hello panic, so we meet again

Jag hatar att få frågor kring vad jag läser och vad jag ska jobba med sen. Problemet är att jag får de frågorna konstant, minst en gång om dagen, vilket driver mig komplett galen. Ibland känns det som att jag missat något i socialisationsprocessen eller saknar någon viktig del i hjärnan för jag har verkligen ingen aning, så jag hittar alltid på något abstrakt som låter okej och som får dem att hålla käften. Allting är abstrakt i min värld, jag har ingen som helst aning om vad det finns för olika jobb där ute. Min arbetslivserfaremhet består nästan uteslutande av extremt dåliga erfarenheter av dåligt betalda lågstatusjobb inom telemarketing och hotell- och restaurang. Jag kan inte mana fram en mental bild av vad ett yrke är för något om det inte innebär att sitta på kassan på ICA eller vara typ lärare, läkare, psykolog eller andra konkreta vedertagna yrken. Hur ska jag kunna veta vad det är jag ska göra? Allt är bara en enda grå sörja. Och det var ju okej, om än ångestframkallande redan då, när jag var på trygg mark och pluggade men nu när jag ska föreställas vara färdig snart har ångesten förvandlats till regelrätt panik och jag sitter och funderar över olika flyktutgångar som att kanske ta det där masterprogrammet i alla fall trots att jag spyr på att plugga, eller hitta en KY-utbildning eller...skaffa barn och bli hemmafru för all framtid? Jag har inte ens ett CV för jag har inga referenser eller yrkeserfarenhet och jag kan inte skriva ett personligt brev för jag vet inte vem jag är eller vad jag vill göra. Jag ska skriva min uppsats nu till våren och jag har absolut ingen som helst aning om vad den ska handla om. Ett bra tips kan ju vara att den ska handla om något som är relaterat till det jag vill arbeta med i framtiden. Problemet kvarstår dock; jag har ingen jäkla aning. Antingen har jag inga intressen eller personlighet eller så är jag så pass psykisk störd och har så dålig självkännedom att jag inte vet vilka/vad dem/den är. Något fel är det ju. Jag har skrivit en lista nu som heter Pepp som jag sparat på datorn bara för att jag inte ska bryta ihop totalt. Jag har spaltat upp konkreta saker som är bra och hurtiga psykologiska knep. Den ska jag läsa nu. Om och om igen och så ska jag upprepa den som ett mantra i hopp om att behålla förståndet för just nu är det nästan så jag hoppas att den där undergången, vissa tror ska hända, inträffar ganska omgående.