Hm. Det kanske var överilat att skriva att jag betraktade Monica Antonssons bok som ett misslyckat skämt. Förmodligen kommer jag läsa den så jag får återkomma då. GP har en intressant recension av boken. Det är givetvis tråkigt om det är så mycket som inte stämmer i Gömda, det allra tråkigaste är förstås det som nämns längst ned i recensionen, nämligen att "sorgligast av allt vore om korrekta beskrivningar från en bister verklighet nu blir misstrodda och de kvinnor som misshandlas i ilskans, fyllans eller hederns namn, börjar ses som mindre trovärdiga". Förvirringen över den direkta kopplingen till feminismen kvarstår dock, i mina ögon handlar det mer om journalistik och frågor om källskydd och trovärdighet.
I flera veckor har jag nu läst notiser och rubriker som handlar om Liza Marklund och hennes bok Gömda. Både Marklund själv har uttalat sig och Piratförlagets förlagschef. Jag har inte direkt grävt ner mig i detaljerna men tydligen har en kvinna vid namn Monica Antonsson dedikerat sitt liv åt att gräva i detaljerna kring boken för att underminera Liza Marklund. Allt verkar handla om att det som står i boken inte stämmer till punkt och pricka. På bokomslaget står det att det är en sann historia, det hade kanske varit bättre om det stått att den baseras på en sann historia men ärligt talat jag känner mig inte direkt ledbruten över att det är delar i den som är fiktiva. Att den var 100 % objektivt, korrekt återgiven var inte heller något jag trodde när jag läste den för över 8 år sedan. Ramarna är sanna och historien som berättas är verklighetsförankrad så för mig är det ingenting som förändrats. Att Antonsson nu har skrivit en bok som handlar om felaktigheter i boken känns för mig som ett mindre lyckat skämt. Nu diskuteras det på forum om denna "skandal" är ett svek mot feminismen och om Liza Marklund nu kommer dra feminismens namn i smutsen. Jag fattar ingenting. Hur då liksom? Kan någon förklara? Möjligtvis kan debatten utmynna i en diskussion om journalistik och autencitet men alltså, nej, jag fattar inte.
För ett par veckor sedan hjälpte jag en australiensk kvinna med att hitta vägen, både att byta buss och när hon skulle hoppa av. Hon kom direkt från Australien och hade fått fel direktioner. Kände mig typ barmhärtig samarit. Idag skulle jag på en föreläsning med Sheila Jeffreys om trafficking och prostitution och när jag vandrar in i föreläsningssalen så sitter hon där. Kvinnan från Australien. Small world.
Riktigt intressant föreläsning, både inspirerande och nedslående på en gång. Stod och väntade på bussen med henne igen och gick av samtidigt. Kom dock inte för mig att säga någonting utan stirrade mest ner i marken som en idiot. Hon kom ut med en ny bok för två veckor sedan; The Industrial Vagina: The Political Economy of the Global Sex Trade som jag ska försöka läsa någon gång. Nu när jag satt och googlade så ser jag att hon tydligen är extremt radikalfeministisk och har tydligen bl a sagt att "When a woman reaches orgasm with a man she is only collaborating with the patriarchal system, eroticizing her own oppression…” Vet inte om det stämmer men det är förmodligen sant. Hon nämnde även på föreläsningen hennes åsikter om äktenskapet och jämförde det med prostitution. Även om jag inte håller med om sådana ståndpunkter kan jag till en viss del förstå dem om jag ser till det stora hela och allt hon har med sig i bagaget.
Jag har aldrig bekänt färg i debatten om sexköp som var så aktuell för några år sedan (och som fortfarande är), ett tag tyckte jag att pro-sexfeminister hade många bra argument, Petra Östergren till exempel. Efter den här föreläsningen känner jag mig dock rätt skakad, och jag har en helhetsbild av sexindustrin jag inte haft innan. Och det är ingen vacker syn.
