My manic and I

Usch, nu har jag bakisångest så det dryper om det. Underbart hur det kommer två dagar efter. Förmodligen var idiote(n) (-rna) jag pratade med nyktra som små barn och kommer således ihåg allting i skarp detalj. Till exempel hur jag ser ut. Jag kan inte stoltsera med detsamma så min enda tröst är att om jag stöter ihop med dem igen kommer jag kunna gå förbi utan att skämmas ögonen ur mig.
När jag tänker på mitt tillstånd och hur jag predikade för dem om unga tjejers sexualitet och blablabla så vill jag bara gå och lägga mig och dö under närmsta möbel. Menmen, visst, det var kanske lite för utlämnande och opassande men folk som inte ens har hört talas om saker som vestibulit förtjänar upplysning och uppläxning. Jag får väl offra mig och ta den smällen, heh.

Nu måste jag skriva den där texten till socialatropologin. Giv mig styrka. Suck.