måndag, december 28, 2009

I'm a cuckoo

Här händer det inte mycket. Till skillnad från i den riktiga världen där tiden slungas fram i bästa niagarafalls-stil; dånar och drar.
En snabb tillbakablick i bloggens senaste halvår visar att tillståndet i princip är detsamma trots tidens obönhörliga framfart. Jag har fastnat någonstans här mellan då och nu. Står och blinkar som ett djur fångat i strålkastarskenet och fattar inte riktigt vad som har hänt. Helt klart har jag i alla fall lyckats stressa ner sedan i våras i alla fall. Tror jag. I vilket fall är inte stressen av samma art.
Mina ryckningar har varit tillbaka, men även de har bytt skepnad. De har flyttat från kinden och bosatt sig i ögonlocket istället. Jag har genomgått fler läkarundersökningar. Återigen fått konstaterat att mina värden är bra. Andra saker i magen är mindre bra men jag har fått medicin nu som verkar funka. Åtminstone när jag inte ligger och kräks galla.
Jag har börjat arbeta ideellt. Det känns bra. Tror jag.
Jag har varit extremt slö när det gäller min kurs, har knappt orkat läsa något sedan jag lämnade in förra essän. Nästa essä ska in nu om 3 veckor.
Jag har läst andra böcker istället. Om malört och havtorn och havet som hotar att sluka en.
Jag har klippt av mig håret. Jag är nog redan trött på det. Eller så är jag bara trött på allt annat.
Vi ska ha nyårsfest här hemma i år. Ett nytt år.
Låt det bli bättre.

torsdag, december 17, 2009

Heart skipped a beat

Jag hade ju tänkt lista 2000-talets bästa låtar men helt plötsligt är det en halv meter snö ute och jul ska firas inom några dagar och inga klappar har man skaffat heller och helvetes alla kval är över en och orken bara försvann. Hej då.

torsdag, december 03, 2009

There goes the fear

Både jag och katt äter antibiotika. Det är skönt att veta att en olycka ytterst sällan kommer ensam. Då blir man inte så värst förvånad när saker och ting går åt helvete om och om igen (och om igen). Så fort man får upp minsta lilla gnutta tillförsikt och livsglädje; SMACK! En känga rätt i ansiktet för att påminna en om livets jävlighet. Idag fick jag till råga på allt mail om att det jobb jag sökt och verkligen hoppats på har gått vidare i rekryteringen utan mig. Det var över 80 sökande till tjänsten tydligen.

lördag, november 28, 2009

Igår var jag på ett rekryteringsseminarium och kortintervju. De hade kallat in 320 personer som alla var kvalificerade för tjänsten. Nästa vecka ska de plocka ut 30. Håll tummarna.


tisdag, november 17, 2009

Please, please, please, let me get what I want

Försöker hitta något att klamra mig fast i när kylan och gråheten tränger in i själen som isnålar. Fokuserar på det röda rönnbärsträdet utanför vardagsrumsfönstret och tänker att snälla, snälla snälla, rönnbär, gud, universum, ödet eller valfri makt som är större än mig: låt mig få det här jobbet.

torsdag, november 12, 2009

Det är faktiskt inte riktigt klokt

Göran Skytte förfasar sig över RFSU och analsex. Kan någon lotsa honom till 2000-talet och informera honom om att 15-åringar knappast kan refereras till som skolbarn? Det är ett fult lingvistiskt grepp enbart för att alla ska se små 7-åringar framför sig och samtidigt koppla det till det fula, fula analsexet. Vad är hans konstruktiva lösningsförslag? Att hymla och fnissa, att sänka ner en tampong i ett vattenglas, visa en diabild, påtala vikten av hygien och snipp, snapp, slut, så var sexualundervisningen slut?

Tanja Suhinina lyfter upp en annan aspekt.

torsdag, november 05, 2009

Eat yourself

Dricker min andra stora kopp kaffe, trots att min mage redan protesterat lika många gånger idag. Klockan är snart 16 och det är i princip redan mörkt ute. Snöblandat regn blåser in ända längst in på balkongen när jag tar min femtielfte cigarett för dagen. Imorgon ska min hemtentamen in och i nuläget har jag ingen aning om vad den handlar om. Och nu orkar jag snart inte mer för idag. Jag är inte riktigt gjord för det här klimatet; så fort det bli skymning säger min kropp att nu är det kväll, vilket är lika med slutpluggat. Detta komplicerar saker och ting eftersom jag lever i ett land där det är mörkt nästan jämt. Jag väntar på att panikkänslan ska infinna sig. Den som gör att jag får saker gjorda överhuvudtaget. Den som gör att jag brukar kunna knåpa ihop långa texter på kortast möjliga tid. Den tar tid på sig.