Eat yourself

Dricker min andra stora kopp kaffe, trots att min mage redan protesterat lika många gånger idag. Klockan är snart 16 och det är i princip redan mörkt ute. Snöblandat regn blåser in ända längst in på balkongen när jag tar min femtielfte cigarett för dagen. Imorgon ska min hemtentamen in och i nuläget har jag ingen aning om vad den handlar om. Och nu orkar jag snart inte mer för idag. Jag är inte riktigt gjord för det här klimatet; så fort det bli skymning säger min kropp att nu är det kväll, vilket är lika med slutpluggat. Detta komplicerar saker och ting eftersom jag lever i ett land där det är mörkt nästan jämt. Jag väntar på att panikkänslan ska infinna sig. Den som gör att jag får saker gjorda överhuvudtaget. Den som gör att jag brukar kunna knåpa ihop långa texter på kortast möjliga tid. Den tar tid på sig.