Den oknullade generationen

Surfar bloggar för att hålla sömnen borta. Jag är inte den som har synpunkter på vad och hur folk skriver och vad folk publicerar men när man kommer på bloggstim av 17-åriga flickor som systematiskt publicerar bilder på sig själva, nakna, rakade, skrevande, posande och som systematiskt i samband med det använder sig av så detaljerade redogörelser som möjligt av hur deras pubertetspojkar knullar dem i alla hål och hur extremt frigjorda och feministiska och medvetna och "know-it-all"-iga de är på endast det viset som 17-åringar kan; då blir jag...konfunderad. Jag var också 17 en gång och jag var, precis som nu, feminist men att manifestera det på det sättet skulle aldrig ha fallit mig in. Jag känner igen mig i teenage angstiga uttryck och citat. I själva desperationen. Men där tar det slut.

Tillhör jag, som Nina Lekander skriver i senaste numret av Bang, den oknullade generationen som tidig 80-talist? Bara för att jag har internaliserat otrohetsförbudet och lever i heterosexuellt, monogamt förhållande så ser jag inte mig själv som förslavad eller hjärntvättad men å andra sidan; använder jag mig inte av samma retorik då som använts i åratal om könsroller, och då tillhör argumenten mina antagonister? Nog tycker jag frågan om emancipation, sexualitet, jämställdhet och kärlek är mer komplex än så. Jag läser vidare och begrundar. Och återkommer.
När jag har tagit igen förlorad sömn.