HEJ

Hallå bloggen. Har inte skrivit här på ungefär en halv livstid. Kanske kommer skriva nu igen. Får se. Har betydligt mer tid nu, eftersom jag inte jobbar lika mycket längre. Mer tid är lika med mer dödtid är lika med mer ångest. Dessutom har Facebook blivit ett hellhole där jag inte vet vilket ben jag ska stå på. Känns som om om man får väga varje ord där nu för tiden med alla kollegor och typ bekanta som känner bekanta som man i någon slags tvungenhet fått adda som vänner. Ibland vill man kanske dela med sig av något utan att det ska riskera att bedömas och granskas eller ifrågasättas eller diskuteras. Man kanske inte vill göra värsta statement utan bara "det här var en kul/puckad/sorglig grej" liksom. Typ som häromdagen. Min sambo skickar länk till film med liten gris som blir badad. Förmodligen menad att vara gullig och alla ska sitta hemma framför YouTube och ba "åh lilla griseknoen vad söt" och sen inte tänka mer på det. Min reaktion (helt normal):storböla och börja tänka på hela djurindustrin och framför allt alla miljoners små griseknoen, precis som den i filmen, som skriker och skriker, men inte slutar för att de får något mysigt bad utan ligger instuvade i kalla och mörka lastbilsflak som skumpar fram på någon riskväg någonstans på väg till säker slakt och död där deras små kroppar kommer styckas och plastas in och skeppas iväg och snart återfinnas på ett julbord nära dig. ÅNGEST! Kan inte dela detta på FB för orka diskussion. Vill vara ledsen ifred. Fast ändå dela det. Hence återuppståndelse av blogg.