Resumé en måndag som egentligen är onsdag

Arcade Fire var fruktansvärt bra precis som alltid även om det ljudmässigt var mycket, mycket bättre på Cirkus, men det är ju knappast Arcade Fire's fel utan Annexet som tydligen är småkänd för att vara en crappy arena i det avseendet. Annars var det underbart att lämna allt och åka till Sthlm en trist novembermåndag för att gå på ett av världens bästa band. Öl, irish coffee och gott sällskap, kan inte bli mycket bättre. Stod i princip längst fram fast i ena utkanten den här gången, stor skillnad från förra gången men det går inte att säga att någon av konserterna var bättre än den andra. Första gången är ju alltid första gången förstås och det var nog faktiskt en mer euforisk upplevelse sist på ett vis. Jag upplevde publiken som lite tristare den här gången men det kan bero på min synvinkel och på arenans planlösning, det var ju inte lika intimt som på Cirkus. Låtmässigt så är jag mer än nöjd, en och en halv timme där de levererade låt efter låt som förvandlade Annexet till något annat och alla som var där till någon annan. Arcade Fire kan konsten att förvandla en konsert till något mer än en konsert, på ett härligt paradoxalt sätt så blir det en slags, nästan, religiös upplevelse. När de spelade My body is a cage var känslan fulländad, särskilt eftersom låten hade ett speciellt affektivt värde för i synnerhet en av mina vänner som var där. Neighborhood #3 (Power Out), Wake up, Neighborhood #1 (Tunnels), Intervention, Rebellion (Lies) och Haiti var sjukt bra, ja, liksom alla andra. Det enda som var stack ut lite var låten från EP:n som man märkte att publiken inte riktigt hade full koll på vilket resulterade i att den föll lite platt. Men det är nästan så man skulle behövt några fler sådana för när det blev dags för extranummer så var man helt utpumpad, såväl mentalt som fysiskt. Svetten lackade och det fanns inget syre kvar i lokalen, dags för besvikelse no. 2 gällande Annexet; det är menat att hela publiken ska ut på samma ställe. Jag vet inte hur många som var där men det var några tusen svettiga kroppar som skulle slussas ut genom en öppning på några meter.

Väl ute så tog vi tunnelbanan till söder och satte oss för att ta en öl eller två på Kellys som blev fyra-fem plus någon shot. Att vakna upp på vandrarhemmet efter några timmars sömn var inte jätteangenämt men jag och G gick ändå upp och köpte frukost, det gick ju fint det här tänkte jag och kände mig faktiskt helt okej, tills jag insåg att jag fortfarande var full. Vägen hem var lite smärtsam men den gick som tur var snabbt.
Gårdagen spenderades mestadels i sängen vilket inte var helt otrevligt. Allt det här har fått mig att tappa grepp om tid och rum och jag är helt veckovill och vet inte riktigt vad det är för dag. Måndag kändes som fredag och igår kändes som söndag och idag, onsdag känns som en måndag.




Arcade Fire - Power Out



Idag har varit en dag i förvirringens tecken. Förmodligen p g a min bristande tidsuppfattning. Vaknade och var frusen och trött med igensvullna ögonlock, vinklade upp persiennerna för att upptäcka att det ösregnar och är 1-2 grader kallt. Beslutar mig snabbt för att ta bussen istället för att cykla, hoppar duschen och försöker tupera till mitt hår lite som står rakt ut åt alla håll sedan jag sovit med blött hår. Tar paraply och vandrar mot busshållplatsen i god tid för att hinna köpa cigg på vägen, upptäcker att affären är stängd trots att den egentligen ska vara öppen. Upptäcker sedan att det inte kommer någon buss, de verkar ha omdirigerat på något vis och jag får vänta i över 10 minuter innan en buss dyker upp som först passerar mig och stannar först efter busshållplatsen. Kommer lite för sent till datalabben, utan att ha hunnit köpa cigg eller kaffe. Föreläsaren hoppar över rasten; great.
Efter lektionen sätter vi oss i en datasal för att göra en inlämningsuppgift, för att göra den måste man ha tillgång till en CD-ROM-skiva som ingick i köpet av den fruktansvärt dyra och fruktansvärt tråkiga kvantmetod-boken.
Skyndar oss att göra klart då vi båda är allmänt griniga och trötta och vill hem, sitter och trilskas lite med SPSS men mailar sedan in det som det är utan större eftertänksamhet då vi båda vill med bussen vid 14-tiden.
Väntar på bussen i kylan och regnet och skickar sedan SMS-biljetten, stiger på bussen, åker 5 minuter och sedan slår det mig helt plötsligt att jag har glömt min skiva i datorn. FAN! Förbannar mig själv, hatar mig själv, hoppar av närmsta busshållplats. Det ironiska är att jag alldeles innan vi skyndade iväg sa lite skämtsamt att "nu får jag inte glömma skivan i, det vore ju döden liksom..." Vad är det för fel liksom?! Väntar i regnet och blåsten på buss i motsatt riktning som kan ta en tillbaka till universitetet. 9 minuters väntetid i kylan i sällskap med dampiga mellanstadie-kids. Väl tillbaka där jag för tjugo minuter sedan sedan steg på bussen ber jag till gud om att skivan ska vara kvar och halvspringer tillbaka till datasalen. Hämta skivan, gå tillbaka till busshållplatsen, stå och vänta i kylan i ytterligare 10-15 minuter.
Går på bussen, beräknar tiden och ser att jag förmodligen kan åka på SMS-biljetten hela vägen hem ändå. Den gäller i 70 minuter och min biljett går ut 15.21. Väl påstigen på bussen är klockan kanske 14.50. Jag borde vara framme på resecentrum med gott om tid för att kunna hoppa av och ladda mitt värdekort (som var min initiala plan innan allt strul med skivan) och sedan hoppa på en buss hem innan SMS-biljetten går ut.
Givetvis gick jag händelserna i förväg, jag räknade inte med att det skulle stå 25 personer på nästa hållplats med massa packning som alla ska betala biljetten kontant (!). Tack vare detta blir bussen över 5 minuter försenad och när jag väl är på resecentrum går bussen jag ska med om 3 minuter. Det är 2 personer framför mig i kön, jag ser bussen stå utanför genom glasväggen. Ung kvinna som verkar totalt omedveten om att människor har bråttom och ska med bussar och tåg ska ha "något slags värdekort...eller var det periodkort...nä, men alltså jag ska åka iväg imorgon och mummel...hm, vad är bäst dådå? Alltså gäller det från nu eller...jaha...vad kostar det då? Jamen, mm men då tar jag ett sådant då, eller ja.....men jo det gör jag....JAHA, ska man visa leg när man betalar med kort också?" Nu är det inte ens en minut tills bussen går. Två småbarn ska köpa kort före mig. Hej då bussen.
Jag får vänta 10 minuter på nästa buss. Suck. Men för en gång skull den här helvetesdagen så har jag lite tur, bussen kommer några minuter tidigare och jag kan gå på bussen och visa upp min SMS-biljett kl. 15.22 och får gå ombord.



Nu har jag kommit hem. Värmt mat, ätit, tittat lite på TV och skrivit det här. Klockan är snart 18.00. Det är de här få timmarna på kvällen som ska användas till att läsa de hundratals sidor i boken jag ligger efter med och diska och städa. Mörkret och kylan har en bedövande verkan på mig ty jag orkar inte ta mig för någonting. Jag tänker nog på min höjd diska lite enbart för att värma mina iskalla och sargade händer samt lägga mig och vila lite inför ytterligare en spännande dag på universitetet med datalabb och bussresor och allt vad det innebär.