Uppmärksamhetshoror är vi allihopa

"Varför skriver du inte bara dagbok hemma då?" Ja, ehh, alltså...
Den frågan fick jag idag och ja, vad är svaret på det. Just då så mumlade jag väl något smidigt och kryptiskt om att jag väl ville på ett sätt att folk skulle läsa... men ändå inte..liksom.
Jag skriver främst för min egen skull, jag är sinnessjukt förtjust i mina egna ord på ett narcissiskt och möjligtvis lite udda vis. Jag finner nöje i att kunna gå tillbaka och läsa igenom vad jag skrev för ett år sedan, eller tre månader sedan. Det ger en tidslinje och perspektiv på saker och ting och emellanåt en sil till självdestruktiviteten, som bonus sådär.
Men det besvarar ju inte frågan riktigt, om det ovan vore allt så skulle jag kunna ha en lösenordsskyddad blogg som enbart jag hade tillgång till. Jag antar att det ligger en slags tillfredställelse i att veta att andras ögon kan läsa vad jag har skrivit; jag skriver alltså finns jag, typ. Uppmärksamhetshoror är vi allihopa, right?

Fast i mitt fall så är jag, som så ofta, schizofrent inställd till det hela för jag vill inte egentligen att människor i min närhet ska läsa vad jag skriver. Detta kan bero på varierande grad av paranoia, lack of self esteem eller bara allmän folkskygghet men hursomhelst så vill jag i så fall inte veta om det är någon som gör det och detta innebär således (och detta är viktigt) att jag definitivt inte vill att det jag skrivit i bloggen under gårdagen tas upp för samtal under nästkommande dag. Vill jag diskutera min blogg så tar jag initiativ till det, inte någon annan, capiche?