ambivalens i gränslandet mellan ungdom och vuxen

Jag tror att jag officiellt börjar bli gammal. Jag inbillar mig att jag fortfarande är ungdom à la tonåring vilket förstärks av att jag får visa leg på systemet och när jag köper cigg osv, men i tonåringars ögon tror jag att jag blir avfärdad som hjälplöst vuxen. Häromdagen när jag satt i väntrummet på VC till exempel, två tjejer i 15-16-årsåldern sitter och pratar högt och ljudligt samtidigt som de håller på med en mobil, det jag hör ackompanjerat med falsetttjut är: "Ahh, och han ba' jävla hora och ja ba' har han sagt det?! och hon liksom kallade mig fitta men hon är sån hora själv och så juuuu! Jaaa, preciiiiis, men jag då, jag va inne här och dom ba' skulle sticka i mig tvåå gånger för det är nån praktikant och jag ba' är jag nån jävla försökskanin ellerrr?!" Dels kommer jag på mig själv att tänka saker som "men hjälp vilket språkbruk" och "vad illa det låter" helt i enlighet med Agda 98 jordsnurr (haha!) och dels känner jag mig ljusår äldre än de här hysteriskt bekfräftelsesökande småtjejerna, inte enbart för att jag sitter och läser i någon damtidning i stil med "Damernas". Andra exempel på hur ålderstigen man börjar bli: man kommer ihåg hur det var när indie och alternativ var indie och alternativ. Man har svårt att komma över det faktum att sådant nu har ersatt av grejer som emo och fashioncore och att indie är det nya svensson. Man tror att man är progressiv och lyssnar på egen musik men märker att den musiken dyker upp varje gång man sätter på TV:n. Man märker att ens högsta matchningar på last.fm representeras av 13-16-åringar, vilket irriterar en. Man märker att man redan har glömt bort hur det var att vara i yngre tonåren och börjar i allt högre grad särskilja sig och hänfalla till vi och dem-tänk, där man blir allt mer oförstående för "ungdomen nu för tiden". Man tycker att det är jobbigt med tonåringar ute och vill införa åldersgräns lite överallt samtidigt som man märker att DE tycker att det är opassande att människor i min ålder är ute och festar eller går på festival/konsert. Suck, det är inte lätt att växa upp i ambivalensens i-land och upptäcka att man är i gränslandet mellan ungdom och vuxen. Särskilt inte i ett samhälle som glorifierar ungdomskulturen och gärna vill att folk ska vara tonåringar livet ut.