sistersinister

Spelar bort mer pengar på poker, dricker Bacardi mitt i natten, gör tabubelagda saker i morgondimma, översätter "stress, appraisal and coping" till B-uppsatsen, sover för lite eller för mycket, går upp i vikt, angstar över dålig ekonomi, angstar över statistiktenta, angstar över brist på framtidsplaner och jobb. Allt är som vanligt.
Förutom att mina tankar mer och mer tas upp av min ekonomi. Eller snarare bristen på en. Detta leder i sin tur till att jag helt ofrivilligt häver ut mig sarkastiga och gnälliga kommentarer om denna så fort tillfälle ges. Happy company.
Jag tar med bryggkaffe i termos istället för att köpa kaffe på uni, jag cyklar 1 ½ mil istället för att åka buss, jag har i skrivande stund sparat in 1403:- på att inte röka, jag har menskopp och har så haft i 3 år, gud vet hur mycket jag sparat på att inte köpa äckliga mensskydd, jag tar med lunchlåda till uni...jag köper i princip aldrig kläder och jag äter oftast bara middag och den är oftast bestående av vatten, pulvermos och ketchup eller pasta. Ändå har jag inga pengar. Njet. Nada. Noll. Det känns...en aning trist att ha 800:- efter att räkningarna är betalda. Som ska räcka till mat, katterna och nödvändig hygien. Det går liksom inte. Samtidigt så har individer i Afghanistan inte ens sett en dator, människor drunknar i Burma, folk svälter och avrättas i stora delar av världen och äger knappt ens kläder på kroppen. Så, jag antar att mitt lidande inte står sig i konkurrensen. Dessvärre vinner aldrig rationaliteten.