Under mina tre dagars ledighet passade jag på att läsa lite skönlitteratur som låg och väntade i bokhyllan, bland annat Lapidus' Aldrig fucka upp. En av huvudpersonerna fascineras av hur vårt moderna samhälle är uppbyggt av håligheter. Han är visserligen på gränsen till att bli sinnessjuk, men jag tycker att hans tankar är i allra högsta grad relevanta. Vi lever i ett samhälle som bygger lite på principen "syns inte, finns inte". Allting som spolas ner i köks- och toalettavloppen, allting som kastas ned i svarta sopnedkast. Det försvinner liksom inte. På ytan är det rent men under oss och i väggarna flyter smutsen. Som vi låter någon annan ta hand om. En träffsäker metafor för det (sociala) samhälle vi lever i.
Jag läste nyligen om allt fett som spolas ner i köksvasken. Det bildas tydligen stora fettkockor som sedan flyter omkring i fekalievattnet. Det finns folk som jobbar med att fiska upp och samla in de stora fettkloten. Ett tips som fanns för att undvika detta är att samla ihop allt överflödigt fett i en stor burk, sedan när den är full kan man hälla nötter i den och ställa ut åt fåglarna...Jag är en riktigt dålig människa men jag tänker direkt liksom; fett? samla ihop? hur då? Ska man ha typ en GB-burk under vasken med en fettansamling i och blir inte den i så fall härsken? Och hur jobbigt låter det inte att gå ut och gröpa ur den här burken med fett och liksom lägga någonstans så fåglarna kan äta men ändå inte så att folk kommer trampa rätt i den och bli helt nergrisade med gammalt matfett på dojorna? Alltså, I'm sorry. Men jag är alldeles för bekväm för sådant. Hej dubbelmoral!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar