Clear the area

Kom att tänka på att idag är det ju den sista januari och det var fan på tiden. Har aldrig varit med om maken till mer långdragen månad. Det är ju ett helt livsspann sedan nyårsafton, att det fortfarande är januari känns faktiskt helt orimligt.

Som ett perfekt avslut på en riktigt crappy månad är jag på ett riktigt crappy mood. Är så otroligt uttråkad att det känns frestande att tugga av mig underläppen bara för att få lite variation i smak och tillvaro. Eftersom jag inte är sinnesjuk ska jag väl bara ta en till kopp kaffe, mata strupen med mer tjära och nikotin samt räkna minuterna tills G kommer.

Just because you're paranoid, don't mean they're not after you

Seminarie avklarat, liksom all annan pluggrelaterad aktivitet för den här veckan. Min bok har fortfarande inte kommit så jag kan med, nästan, gott samvete ägna mig åt håglöst stirrande på dataskärmen i flera dygn framöver. Seminariet var, liksom det förra, inte så värst givande även om det här var bättre än det förra. Jag tycker fortfarande att det är trist med faktabaserade frågor som går ut på att förklara vad x betyder och vad det är för skillnad mellan x och y. Jag tycker inte att det finns utrymme för diskussion eller egna reflektioner i samma utsträckning, även om man givetvis säkerligen får göra utsvävningar så är det ju inte det som efterfrågas. Om det är meningen att man får/ska göra utsvävningar så kan man väl formulera frågor därefter som uppmuntrar till det. Som skapar intresse för det. Som det är nu känns det föga motiverande; att förklara begrepp känns mer som tentaunderlag än frågor inför ett seminarium.

I och för sig borde jag jag bara sitta i ett hörn och hålla käft för jag är allt annat än cut out for att prata fritt inför publik. Det som låter genialiskt i mitt huvud kommer ut som osammanhängande dravel, dessutom har jag en konstant överhängande känsla av att alla tittar på mig med kritiska blickar och tänker för sig själva att jag är en riktig jävla loser. Blickarna bränner som salpetersyra på huden när jag vänder nerverna utåt och kryper ihop på stolen. Och sen blir jag förbannad på mig själv eftersom jag vet att det bara handlar om saker som är inuti mig, att problemet ligger hos mig, och dessutom så vet jag innerst inne att jag är bra mycket bättre på det vi håller på med än många andra. Att jag dessutom tror att jag sitter som i något slags rampljus och att folk faktiskt ens skulle lägga märke till mig, och dessutom kommer komma ihåg mig och tänka saker om mig efteråt, tyder bara på någon slags ohälsosam narcissisk störning. Men inte blev det direkt bättre sen av att någon kommenterade mina synpunkter på utformningen av frågorna och sa något om att det ju är skillnad nu när det är på en B-kurs, om man kommer från en A-kurs och nu får man tänka friare och bla bla bla bla.... Ehhhh, jag kanske är extra mottaglig för skit idag men det gick knappast att tolka på något annat sätt än en regelrätt dumförklaring, PLUS ett antagande om att jag t ex enbart läst en A-kurs i psykologi innan. DESSUTOM tycker jag att det är ett logiskt jäkla felslut, eftersom det här snarare känns som grundnivå; att sitta och förklara begrepp utifrån en artikel. Att, som i t ex sociologi B, välja en bredare och mer generell frågeställning för att sedan besvara och diskutera den utifrån olika teorier och synvinklar känns mer som att det hör hemma på fortsättningsnivåer.

Så, nu sitter jag och stör mig på det. Undrar om hon åkte hem och tänkte att någon annan skulle tänka på henne och på vad hon sa, men sedan avfärdade det på samma vis som jag gjorde ovan. Men i själva verket så blev det ju så; jag sitter ju nu och blir riktigt jävla irriterad på hennes attityd och antaganden.
Great.
Great för paranoia.

Arrest yourself

Det är diskrepans mellan emotioner idag. Å ena sidan vill jag sitta inne bakom nerdragna persienner och inte göra någonting, men å andra sidan får detta mig att må dåligt för att jag inte gör någonting, vilket bara får allt att kännas ännu mer meningslöst. Samma gamla onda cirkel och moment 22-situation som mitt liv till större del består av. Det finns få som verkar lida av samma slags i-landsproblematiska ångest som jag. Jag har ju kommit ur de här cirklarna förut men de tar tydligen bara nya vägar och helt utan förvarning väntar ett nytt jävla hål bakom hörnet. Om jag var någon annan skulle jag inte stå ut med mig själv. Då har man ju dessutom ett val. Att bara gå. Och lämna mig åt självömkan och ensamhet. Boho.

Förvisso ordvomerar jag mest här, annars är jag good girl smiling, acting normal in public. Inte alltid förstås, det vore ju skittrist. Men om det är någon stackars jävel som inte känner mig som irrat sig hit hoppas jag att denne är så pass intelligent att denne inser att allting inte är svart eller vitt. Vare sig här eller någon annanstans.
I mitt förra liv, i min förra blogg, var det någon som menade på att min sommar verkade jäkligt tråkig. Nu var ju förvisso den sommaren hur trist som helst men jag skrev också bara när allt var jävligt. Vem skriver något när allt är fint och man känner sig helt tillfreds med tillvaron? Och vem vill läsa om sådant?
Inte jag i alla fall.

Penny on the train track

Ibland så funderar jag över varför jag läser beteendevetenskapliga ämnen öht med tanke på att jag stundtals tenderar att agera och känna mig som en misantrop ända in i själen. Särskilt i början av veckan när allt är blåsigt och kallt och kollektivtrafiken envisas med att tränga ihop hundra personer på samma buss trots att det rimligtvis inte får plats med så många personer. Resultatet blir att man får stå upp obehagligt nära andra människor och insupa deras kroppslukt som oftast är allt annat än angenäm. Så många människor på samma yta resulterar också i irritation, förseningar, syrebrist och lätt klaustrofobi.
Kanske drivs jag av någon undermedveten nyfikenhet på just mänskligt beteende just för att jag avskyr det och drivs av att få veta varför människor agerar som kompletta idioter. Eller så är jag bara i sedvanlig ordning självdestruktiv och utsätter mig för detta i något slags twisted tuktningssyfte. Eller så beror hela misantropinställningen på att jag sover och äter för dåligt och konstant går omkring i något slags vakuum som alienerar mig från andra människor. Som av en händelse får dessa funderingar som starkast grepp om mig när jag sovit dåligt och inte ätit på åtta timmar. Go figure.

Av någon outgrundlig anledning fick vi endast godkänt på uppsatsen, vilket känns som en stor besvikelse. Efter all tid och energi vi lade ner på den, plus det faktum att vi rakt igenom fick bra kritik och ingen komplettering liksom de flesta andra, känns det omotiverat att vi får samma betyg som de som var tvungna att i princip revidera hela uppsatsen. Vi fick heller ingen kommentar eller bedömning på den så jag har heller ingen aning om varför vi bara fick godkänt. Känner mig allmer skeptisk till den akademiska världen som på många sätt mest verkar bestå av fina ord och omskrivningar i syfte att stänga ute den grå massan. Det är förvisso helt fine by me.
När det inte drabbar mig.
Heh.
Konsekvens är överskattat.

I don't do crowds

Bakfylleångesten har knappt lämnat kroppen och jag sitter fortfarande med fritösflottigt hår och sunkiga mjukisbyxor och får illamåendeattacker. Får femtielfte gången konstaterades det att det alltid, alltid, alltid är roligast innan man går ut. Från att vi lämnade ytterdörren på festen gick allting fel. Vi mötte återigen busschauffören from hell som genast började jävlas, det ironiska i det hela är att det tydligen inte var den bussen vi skulle med (fick jag höra senare). I mitt nyktra tillstånd måste jag sett fel på ett ord på 3 bokstäver och två ord på 10 bokstäver. Eller så var det bara att han som vanligt var omotiverat sen och att jag inte kollade på bussen utan på skylten med avgångstider. I vilket fall är han anmäld nu och jag hoppas på att aldrig mer få se hans inkompetenta uppsyn bakom ratten.

