Riksdagsdebatten om FRA-lagen

Staffan Danielsson (c) på debatten just nu. Jag är mållös. Han verkar ju inte ens ha en insikt i vad han pratar. Det största hotet mot Sverige är ju solklart vårt eget styre. Tänk att människans minne är så kort.

Uppdaterat:
Som beteendevetare (och som tänkande människa) låter det inte ett dugg betryggande att information ska behandlas, samlas in, skötas av olika myndigheter som läggs fram som om de vore objektiva och fristående instanser, fria från människor och individer. Det är inte FRA eller en kontrollmyndighet som heter X eller Y som ska ha detta enorma ansvar, det är Karl, Erik, Anna och Andreas och så vidare. De dricker vin, de bajsar. De blir berusade, de reser och de sover liksom alla andra människor. De pratar. De har åsikter. De har partners. De har en bakgrund och en framtid. Nu får de också tillgång till enorma mängder information. Allt från privata hemligheter och böjelser, till mediers källor och sekretessbelagd information. Men detta är givetvis ingenting som de kommer påverkas av, non? De kommer bara "kasta i fiskarna i vattnet igen", ingen information kommer sparas, och så fiskar de vidare efter de riktigt fula fiskarna. Visst vore det bra om vi kunde öka landets säkerhet genom denna åtgärd men ärligt talat, vari ligger denna säkerhet? Vem tror att yttre hot kommer upptäckas genom detta? Och om man kan hitta en brottsling (liksom stackaren med raklöddersburken vid Oskarshamns kärnkraftsverk), är det då värt att utsätta det Svenska folket för denna enorma kränkning? Det största hotet måste ju vara risken för åsiktsregistrering, för information som hamnar i fel händer och så vidare. Däri ligger hoten mot Sverige och Sveriges befolkning som de menar att lagen ska beskydda. How ironic.