Our life is not a movie, or maybe

Slökollade på en av världens sämsta filmer igårkväll: 40 days and 40 nights. Är det inte någon som har tänkt på att han blir våldtagen i slutet av filmen och alla bara "höhöh", vem bryr sig?eller snarare ännu värre; det passerar obemärkt förbi och den skitnödiga, humorbefriade, biologistiska bajsstoryn bara fortsätter som om inget hänt. Det hade ju inte gått om det var en kvinna i huvudrollen istället... eller tja....hela filmen bygger ju på unkna könsstereotyper och på att den stackars manliga huvudrollsinnehavaren inte har kontroll över sin sexdrift och börjar dregla och se genom kläderna på kvinnor efter x antal dagar utan porr och sex, så hela deras koncept hade väl fallit på eget grepp om de hade vänt på rollerna, MEN poängen är väl snarare att det knappast hade gått någon förbi om det varit en sovande kvinna som låg fastbunden i sängen som vaknat av att en ovälkommen man hade sex med henne. Det känns skittråkigt att ens skriva det här, man går liksom bakåt i tiden istället för framåt. Ingenting händer.