Sedan väntade över en timmes köande, vilket var exakt så roligt som det låter. För att inte tala om varmt. Väl inne möttes vi av dålig musik och inte mindre än två kompletta idioter som oberoende av varandra gjorde allt för att spä på mitt människohat. Jag avslutade kvällen med att tappa ett fullt ölglas som krossades framför mina fötter och en dyr taxiresa senare däcka i sängen.

Nu ska jag läsa två PDF-filer på engelska och eftersom min skrivare är icke funktionsduglig ska jag göra detta framför min lilla skärm.
Efter att ha konstaterat att det är sjukt dyrt att köpa nya patroner hela tiden och att dessa patroner dessutom bara räcker till ett par hundra kopior var SAMT att min skrivare är helt jävla värdelös, har jag nu spenderat nästan alla mina pengar på att köpa en laserskrivare. Efter att jag fullföljt alla steg i beställningen, inklusive alla mina uppgifter och kortnummer så ska jag bekräfta köpet och skummar snabbt igenom köpvillkoren. Där står det helt plötsligt ny information som inte framkommit tidigare om att man måste ange ett fast hemtelefonnummer om man handlar via kort. Que? Så, jag och alla de andra tusentals människorna som av en eller annan anledning valt att inte ha en fast telefon, måste betala via faktura eller dylikt och betala 69:- för det ist. för att avgiftsfritt nyttja kortbetalningen. Nu bekräftade jag köpet i alla fall och hoppas på att mina 700:- inte kommer sugas upp i tomma intet. Eftersom jag blivit otursförföljd så kommer jag förmodligen aldrig få se skymten av den där laserskrivaren.

That's the spirit.

Happy fucking new year

Åh underbara liv. Givetvis var det något allvarligt fel med tvättmaskinen som lät som att det vore något allvarligt fel på den. En av de få nyaste tröjorna jag har är söndertuggad. Trots goda intentioner så börjar det här året jääävligt illa och jag börjar undra över vad fan jag har gjort för att förtjäna det.

Play the game, the game gets played

Efter 3 timmars halvproduktivt arbete mailade vi in seminarieuppgiften inför morgondagen and that's fine I guess. Jag känner bara att jag inte kan uppbåda energi till att studera engelska texter om kognitiv utvecklingspsykologi hos spädbarn. Är det deferred imitation eller en omedveten reflex mot stimuli orsakad av spegelneuron? Don't know. Don't care. Ärligt talat känns den här starten på kursen allt annat än intressant och/eller givande och våren börjar känns jäkligt lång.

Idag kom äntligen CSN, det känns som en halv livstid sedan sist. Och det var det ju också. Jag drabbades av oväntad effektivitet i förmiddags och både diskade och betalade räkningarna. Allt för att slippa plugga. Efter räkningarna var betalda samt skulder för veterinärbesöket har jag nu ett par tusen kvar. Och det är den 23 januari. Great.

När jag kom hem väntade 8 maskiner smutsvätt på mig, de krävde att bli tvättade innan klockan 21. Nu är jag inne på maskin 3 och 4. Den ena maskinen stinker kattpiss, vilket känns jävligt fräscht när man tar ur sina nytvättade kläder. Den andra låter som om den är på väg att skramla sönder när som helst och börjar av någon outgrundlig anledning sitt tvättprogram med att köra igång en centrifugering som hörs i hela källarvåningen.

Idag är också en sådan dag där jag pendlar mellan att känna mig sjuk och febrig, pigg och småglad till hatiskt och destruktiv. Love these days.

Procrastination is my middle name

Trötthet sipprar som tjära ur porerna. Läser texter inför seminariet och svävar ständigt iväg i drömlika, surrealistiska tankar och läser med oseende blick...[...] a match in the experimenter's and the observer's specific means and the goal for arbitrarily ordered sequences suggests true imitation....ZZzzzZZZ..vad ska man ha för kläder på sig på 80-talsfest egentligen..när var det den var..gud vad fult...haha, rosa..näää....svårt att hålla fokus med blicken...varm kudde...längtar helg..snart helg...längtar efter G...fan vart var jag?....ska jag köpa öl i helgen?... rödvin är gott...fast inte bra att blanda för mycket...undrar om man måste gå ut...vart ska man gå..fast vill inte gå ut...vart var jag? [...]The deferred imitation paradigm can be contrasted with elicited imitation, a modification....vad betyder elicited egentligen?....fan vad mörkt det är ute....undrar vad klockan är...det blir inte mörkt lika fort längre, alltid något....drygt med tvättid imorgon...hoppas man hinner hem i skaplig tid....massa tvätt...kan ju inte ta så lång tid väl...eller kanske..undrar om de hellre ville vara själva i sin grupp...tredje hjulet liksom....gud vad svårt att begripa sammanhang på engelska...hur svårt kan det vara?...skärpning för i helvete!...[...] Irrespective of the debate surrounding the definition of true imitation, comparisons between the imitative abilities of infants...ZZzzZ...vad skönt det skulle vara att blunda lite...undrar om...

...Lösgör mig från varm kattkropp som vilar mot arm och stapplar mot köket för att koka thévatten i hopp om vederkvickning.

Vakna. Vakna. Vakna.

FOKUS.

Worship me

VG på tentan i statistik. I am a goddess.

Idag var det upprop för psykologin och imorgon blir det uppstart med föreläsning mellan kl 08 till 12. Den första boken kostar som billigast ca 550:- och jag känner mig opepp. Trodde ett tag att jag kände mig piggare idag, trots att jag vaknade av att en katt spydde på mig klockan 06.15, men den känslan var visst övergående.

Jag vill hellre sitta och leka i Illustrator och låtsas att jag är kreativ och begåvad. Inte läsa tunga böcker på engelska om utvecklingspsykologi och barns lärande.

Bajs!

Idag är det en vecka sedan han var på lådan och jag ringde återigen till djursjukhuset för att höra vad fan jag ska ta mig till. De tyckte inte jag behövde åka in eftersom hans allmäntillstånd var så bra, de rekommenderade paraffinolja 2-3 ggr dag samt microlax. Sedan läste jag i en bok jag har, som jag litar på, att man inte ska ge microlax utan toilax samt även Laktulos.

Efter konsultation på nätet så fick jag lite olika bud och kände mig totalt rådvill. Ringde även en annan veterinär för att få en second opinion, de rekommenderade inte att ge laxerande rektalt själv. Det stod även att det kan påverka medicinsubstanser samt att det kan ge inflammation i tarmen och ska aktas vid sår. Jag kände mig helt hjälplös. Men eftersom det kändes rätt så kritiskt och av vikt att han faktiskt fick ut något så var jag och köpte öljästtabletter, Laktulos samt Toilax. Just när jag skulle ge honom Toilax och satt och funderade på hur jag skulle göra på rätt sätt så gick han på lådan och bajsade! Fy fan, har nog nästan aldrig blivit så lättad i hela mitt liv. Och för bajs dessutom!
Så, nu är krisen över och jag kan andas för första gången på länge.

