Det känns som ett hån att sitta och ha ångest över att inredningen här hemma går långsamt och att jag inte kan välja vilken slags hylla jag vill ha eller ej när två människor i min närhet genomgår helvetet på jorden. Jag antar att jag liksom dem, sluter mig i min egen bubbla. Det är väl det man gör för att klara av det. Antar jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar