Loneliness

Skrapar upp ruttnande matrester ur vasken, gräver mig fram genom diskberget till micron och tinar mat från frysen. Jag har inga som helst intentioner att göra något åt misären. Har inte varit utomhus på snart 2 dygn och jag känner mig inte frestad att göra något åt den saken heller. Tanken på andra, främmande, människor äcklar mig. Vill helst ligga under täcket, med hjärnan på stand by, i mörkret och titta på serier i all oändlighet. Förtvinandes kommer jag ligga där tills ögonen börjar blöda av allt lesbiskt sex och seriemördande.

Psykologin känns ointressant och jag har inte ens öppnat boken i avsikten att läsa, bara 500 sidor av crap att läsa inom en vecka, exklusive seminarieartiklarna. Att skriva ett paper har jag gett upp tanken på för länge sen. En hemtenta med utsikten att kamma hem G räcker gott och väl.

Det är märkligt hur en dag kan vara så kort och lång på samma gång, hur en begränsad tidsrymd kan utvecklas på så många olika vis. Vissa dagar åstadkommer jag smärre mirakel, andra orkar jag inte ens klä på mig och gå ut med soporna.
Känner mig överlag urtömd och urlakad, omotiverad och blasé. Veckorna tornar upp sig som mörka moln i horisonten och det finns inget, inget att se fram emot.