Real life version

Idag har utmattningen tagit ut sin rätt. Efter att ha spenderat ett par timmar med de slutgiltiga korrigeringarna i uppsatsen för att sedan åka diverse bussturer för att införskaffa kattsand och lite mat inför helgen somnade jag med kläderna på i sängen. Nu när jag vaknat är jag, om möjligt, ännu mer yr, illamående och förvirrad. Insåg för ett tag sedan att jag har tvättid som jag bokade i berusat tillstånd lördagsnatt men jag har för avsikt att strunta i den. Snart kommer G hit och jag ska bara försöka ta det lugnt och njuta av att jag är helt ledig.

Uppdatering

Red alert över. Det var inte så farligt. I efterhand känns det något onödigt att åka in på jourtid igen och betala taxi och allt men det var ju på rekommendation från veterinär över telefon. Svårt att avgöra hur saker är över telefon också så det är väl egentligen bättre att vara på den säkra sidan. Är dock skeptisk till den veterinär jag fick den här gången, efter att ha väntat i över en timme (!), hon verkade på något sätt inte ha helkoll. I vilket fall verkar det läka på bra så den biten var ingen fara alls. Han verkade heller inte ha förstoppning så jag fick inget laxermedel eller något annat, något jag väl egentligen tycker är lite konstigt eftersom han inte varit på lådan sedan fredag-lördag någon gång. Hon tyckte också att jag skulle ta av tratten eftersom det inte gjorde något att han slickade på det...nja, den får nog vara på ett tag till tycker jag nog. Får hoppas han går på lådan snart nu då, har ju ingen lust att åka in snart igen bara för att få laxermedel när jag ändå var inne för det nu.

Bryt ihop och kom igen

Dagen började ganska bra med att jag säkert lyckats sova 5-6 timmar, visserligen vaknade jag minst ett tiotal gånger under natten, och kände mig levande död när jag vaknade, men ändå. Sedan gick opponeringen/responderingen jättebra och vi behövde inte komplettera någonting mer än enstaka stavfel samt en källhämtningsdatum som vi glömt. Sedan gick det snabbt utför då jag kom hem och ringde djursjukhuset, eftersom han fortfarande inte gått på lådan. Fick då, efter konsultering, boka in akuttid och ska åka in med honom igen om en halvtimme. Har, lyckligtvis, fixat skjuts dit men får ta taxi hem. Svullnaden har eventuellt blivit värre och han måste kanske sövas igen. Något måste i vilket fall göras åt förstoppningssituationen. Vad jag ska få pengar ifrån vet jag inte. Har skrapat ihop lite nu och hoppas att det räcker eftersom de inte tar mot faktura.
Jag känner mig totalt labil och på bristningsgränsen.

Tick tick boom

Trots en helt sjuklig trötthet som sprider sig genom hela kroppen och mynnar ut i blå-lila ringar under ögonen är jag på lite bättre humör nu. Trots allt. Det är väl kanske framför allt för att jag har ätit lite innan, för första gången på 10 timmar. Efter att ha suttit 15 minuter i telefonkö kom jag fram till djursjukhuset som sa att jag skulle ge paraffinolja för att se om det skulle hjälpa, han verkar nämligen ha fått förstoppning nu också till råga på allt, vilket i och för sig inte är så konstigt. Hade jag haft en gigantiskt varböld i närheten av min rumpa och var uppsvullen och öm så skulle jag också dra mig för att gå på toaletten. Så, efter en cykeltur till diverse apotek, har jag förutom allt annat försökt spruta in 5 ml paraffinolja i munnen på honom.
Nu måste jag uppbåda någon slags energi från gud vet vart och läsa igenom uppsatserna inför morgondagen då opponering och respondering står på schemat. Och så borde jag diska också. Giv mig styrka.

