sistersinister

Jag har totalt tappat lusten att skriva för tillfället. Förmodligen beror det på att jag måste skriva ihop 20 sidor i två olika ämnen och lämna in i början av januari. Har funderat otaliga gånger på saker jag tänkt ta upp men sedan när jag väl har tid så har inte lusten infunnit sig. Till exempel har jag tänkt summera året, se tillbaka på hur saker utvecklat sig, summera musiken och så vidare. Kanske nästa vecka.

Jag har också funderat på valmöjligheter och framtidsångest. När vi pratar om barn och barnuppfostran sägs det att barn behöver tydliga strukturer, konsekvens och begränsningar. Det vill säga; barn får inte bestämma, de får inte fria händer att göra precis vad de vill. Detta för att barn ska utvecklas såväl kognitivt som emotionellt till att bli trygga och stabila individer. Som vuxen ska man vara kompetent nog att ta alla beslut själv, bestämma själv, ta livsavgörande beslut; och då lyfts denna frihet upp som något enbart positivt. Jag känner mig tveksam. Jag vill inte ha oändliga valmöjligheter. Ett av de största i-landsbekymren idag är de tusentals val som alla människor måste göra varje dag, som långsamt bryter ner en. Eller förlåt...mig. Alla andra verkar klara av det ypperligt. Själv står jag i en timme framför hyllorna på WiLLYS och velar mellan de 75 olika sorters théer som finns, eller de 15 olika sorters pasta osv osv. Jag kan inte bestämma vad jag vill göra i framtiden. Jag vill inte ens göra det.

Nu väntar julen.