suck my left one

Efter att ha suttit ute i solen i över 6 timmar med opponeringsarbete är min högra kroppshalva lätt brännskadad. Vita fläckar dansar framför ögonen och illamåendet är ännu mer tydligt än vad det brukar vara. I sann svensk anda tycker jag dock fortfarande att endorfiner, solbrun hud och D-vitamin är värt att prioritera framför solsting och hudcancer.
Arbetet vi ska opponera på är helt okej, även om resultatdelen och metoden att besvara frågeställningarna på lämnar mer att önska. Genomgående är det dock ett bra arbete och jag ämnar inte lägga någon energi på att såga någon och vara elak enbart för sakens skull. Det är inte heller vad saken går ut på, även om somliga verkar tro att det går ut på att vara så småsint och hånfull som möjligt. Även vårt arbete lämnar övrigt att önska; det är långt ifrån något litterärt mästerverk, formalian är inte följd till punkt och pricka och diskussionsdelen blev väl kanske inte lysande. Utifrån de premisser som projektarbetet utgått från får jag väl dock betrakta mig som nöjd, trots allt.
Nu vet jag dock att vår opponentgrupp tycker att vårt arbete är värdelöst och bör bespottas; små, bittra och rädda människor är tyvärr lika små, bittra och rädda även inom den akademiska världen och även inom en vuxen, akademisk kontext. Även om de kommer maskera hånfullheten och enbart ge subtila gliringar i form av "konstruktiv kritik" kommer jag att veta att de suttit och förfasat sig och tävlat i vem som kunde hitta flest fel. Först blev jag faktiskt upprörd, men efter att jag hade läst igenom deras arbete tyckte jag mest att det var skrattretande. Ytterligare ett bevis på att man blir blind inför sitt eget arbete och att man inte bör kasta sten i glashus. Nyss nämnda arbete var nämligen inte heller mycket att hänga i granen; det är omotiverat kort, nästan all formalia är fel; allt från rubriksättning till sidnumrering, det är inte välskrivet och statistikbegreppen i resultatdelen är fel. Det allra roligaste i sammanhanget måste vara att de tyckte att det var hilarious att vi glömt innehållsförteckningen. Om de hade närvarat vid föreläsningar och läst sin APA-manual och ens bemödat sig med att titta på alla andras arbeten, som också saknar innehållsförteckning, hade de dock snart insett att de är det enda som har en sådan och att det rent formaliamässigt är fel. Tycka vad man vill om den saken men nog blir det komiskt i sammanhanget. Skrattar bäst som skrattar sist och så vidare...höhö....Gud, jag kan knappt vänta tills den här kursen är slut.