...will go wrong

Sitter och skriver ut uppsatsen, opponeringspunkter och errata till imorgon när skrivaren halvvägs in i uppsatsen börjar skriva ut tomma sidor. Efter diverse felsökning så testar jag att rengöra munstyckena vilket visar en lite förbättring eftersom man därefter åtminstone kan se den svarta testrutan till skillnad från innan. Den är dock fortfarande full med vita streck. Klickar på knappen för ytterligare rengöring och informeras om att jag inte kan rengöra eftersom bläcknivån är för låg. Tydligen är färgbläcket nästan slut, vilket inte gör någonting egentligen eftersom jag bara behöver skriva ut i svart-vitt. Min skrivare är dock så funtad att man inte kan bestämma sådant, t ex genom att enkelt klicka i en ruta som säger svartvit utskrift. Nu visar det sig också att jag inte kan rengöra munstycket utan färgbläck vilket innebär att jag inte heller kan skriva ut resten av min uppsats med svart bläck. Underbara liv!

Bang bang

Jo förresten. Jag har PMS också.

all the things that can go wrong

Analsäcksinflammation låter visst som analsexinflammation. Det är ju roligt att folk kan se det komiska i det hela. Själv har jag svårt att gå ner på mellanstadienivåns kiss- och bajshumor och skratta genuint. Medan folk skrattar sig halvt fördärvade sitter jag här hemma med en sjuk katt med en varböld som jag med en hand ska försöka sköta om, samtidigt som den andra försöker hålla fast en motsträvig katt som vrider sig i plågor. Det är tabletter som ska tryckas ner i svalget och en konstant oro för att svullnaden inte går ner och han aldrig går på lådan. Att konstant hålla uppsikt över en katt som vinglar in i allting med tratten samtidigt som jag måste hålla koll och stå ut med min andra katt som är konstant skärrad och springer omkring och jamar hjärtskärande. Detta är vad jag har att se fram emot. Detta är vad jag ska göra. Helt ensam. Istället för att åka iväg till GBG på en fest som jag sett fram emot i flera månader. Detta är hur jag ska spendera den korta fristen mellan terminerna när jag för första gången sedan i somras är helt ledig. Det kan inte bli så mycket sämre.

By your side

Det är mycket nu. Åkte in akut med min äldsta katt igår. Var fruktansvärt bakfull och i upplösningstillstånd. Mentalt bräcklig med konstant gråt i halsen. Han fick diagnosen akut analsäcksinflammation. Inflammationen hade orsakat en stor svullnad och gigantisk abscess med död vävnad som snabbt försämrades. Nu är läget ganska stabilt. Han har påbörjat sin antibiotikakur och jag försöker hålla efter dränaget med alsollösning. Han vinglar mest omkring och slår i saker med sin otympliga tratt, stackar'n. Jag har knappt sovit något alls efter helvetsdagen igår och det här med opponeringsarbetet inför uppsatsseminariet på onsdag har min hjärna rangordnat i andra hand, vilket gör det svårt att ens förstå vad jag läser och vad jag ska opponera på egentligen. Är pank och trött och orolig. Vill bara att de här dagarna ska gå så att jag kan se att allt går åt rätt håll.

jusqu'à l'épuisement

Ögonen i kors, illamående i magen och yrsel i huvudet. Veckan som gått tar ut sin rätt. Har inte sovit mer än 5-6 timmar i genomsnitt varje natt samtidigt som jag har spenderat mellan 7-10 timmar hemifrån varje dag och pluggat, först B-uppsatsen och sedan inför omtentan i statistik. Inatt har jag sovit ca 5 ½ timme och när jag gick upp 06.30 var mina ögon blodsprängda och sved. Efter 3 koppar kaffe lyckades jag i alla fall ta mig igenom hela tentan och med en god portion tur så kan jag förhoppningsvis lägga den bakom mig nu. Orklösheten är lamslående. Kan inte tänka. Kan inte prata. Kan inte skriva.

Bert Karlsson och argumentationsteknik

Herregud, utan att vidare kommentera min inställning till fildelning så måste jag ändå publicera det här. Jag är mållös men måste, självdestruktiv som jag är, kolla vidare på det helt sinnesjuka programmet. Sånt jävla skämt att Bert, hans blåsta side-kick och Felix Herngren ska sitta där på TV8 och och kvasidebattera, sitta och skrika och svära och dra guilt-by-association-argument. Har knappt sett något värre och mer onyanserat i hela mitt liv.

Square one

B-uppsats inlämnad.
Opponering på onsdag.
Omtenta i statistik imorgon.
Nu får det bära eller brista.

Swing your heartache

Visste du att om man öppnar ett Word-dokument från studentmailen, så att det öppnas precis som vanligt i Word, och man sparar och sparar och sparar i 3 timmar och sedan stänger ned programmet utan några problem och sedan ska hämta det igen för att maila iväg det så finns det inget dokument där att skicka? Jag trodde för det första att min kursare hade sparat ned upspatsen på hårddisken och Word indikerade inte något annat eftersom det glatt godtog alla sparningar under flera timmars tid, inte heller när jag stängde ner Word kom det upp någon ruta om att det inte var sparat någonstans utan att vi hade skrivit ner allt i något slags vakuum. Jo, studentmailen är lite dum på det viset, kvittrade kvinnan i telefonen när jag on the verge på psykbryt ringde till datasupporten. Bara att ta och försöka att komma ihåg de smarta och bra sakerna vi formulerat bara ett par timmar tidigare. Tyvärr fungerar hjärnan tydligen inte så bra klockan 16 när man suttit hela dagen i en datasal och skrivit och man inte sovit ordentligt på ett par dygn så resultatet blev blott en skugga av sitt forna jag. Man kan bli självmordsbenägen för mindre.

Man tar bussen hem i kylan, mörkret och regnet och möts av en lägenhet vars golv inte blivit städade på veckor och där disk och skräp tornar upp sig i varje hörn och vars kylskåp ekar tomt och där ens katt tuggar och sliter och biter i allt han kan komma åt- inklusive mina armar, händer och ben- och när han inte har munnen full med mänskligt hull vrålar tinnitusframkallande MJAOOOOO och så lägger man sig bara ned på golvet med svidande ögon och dör.

Today will be better, I swear!

Det går inte jättebra med mina nyårslöften. Men året är ju ungt (!). B-uppsatsen är snart färdig och beroende på handledarmötet imorgon bör vi hinna helt klart imorgon eftermiddag. Det känns skönt att se slutet även om det i vanlig ordning inte direkt bemöts av någon himlastormande känsloyttring från min sida.

Jag har, inte helt oväntat, inte läst något inför omtentan på lördag om man bortser från någon ynka timme igår. Jag förtränger detta faktum, röker för mycket på balkongen, sitter för mycket vid datorn och faller raskt ner i gamla fotspår igen - som om jag ens hunnit lämna dem. Stigarna är alltför välbekanta. Oh, self-discipline, where art thou?

Our life is not a movie, or maybe

Slökollade på en av världens sämsta filmer igårkväll: 40 days and 40 nights. Är det inte någon som har tänkt på att han blir våldtagen i slutet av filmen och alla bara "höhöh", vem bryr sig?eller snarare ännu värre; det passerar obemärkt förbi och den skitnödiga, humorbefriade, biologistiska bajsstoryn bara fortsätter som om inget hänt. Det hade ju inte gått om det var en kvinna i huvudrollen istället... eller tja....hela filmen bygger ju på unkna könsstereotyper och på att den stackars manliga huvudrollsinnehavaren inte har kontroll över sin sexdrift och börjar dregla och se genom kläderna på kvinnor efter x antal dagar utan porr och sex, så hela deras koncept hade väl fallit på eget grepp om de hade vänt på rollerna, MEN poängen är väl snarare att det knappast hade gått någon förbi om det varit en sovande kvinna som låg fastbunden i sängen som vaknat av att en ovälkommen man hade sex med henne. Det känns skittråkigt att ens skriva det här, man går liksom bakåt i tiden istället för framåt. Ingenting händer.

Finer feelings

Nytt år. Nya tag. Ska fokusera på det här. Och på bra saker.