring är bara en symbol för löftet. Vissa människor vet med sig att de absolut inte vill gifta sig men av någon anledning (?) vill de ändå förlova sig och då kan jag tänka mig att det går att fråga just det; vill du förlova dig med mig. I mina öron låter det dock helt knäppt. Man kan ju ta ett äpple och låtsas att det är ett päron men man kan inte förvänta sig att andra ska se päronet. Därför blir jag helkonfys när jag ser blogginlägg som säger att vi förlovade oss vid X för flera år sedan och nu så har det skett ett frieri vid Y också. Har även sett på ett forum en gång att en tjej skrev något i stil med att hon och hennes sambo var förlovade men nu satt hon och väntade på att han skulle fria någon gång. Totalt förvirrande.

Och visst, språk är dynamiskt och samhället utvecklas och nya former av social samvaro uppstår etc etc. Men ärligt talat. Hitta på nya begrepp då istället för att omvandla betydelsen av redan existerande.

Jag har på sistone även funderat en del över nationalism och en del över sexualitet och identitet. Men det får bli en annan gång. Min Ibumetin har slutat verka och jag ska gå och lägga mig och snora i sängen istället.

After hours

Idag har jag två föreläsningar som krockar. Jag har 38 graders feber. Frågan är om jag över huvud taget ska gå på någon av dem då? Jag måste bli frisk till helgen och risken finns ju att jag blir sämre om jag går med feber och allt. Det lutar åt att jag tar en Ibumetin och går ändå. Jag har som sagt ingen tid till att vara sjuk.

Into a swan

Jag håller på att bli sjuk. Riktigt äckligt förkyld. Kände igår att näsan var lite täppt men hoppades på att slippa förkylningen ändå. Typ, låtsas inte om det så händer det inte. Efter en cykeltur till campus tur och retur bestämde sig dock min kropp för att ge efter. När jag rengjorde kattlådan började min näsa, som successivt blivit mer täppt och sargad under dagen, rinna samtidigt som något svidigt och varmt började svullna upp bakom höger halsmandel. Nu har jag feberont i kroppen och termometern visar 37,7. Jag har inte tid att bli sjuk nu. Det går inte. Alls.

Flor

Efter en del letande har jag hittat en hel del inspiration till en birdcage veil. Här är två av de bästa sidorna. Jag har gjort egna kollage. En mindre, snedställd birdcage, gärna med vintagehint skulle vara perfekt.

An end has a start

Har nyss vaknat upp efter en 24-minuters powernap. Något jag prövat några gånger med varierande resultat. Läste någonstans att det är en hårfin linje mellan att vila och få nya krafter och att bli helt groggy med märkbar påverkan både på motoriken såväl som kognitivt. Det handlar visst om hur djupt ner i sömnkurvan man hamnar. 24 minuter ska tydligen vara en ultimat tidsgräns. Det svåra är bara att tvinga sig upp när klockan ringer och inte snooza. Nu sitter jag här och sippar på en stor kopp kaffe för att sedan återgå till min bok om nationalism jag har tänkt läsa ut tills imorgon. Jag är på sidan 32 av 200-någonting så jag kan behöva mitt koffein.

Annars har det varit en bra helg som i sedvanlig ordning kom och försvann på tre millisekunder. En del alkohol och dans hanns det med, både på uteservering och klubb samt en mycket trevlig middag på Yogi. Dessvärre är det en del pengar som gått åt också. Det blir en knaper månad den här också. Särskilt med tanke på att vi ska till Sthlm nästa helg.

Under tiden jag dricker mitt kaffe surfar jag omkring och inspireras av bröllopssaker. Det lutar åt att det blir ett höstbröllop nu snarare än sommar. Men än finns det tid för att ändra på saker och ting. Kyrkligt blir det också. Efter en del diskussioner och tankar. Den här tjejen gör en del fina saker. Jag är ju mycket inne på en hårprydnad med lite tillhörande flor snarare än en slöja men det verkar tyvärr inte finnas så stort utbud av det. Hittar knappt några bilder som matchar vad jag är ute efter men jag fortsätter mitt sökande.

Foto: Lene K från Ovesdotter