Dancing behind my eyelids

Nu har jag stigit upp ur sängen . För första gången sedan jag lade mig där någon gång vid 04.30-tiden natten till söndagen, om man bortser från de turer till toaletten fram och tillbaka där jag kräkts tarmarna ur mig. Yes, jag har gjort det igen. Det var relativt länge sedan nu och jag hade nästan glömt hur det kändes att hänga över toalettstolen och hosta upp galla ur näsan för att sedan darrigt återvända genomdränkt av iskall, sur svett till sängen med blixtrande huvudvärk. Framåt kvällen kunde jag behålla vatten och jag pillade i mig små bitar pizza som G delat upp åt mig. Sedan har jag sovit, och sovit, och sovit. Givetvis handlar det om den lömska alkoholen. Jag kan inte nöja mig med fem öl, eller sex, eller sju, eller åtta eller tio, jag ska dessutom dricka hiskeligt dyra och starka drinkar ovanpå det. Och när en av de som jag var där med fick in en stor skål fylld med is, Red Bull och en sjuttis Koskenkorva var jag inte sen att ta för mig. Därefter är det svart, med undantag för ett fåtal diffusa minnen som hänger och svävar liksom, ingen kontext någonstans. Vad jag vet är att en de jag var där med var inblandad i något bråk och att det blev polissak av det, vi kallar honom X, och att det grundade sig i att X skulle försvara mig på något vis. Problemet är väl att jag inte befann mig i en situation där jag behövde bli räddad. Det som är obehagligt är att X uppfattade det så eftersom jag tydligen blev antastad och hade "händer överallt", nog för att jag inte kommer ihåg allt i efterhand men jag är tämligen övertygad om att jag skulle ha reagerat på situationen om det skulle sagts eller gjort något olämpligt. Jag hade gått därifrån om jag hade blivit tafsad på, been there, done that. Obehagligt är det i vilket fall. Framför allt för att jag inte har några klara minnen av det i efterhand och jag kan inte komma på någon annan anledning till att det känns obehagligt än att jag någonstans måste fråga mig själv; kan det ha hänt? kan det vara så? Men jag kommer alltid fram till att det omöjligtvis kan ha varit så och att det helt enkelt handlar om en olycklig missuppfattning i fyllan och villan. Nåväl here goes, jag hade av en slump träffat min f.d. chef vid Black Jack-bordet (Ja, varför jag satt där större delen av kvällen har jag ingen aning om, ett bevis på hur packad jag var om något) och när vi och hans kompis (och tillika en av mina överordnade på samma företag) gick förbi baren så är det enda jag kommer ihåg att X bryter ur folkmassan vid baren, situationen blev typ muckig tror jag och jag kommer ihåg att jag sa en mening (fast det är liksom suddigt); "jag känner honom" (refererar till X tror jag), next thing I know står jag utanför med de här två killarna, jag kan ha frågat vakten "är jag också utslängd?" och fått ett nekande svar. Jag har för mig att jag följer dem en bit och kan eventuellt ha bett om ursäkt för att de blivit utslängda, jag fattade inte varför, och återvänder sedan in till stället jag kom ifrån och gör gud vet vad. Jag och G kommer därifrån när det stänger i alla fall och sedan köper vi mat som jag inte äter och går hemåt. Kommer ihåg att vi kom hem och SMS och sedan måste jag gått och lagt mig. Och ja, nästkommande dygn ägnas åt att förbanna min existens och ligga och gny att jag kommer att döööö, den här gången så dör jag, NU DÖR JAG! När kommer jag sluta plåga mig själv på det här viset?
Jag vill bara återvända till sängen men känner mig manad att ta en dusch och byta lakan och städa upp innan det utmynnar i sanitär olägenhet. Sedan blir det statistikplugg, vare sig jag vill eller inte.