Nothing's impossible

Det är så mycket jag vill göra. Jag vill vara skönt intellektuell och spendera en torsdagskväll uppkrupen i soffan under en pläd, drickandes ekologiskt och nyttigt grönt thé läsandes en av alla dessa böcker jag aldrig införskaffar eller läser som till exempel Fanny Ambjörnssons I en klass för sig, Maria Svelands Bitterfittan och Bögjävlar av Daniel Björk, Tomas Hemstad, Stefan Ingvarsson, Petter Wallenberg och Roger Wilson. Jag vill vara en sådan där morgonmänniska som prenumererar på DN och går upp på morgonen för att dricka espresso och läsa i lugn och ro. Jag vill vara genuint intresserad av inredning och jag vill att min lägenhet ska vara smakfullt och spartanskt inredd i sekelskiftes slash retrostil. Det ska vara teak, textur, naturfärger, vitmålade trämöbler, zink och murgröna. Jag är intresserad av konst och allra helst ska jag ha svartvita- eller möjligtvis sepiatonade- fotografier som jag tagit själv med en utsökt känsla för komposition och ljus. Jag tycker om att uttrycka mig i skrift och skriver på regelbunden basis. Jag tar tag i mina studier och ser det som en investering i mig själv. Jag läser inte för att klara en tenta utan jag läser i bildningssyfte och för framtida bruk. Jag är intresserad av matlagning och tycker om att vara hemma och experimentera i det gröna köket, jag köper ofta tofu och linser och bönor och strävar efter en vegansk kosthållning. . .

. . .Oh well. Jag har i alla fall gått upp ur sängen idag och jag kan sitta upp kortare stunder utan att få illamåendeattacker och frossbrytningar. Jag har ätit resten av pizzan som var kvar sedan igår och den här gången har den stannat kvar i magen, jag har även kokat spaghetti och tinat upp quornfärssås ur frysen och ätit. Allt kvar i magen. Jag har legat i sängen och kollat på två pinsamt dåliga amerikanska, romantiska komedier.Jag har avslutat den här produktiva dagen med att ta mig utanför dörren och köpt massvis av lösgodis som jag nu till min mages förtret kastar i mig. It can only go upwards from here.