Tidshjulet rullar på fortare och fortare; allra fortast går det under de dyrbara helgdagarna där sekundvisaren obönhörligen tickar över dagen till natt, och natten till vardag. Dagarna har bestått av tandläkarbesök, fotograferande i parken, dans, musik, öl och bacardi, soffhäng och familjesammankomster.
Idag skulle dagen vigas till uppsats- och artikelläsande till opponering samt hemtenta. Mitt papper till skrivaren visade sig dock vara slut och jag begav mig således ut för att handla nytt, plus hämta mitt Dermalogica-kit som äntligen kommit (visserligen visade det sig att det legat där i över en vecka, avin måste ha kommit bort bland all reklam och min hy har lidit helt i onödan).
Nere i cykelkällaren insåg jag att min cykel var borta. Stulen, tänkte jag, man kan bara komma undan så länge, det var nästan på tiden. Farväl cykel! Tills jag kom på att jag cyklade till stationen i fredags och att jag åkte bil hem igår. Det var bara att ta min varma och kliande lekamen och traska iväg. En glad överraskning var i alla fall att cykeln stod kvar på stationsgården. En annan glad överraskning var att jag hittade en stor ugnsfast form plus två små för bara 39:-, något jag behövt länge och således införskaffade, vilket resulterade i avundsjuka blickar från mina medmänniskor i kassakön. En tant kommenterade till och med vilket kap jag hade gjort. Jajjemän, sade jag, och tog ett hårt grepp om kartongen. Bäst att inte ta några risker.
Senare idag satt jag på balkongen och solade i samband med uppsatsläsningen, lät solstrålarna leka över huden och blundade för svarta hårstrån och glänsande valkar. Upprepade mantrat endorfiner, D-vitamin, endorfiner, D-vitamin.
Trots att jag varit ute i friska luften en hel del idag och dessutom ätit pastasallad två gånger samt druckit stora mängder vätska har jag i skrivande stund en enerverande huvudvärk som pulserar i mina ögonbryn. Just nu försöker jag att kurera den med koffein, eftersom jag misstänker att det är brist på detta som är problemet. Ingen förbättring i sikte trots stora koppar svart kaffe. Nästa steg är att avlägsna mig från datorskärmen och sluta upp med att sitta här och krysta fram ord bara för sakens skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar